I en tid när
svenska landsbygden framställs, antingen som enfaldig eller som hotfull
bakgrund till phantasyserier i den statliga televisionen är det en tröst att
veta hur många små, fina kulturinstitutioner den också rymmer. Gidlunds i
Hedemora var ett exempel. Heidruns i norra Värmland är ett annat. Dessa små självständiga
institutioner är viktiga.
Allt gott tillönskar Lars
Gustafsson, författare
Heidruns 25 år
Heidruns i det gröna,
grönt självt, ett
slott
som Claes Andersson
uttryckte det en gång.
Heidruns har varit
hemvist för konstnärer,
intellektuella,
hungriga och
samhällssolidariska
i 25 år.
Varifrån all denna
uthålligt
gestaltande kraft?
Fensboloasen vilar
på en artesisk
brunn,
långt nere finns
en källa åt alla
trollbundna av ”slottet”
och dess invånare.
Susanne Gerstenberg
Till Heidruns
Geten har betat upp en glänta.
Hennes skälla hörs.
I den röda spannen finns mjölk.
Geten blir äldre.
Hon är verklig.
Okuvliga get.
Betar, klingar, ger mjölk.
Sara Gidlund 2015
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar