Den solidariske poeten från
Torsby
”…född i Torsby och
har familjegrav där”. Bengt Berg är en värmländsk poet som inte nöjer sig
med att bara vara det.
Det är lätt att konstatera efter att ha läst det ”bokslut”
som Dikter
genom 40 år (Heidruns 2014) utgör. 600 sidor ur 24 diktsamlingar. Med
det egna livet närvarande i texterna levandegör han åren 2014 - 1973. Men boken
är inte främst en poetisk självbiografi. Han får oss att upptäcka också människorna
i norra Värmland: den 80-årige munspelaren med fingrar ”stela som sejbitarna i
Konsums Frionorpaket”, hushållerskan med sin längtan ”efter ett par stadiga
armar om livet”, som nu ligger ”övergiven i välfärdens utkant”, Folkets hus i
Höljes med ”minnen och röster, kringspridda som sotflagor över skarsnön”. Inte
bara glesbygden; det samtida Hagfors, Sunne och Torsby osv. finns som motiv och
värmlandsgeografiska referensramar.
Bengt Berg kallar sig ibland handelsresande i nordiskt
vemod. Men vemodet blandas med en vrede över utvecklingen och dess aktörer –
”de ansiktslösa namnen” – i de värmländska skogarna: ”Åkrarna växer igen,
plantsätts. Skogarna kalhuggs, förtundras.” I de tidiga dikterna finns Vietnam.
Världen finns där också fortsättningsvis. Men livet som kommunpolitiker och
riksdagsman får däremot inte riktigt plats i boken. Det är nog prosa.
”Vi är alla lika och ingen liknar den andra”. Bengt Berg är
en resande poet som i sina diktrapporter dock inte främst förmedlar
makropolitiska sammanhang. Poeten Berg rör sig i Norden, Europa, Asien,
Amerika. Möter människor, iakttar och – som i Sydney - besväras av en
uppstickande liten spik genom sandalsulan. Det finns något anspråkslöst i många
av poetens rapporter om den egna tillvaron, också i de mest långväga
länder.
Med exakta iakttagelser lever det värmländska landskapet på
boksidorna: morgondöda möss, hundskall som ”soundcheck inför älgjakten”, en
potatisdag i skördetröskornas månad. Och verktygen som ligger på en bänk:
”handgjorda, handbrukade, handslitna, handvarma” Det är helt enkelt levande
värmländsk historia fångad i ”den tunna ytan mellan minne och bortglömda
ögonblick”
Det är lätt att citera ur boken, men svårt att här återge
innehållet rättvist. Det är en både rik och omfångsrik bok. Ett skäl är att Bengt Berg varit – och
är – en mycket aktiv kulturarbetare med många kontakter och möten, som också
fyller hans texter. Han skriver,
framträder och agerar i många sammanhang . Hans fasta punkt är Heidruns förlag
och kultur-oas i Fensbol, som utgör ett uppfordrande utropstecken längs E45.
Han är poetpedagogen med otaliga besök i skolor och på bibliotek. Böcker och
läsning, återkommer som tema: ”bok är nya ögon att se den gamla världen med”
Han vädjar säkert inte bara till elever utan vänder sig till oss alla:
Alltför många dikter
har ingenstans att bo:
ingen vill ta hand om dem
ge dem ord att äta, rim att sova i
vackra vokaler att leka med
när kvällen kommer
Och han finns förstås på nätet. En sektion i boken
innehåller texter från hans Facebookflöde: ”Vi släpper ner våra jag-poletter i
Facebook-automaten och hoppas på jackpot”. Och det får Bengt även där.
Lennart Wettmark i Wermlandiana 1/2015