Helsinki III

Det var alltså i samband med presentationen av boken RÄDSLA LÅG BAKOM ALLT, om Estlands historia under det sovjetiska ockupationen, som drygt 400 personer samlades på Sanomatorget i Helsingfors. De flesta var där för att lyssna på en av bokens redaktörer, journalisten Imbi Paju biträdd av den prisade och kontroversiella författaren Sofi Oksanen, både med estniska rötter. Men där finns också de som hävdar att dagens Estland upprättat en slags apartheid-politik gentemot den ryska minoriteten, där finns finska nationalister som kräver Karelen åter, där finns finska muslimer som hävdar sitt, ja det rä sannerligen en katten på råttan-råttan på repet-tillställning, men ändå går allt tämligen lugnt till och utanför upprätthåller några hästburna poliser kontroll av läget. Å ena sidan förnekas den sovjetiska terrorn och deportationerna under kriget, å den andra vill antologiförfattarna just påminna om detta historiska faktum.

Helsinki II

Detta är hissen som går upp från/ner till Sanomat-torget i Helsinki, alltså Helsingin Sanomats glasinfattade lodräta lok. Där nere skall strax en mycket kontroversiellt bok presenteras. Folk börjar komma, det är en spänd förväntan i luften. Poliser, ordningsvakter och säkert en del civilklädda säkerhetsmän.

Helsingfors i mars

Helsingfors är sig vårvinterlikt. Runeberg står där han står på Esplanaden. Domkyrkan likaså, det var där, vid Alexander II:s staty som självmordskandidaterna samlades i Paasilinnas "Kollektivt... "
Blåser gör det, handskar tog jag inga med för jag har redan glömt nog många i Helsingfors. Spårvagnarna är gröngula, kaffet på Kapelli är gott, solen är blek. Jag tycker om Helsingfors och gläder mig åt att Lyrikvännens senaste nr ägnas denna stad. Efter att Yrsa Stenius och jag pratat något om identitet på Svenska Litteratur Sällskapet blir det strömming på Tre kronor i Kronohagen. Annars brukade jag äta strömming på järnvägsstationens restaurang en trappa upp, men den, rest:en, finns inte kvar. Det viktigaste är dock strömmingen. Och potatismoset. Att våren är på väg, förebudad av iskalla vindar: arma Havis Amanda!

Norsk skogskattskupé

Tidigt kan man stiga upp i Laholm, tidigt kan man äta fullkornsbröd och dricka starkt kaffe, tidigt kan man åka genom gryningen i bil till Halmstads C, tidigt kan man stiga på och slå sig ner i ett nästan tomt tåg, tidigt kan man titta ut över ett landskap som snart skall vakna, vidsträckt och vackert böljande, med havet som blänker till då och då. Allt eftersom vi angör de näraliaggande stationerna stiger människor på och slår sig ner, en del i samspråk, andra ännu halvsovande, någon metrofierad. Själv skall jag byta i Göteborg, letar upp hundkupéen och får en fönsterplats. Så stiger det på en ung kvinna, som också ska mot Karlstad, med två små djurgarage i vardera handen. Och plötsligt är rummet förvandlat till en norsk vildkattskupé...
(Forts följer)

Vietnamesisk vernissage

När man går i gamla stan i Hanoi, om kvällen i folkmyllret och den improviserade trafiken, upptäcker man titt som tätt lite halvdunkla, avlånga rum mot gatan och därinne finns allsköns konst till beskådande och försäljning. Gränserna mellan uttryck och intryck är svävande. Det finns givetvis också pretenntiösa gallerier med säljande leenden och ofta till formatet stora målningar. En vernissage på officiell nivå rymmer lite storvulna procedurer och inramas av blomsteruppsättningar som för tankarna till tack för allt och en sista hälsning.

Hanoi i mars, III

Att vara
i sig själv, och andra,
i sin kropp, och nuet

Men
man äger inte sig själv,
ingenting kan ägas

Jo,
spegelbilden där du
möter din blick i världen

Vi
finns där mitt i ett möte
som ibland brukar kallas livet

"Vietnam är nära..."

... nära som ett löfte. Sången vi sjöng på gator och torg. Det orättfärdiga kriget som pågick där långt borta, det kom oss nära. Fortfarande finns fruktansvärda minnen kvar hos dem som upplevde bombningarna och än idag kan man se missbildade människor som dioxinet förstörde framtiden för.
Den som vill påminna sig och få en bild av livet i Vietnam av idag kan med fördel läsa novellantologin ELDSOMMAR, JUNIREGN (Bokförlaget Tranan).

I detta brödrakrig
är vi blott maskar, myror
... men vi, ack, även vi
hade en gång
ett hem och kärlek...

(ur novellen Vilda vindar av Bao Ninh, övers. Karin Lidén)

Hanoi i mars, II

Nerifrån gatan (utanför Army Hotel) pågår mellan bilarna en fotbollsmatch med 2 x 2 i vardera laget och 2 x 2 stenar som mål, känner igen "det inre jublet" från Kattjärns hockeyderbyn, men nu seglar drömmen mot Barcelonas jublande kvällshimmel, inte Toronto!

Hanoi i mars, I

Efter en del bryderi med de vietnamesiska tangentborden, sitter jag nu med mitt eget, nysshemkommen till ett vintertyst Sverige. Bara jag hinner packa upp och komma i ordning hoppas jag kunna visa lite mer intryck, möten och sammanhang från veckorna i östereled...