M Å N D A G kl. 08:55 – 09:11

Borde sätta mig ner, borde sätta mig ner och tänka ut en ny horisont
att lägga över den gamla och ingen skulle märka oföränderligheten.
Denna måndag i januari då radion nyss meddelat att det finns ett samband
mellan migrän och blixtnedslag och de två katterna far som ett par kulblixtar
över golvplankorna och en ny dag väntar med sina plikter och göromål,
innan jag kliver på rälsbussen som skall föra mig mot demokratin och
genom den ännu alltför tidiga vinterskymningen.

I en dikt av Lars Gustafsson* hittar jag det energitillskott som behövs
för att passera ännu en tröskel:

Händelser utan sammanhang är ingenting.
Historien går ut på att hitta ett sammanhang
till händelserna, inte tvärtom.

Kan också detta gälla för livet?


* ur "A:s monolog", Århundradeb och minuter. Dikter i urval av Michael Krüger (Atlantis, 2010)

Himmel över Sjælland

Det skymmer och det ljusnar, tågets stationer står väntande på de människor som söker sina nattliga adresser, de som alltid åker med lätt bagage och alltför tunna skor, de som kommer fram bara aningen för sent.

Livets båt

Längs vintertrottoaren,
det duggregnar runt noll,
mittemellan det ena och det andra,
på väg och ändå inte: livet ett slags
tillstånd, ett stillastående, ett nu
som snart blir nyss och sedan kanske,
kanske nyss men aldrig mera nu:

LÅT LIVETS BÅT VARA LÄTT
står det på den märkliga skapelsen
innanför järnstaketet, och: LASTA
DEN BARA MED SÅDANT DU
BEHÖVER

Duggregnet fortsätter, allt fortsätter
utom de två meningarna där i förmiddagen,
jag fortsätter ner mot järnvägsstationen
där båten väntar på mig och mitt
alltför tunga bagage

Nya dikter av Lars Huldén

Han är still going strong, den gode Lars Huldén. Österbottnisk dialektdiktare, professor i nor disk fililogi, Bellman- och Runebergkännare, en fantastisk berättare och en klok man. I stället för att sitta där i sin ålders höst och sucka ikapp med fallande löv och tilltagande skymning vandrar han vidare i tillvaron, ägnar tanken inte bara åt tidens och livets gång, utan även åt själva livet, kärleken och framtiden. Det är inspirerande med denna kombination av livserfarenhet och driften att utforska ännu några vrår av tillvaron! Och detta utan att förneka eller skämmas över sin tilltagande ålder, vilket i sig känns så befriande. Varje dag tycks vara ny. även om e gångna åren finns med i bagaget ...
Den nya samlingen heter Inga stjärnor i natt, sir (Schildts & Söderströms) och betsår av nästa hundra dikter i behändigt format, men med stor livshalt.
Som vanligt finns hos Huldén en varm humor, som i följande dikt:



Jag skulle nog kunna tänka mig
att i en ny tillvaro
leva i en ung granskog.
Jag skulle vara skogens gud
och heta Tapio.
Där skulle jag bo bland granarna,
och ingen människa skulle kunna
berömma sig av att ha sett mig.

1 januari 2012 – en promenad till Hänsjön

Luften är syresatt  med en alldeles ny friskhet, nästan all snö är borta och ersatt av förrädiska isfläckar mellan fjolårslöven och skoklacken.

Det är så där tyst och stilla som det brukar vara den första januari, som om folk tvekade att stiga ut i ett helt oanvänt år, ungefär som det kan vara svårt att skriva först i en ny. elegant gästbok med handgjort papper och pärmar som på bio, det vill säga en sådan där film som utspelar sig i något obegripligt slott i en av dessa otaliga serier som äger en "så fin och omsorgsfull miljöskildring." Som att stiga in i en oskriven bok, alltså, som består av 365 blanka sidor som ovillkorligen kommer att fyllas med innehåll ...