onsdag 30 september 2009
onsdag 16 september 2009
Och rätt som det regnar kommer det en skur…
När nu rönndruvan glöder och de festglada sidensvansarna är på ingång kan sommaren sammanfattas i fyra bokstäver: r e g n. Vilken tur det ändå är, att man inte i förväg vet hur sommarvädret kommer att gestalta sig! Efter värmeböljan i juni/juli-skarven har vi fått uppleva en fenomenal provkarta på olika regn, när lågtrycken har trängt ut varann över vårt allt blötare Sommarvärmland. En tillbakablick …
De kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
När som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
Vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
Bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!
+
För många år sedan, drygt 20, gjorde jag en liten poetisk bok tillsammans med Lars Lerin, vars tuschlaveringar i ett enkelt asiatiskt uttryck ackompanjerade den tunna texten: Regnskrift. Texterna hade molnen, dropparna och en och annan skur som tema, kunde liknas vid olika temperament i livet och tillvaron. Sinnestillstånd, stämningslägen.
Allt med örat mot naturen, jorden, landsbygdslivet, som i en av dikterna:
tung fotboll i skymningen
mjärdens duns i vattnet
under insjöytan
dit inga skurar når
ett ynka regn, stort nog
att rymmas på klädstreckets kalsongrad
Regn och poesi, visst hör de ihop. Långt senare deltar jag i en internationell poesifestival i Medellín, Colombia. Alla läser på sitt modersmål, och dikterna tolkas sedan på spanska för den tusenhövdade publiken. Där, i dessa dikter som strömmar ut från scenen, är det ett mycket frekvent ord som återkommer på nytt och på nytt: lluvia, som betyder regn. Ett stilla, poetiskt regn av ord rakt ut i den ljumma latinamerikanska kvällen.
+
Men tillbaka till vår egen paraplysommar, som nu glider över i höst. Det känns inte helt fel. Så låt oss hoppas på soliga september, källklara oktober och med tillförsikt invänta novembers första frost på vindrutan en tidig morgon!
Bengt Berg
De kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
När som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
Vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
Bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!
+
För många år sedan, drygt 20, gjorde jag en liten poetisk bok tillsammans med Lars Lerin, vars tuschlaveringar i ett enkelt asiatiskt uttryck ackompanjerade den tunna texten: Regnskrift. Texterna hade molnen, dropparna och en och annan skur som tema, kunde liknas vid olika temperament i livet och tillvaron. Sinnestillstånd, stämningslägen.
Allt med örat mot naturen, jorden, landsbygdslivet, som i en av dikterna:
tung fotboll i skymningen
mjärdens duns i vattnet
under insjöytan
dit inga skurar når
ett ynka regn, stort nog
att rymmas på klädstreckets kalsongrad
Regn och poesi, visst hör de ihop. Långt senare deltar jag i en internationell poesifestival i Medellín, Colombia. Alla läser på sitt modersmål, och dikterna tolkas sedan på spanska för den tusenhövdade publiken. Där, i dessa dikter som strömmar ut från scenen, är det ett mycket frekvent ord som återkommer på nytt och på nytt: lluvia, som betyder regn. Ett stilla, poetiskt regn av ord rakt ut i den ljumma latinamerikanska kvällen.
+
Men tillbaka till vår egen paraplysommar, som nu glider över i höst. Det känns inte helt fel. Så låt oss hoppas på soliga september, källklara oktober och med tillförsikt invänta novembers första frost på vindrutan en tidig morgon!
Bengt Berg
måndag 14 september 2009
Syksy | Höst
Allt är sig likt, förväntningarna före och virvelvinden, benrangel
och spunnet socker, halvtomt i kålsoppetältet och kö framför kebaben,
sikherna med sina syntetgalgar och svarta turbaner, idrottsföreningarnas
armkrokstombolor, barnvagnarna som kryssas fram och den där
knepiga känslan av att här kommer jag!
Efter Oxhälja kommer Torsby-Mârten, sedan Årjäng?
Än har inte Helppo-Heikki packat ihop för helgen.
Karusellerna drivs av musiken, som popcorn av hetta.
En fanfar och löven börjar falla. Det har pågått länge,
har liksom legat på tungan, som en nödvändighet,
en lätt suck och sen: Ja, nu är det höst.
Så sant som det är sagt och löven som föll kunde inte ha gjort det bättre:
höst. Det är bara att öppna sina sinnen, ta in den underbara doften av
förmultning och dunkel glömska. Och det obegripliga ljus
som rudbeckiorna fyrar av från kompostens allra högsta topp
strax innan skymningen: vi finns,
mörkret är inte förgäves!
och spunnet socker, halvtomt i kålsoppetältet och kö framför kebaben,
sikherna med sina syntetgalgar och svarta turbaner, idrottsföreningarnas
armkrokstombolor, barnvagnarna som kryssas fram och den där
knepiga känslan av att här kommer jag!
Efter Oxhälja kommer Torsby-Mârten, sedan Årjäng?
Än har inte Helppo-Heikki packat ihop för helgen.
Karusellerna drivs av musiken, som popcorn av hetta.
En fanfar och löven börjar falla. Det har pågått länge,
har liksom legat på tungan, som en nödvändighet,
en lätt suck och sen: Ja, nu är det höst.
Så sant som det är sagt och löven som föll kunde inte ha gjort det bättre:
höst. Det är bara att öppna sina sinnen, ta in den underbara doften av
förmultning och dunkel glömska. Och det obegripliga ljus
som rudbeckiorna fyrar av från kompostens allra högsta topp
strax innan skymningen: vi finns,
mörkret är inte förgäves!
torsdag 3 september 2009
De gröna skuggornas sjö
Bokmässan i Göteborg rycker allt närmare, om tre veckor smäller det. Samma spänning varje år för att se om böckerna hinner ut ur tryckpressarna och över hav och land för att nå fram i rättan tid...
De gröna skuggornas sjö ligger mitt i Hanoi, där också ena benet vilar i denna nya diktsamling. Det andra är förankrat i norra Värmland, sommarlandskapet. Plus en del ströverier däremellan.
Ett smakprov:
Nu blommar kabbelekan, björklöven
slår ut, eken vägrar. Spoven punktlig denna
nystuvade förmiddag. Sedan är det dags
för refrängen, börja om från början,
börja om på nytt.
onsdag 2 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)