lördag 5 mars 2011
Gertrud Gidlund, till minne
Det är den tiden nu, när det vita blir svävande blått, vårvinterljuset som bländar så mjukt, som skickar iväg skuggor över snön, skuggor som tycks vilja fortsätta men som ändå stannar upp i kanten av sig själva.
Så icke döden, den fortsätter över kanten men från motsatt håll, den hämtar, jag skrev nästan hämtar hem men så är det väl inte, inte hem?
Vårvinterljuset, det skimrande blå. Jag ser på bilden som även den skimrar i blått och vitt, en akvarell, vitsippor som lagts på ett vått ark med varsam hand. Den är inte färdig, kommer aldrig att bli det, lika lite som allt annat. Men den visar sitt upphörande, sin gräns mellan blått och vitt. Och den skimrar.
Av en tillfällighet, i brist på bättre kallar vi sånt slump, fick jag en dikt under blicken, det är första gången jag läser dessa dikter i Gs bok.
De är skrivna på det vackra nynorska språket, dikten i min trevande översättning:
Dagarna fyllda till randen, svämmar över
Allt som hänt vänder tillbaka
Det är här
Det har hänt
och händer
och skall fortsätta med att hända
alltid
Ett saltkorn som genomtränger allt
med smaken av salt
Kroppens lilla etui. Ett hölje
genomlyst som vatten
Mitt i det verkliga
Tvärs genom det overkliga
Han fyller händerna
med det som är
och luften flyter mellan oss
som mjölk
som honung
Det är Paal Helge Haugen som skrivit dikten. Det är Gertrud Gidlund som målat bilden. Hans röst finns kvar, finns i en liten tingest om jag slår ett visst + 47-nummer. Gertruds röst finns också kvar, men hon svarar inte längre, men hennes röst finns tillsammans med de andra rösterna, de levande och de dödas röster, dem som vi bevarar närmast hjärtat.
De talar ännu till oss, både Krister och Gertrud, vi bär deras röster vidare när de själva bytt ut orden mot den stora tystnaden som också den finns mellan oss och de vårvinterblå skuggorna på snön en kväll i mars 2011.
fredag 4 mars 2011
Landet i väster
Vi har glädjen att publicera en dikt ur Gunnar Balgårds nya dikt/fotobok, Landet i väster, som kommer ut i slutet av mars på Heidruns Förlag.
American Gothic
De sitter på den väggfasta bänken
som på sin gamla kuskbock,
hon blek, genomskinlig, beslutsam,
ett livslångt äktenskap har hon
tagit dem båda igenom, och han,
som tappat tömmarna för länge sedan,
lyssnar till henne och inflikar
något enstaka ord. Sonen har någon
synpunkt på sin far, sonhustrun är tyst.
Deras fordon kränger
inte längre. Han har redan tjocknat
av det söta iste de dricker,
på henne biter ingen sötma.
Bordet har grå perstorpsplatta.
Dessa människor byggde landet,
det är fel att säga att de förlorat det,
de vann. För många år sedan
kostade Hardees hamburgare 15 cent.
Sonen hämtar en ny servett.
Det är i Kings Mountain, N. C.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)