Stewe Claesons Heidrun-hälsning

Ja Heidruns ja ...  Jag har ofta sagt att den skog där bara en fågel sjunger, om än aldrig så fint, är en dödstrist och stendöd skog. 

Heidruns för mig är ett exempel på att Sverige är en kulturnation. Den stora kulturen, det levande samtalet, de överraskande upplevelserna behöver man inte söka på Skeppsholmen i Stockholm – de finns runtom i riket. 

   Och en sådan punkt, lika viktig som vilken Stockholmsinstitution som helst, är Heidruns. Efter 25 år kan man säga att Heidruns är lika viktig som Ale stenar eller Hoburgsgubben – en del av själva riket. Och lika omöjlig att tänka bort som Storvätteshogna.

   

   Stewe Claeson, författare

Hälsning från Staffan Söderblom

Heidruns hage ...

... dikterna, visorna, de ännu flera dikterna - och sedan, i nattmörkret, lyss till en småfläckig sumphöna nere i dälden.

            Staffan Söderblom, författare

Poetisk nord (altid) – en lyrisk hälsning från Danmark

Der et sted i Norden,

min indre kompasnål altid peger mod:

Fra Københavns stræder og kajer

flyver mine tanker ud over sundet,

til det så nære og fjerne naboland,

nordover langs skærgårdens klipper,

over dybe skove, sorte søer, rødmalede huse ...

Jeg lander på Tossebergsklättens tinde,

skuer ud over Värmlands blide bakker,

mod Fryken, Finnskogen, Mårbacka

og fornemmer fjeldenes nærhed ...

Bevæger mig nu det sidste stykke;

til Torsby, Fensbol, Heidruns:

Dér findes en tryghedens have,

hvor Bengt altid vil tage imod;

hvor jeg altid er velkommen.

Der vil han altid være,

min nordiske digterven, for mig,

for os, for hele den store verden.

Her sidder vi i det fredfyldte grønne

og fikar og gransker ordenes betydninger,

deres uendelige muligheder.

Vi står på scenen og deler vore drømme,

som forplanter sig til lyttende sjæle,

i haven, i Värmland, Norden, verden ...

Her vil Bengt altid være,

altid i færd med at destillere naturen,

stedets ånd og menneskers færden

til ren poesi.

Det steds koordinater er gemt i mit hjerte;

en sikker havn på et uroligt hav,

jeg altid ønsker at vende tilbage til.

En akse fra København til Torsby

holder holder mit Norden sammen,

min tro på poesien og det gode;

altid.

   Jens Fink-Jensen, dansk poet

Tredje söndagen i Heidruns trädgård: 19 juli 2015

"Alltid på en söndag kl. 17.00" lyder appellen och den tredje söndagen i år bjöd på ett strålande vackert väder och ett program som trollband den fullsatta trädgården. För andra gången gästade det svensk-portugisiska bandet STOCKHOLM-LISBOA PROJECT Heidruns trädgård, delvis med ny uppsättning men med samma fina blandning av portugisisk fado och svensk folkmusik. Underbart helt enkelt, vackert och vemodigt och med
stort konstnärligt framförande.
   Tyvärr strejkade iPhoto-apparaten när Ismael Ataria och hans kompis Anton Höber bjöd på dikt & datt, visor och prat, men de fanns på scenen i andra halvlek.
   Susanne Gerstenberg, som översatt "Till flaskpostens mottagare" av den tyske författaren och poeten, radiomannen och poesiambassadören Michael Augustin, växelläste med trädgårdsvärden Bengt Berg ur denna behändiga lilla bok.

Vinden, gräset

Genomströvar en sommarkväll, till Hänsjön brukar stegen leda, årstid för årstid, nu juli och kvällen endast ljummen, tänker på naturens fenomenala formrikedom, alla linjer och vågspel, skimret i gräset när vinden stryker, solljuset mellan trädstammarna, allt så enkelt och mångfaldigt, allt hör på något vis till, så mycket som lever sitt eget minimala liv, krypen under och inne i allt och allt som hör hemma i den här världen –

ur Regnskrift

regnets vinkel fälls mot grandungen

här! slog i morse höken en sparv

just här, där du ställt

dina fötter

+ 

regnet läser din hud

under tröjan och jeanstyget

bokstav för bokstav

En hälsning från Finland – Heidruns 25 ...

Idag, denna den n:te av denna sommars gråmulna fredagar i Karis, kom posten tidigt.

Ett enda brev låg på mattan och såg ut som en räkning, men det var Heidruns Tidender, Nr 2, Årgång 25, 2015, från Heidruns Vänner, på Heidruns som är geten Heidrun – den som äter av Yggdrasil och mjölkar mjöd – samt förlag, bokcafé, konstutställare och programarrangör – kort sagt en oas för såväl läsare som besökare, både på nätet och live, och som fyller 25 år i år!
Ja, det där blev en lång mening, men alltså:

Grattis!!

”Glad och grann sommar” tillönskas i dessa ”tidender” oss vänner. Jag tackar för egen del och tar emot – och tycker faktiskt efter en liten stund att inte bara mina egna inre morgonmoln utan även de yttre, på himlen, skingras! Till och med ovanför Karis, denna plats som i utkanterna kan vara vacker men vars centrum verkar utgöra samlingsplats för alla regnmoln som alls finns i södra Finland.
Men nu kom alltså lite av den värmländska solen fram med posten ända hit.
På adressen www.heidruns.se finns en oas för alla älskare av böcker, kultur och natur – ja, det lär faktiskt regna en del också därborta, i synnerhet ibland under trädgårdsprogram, men det lär inte störa och, som min far alltid sa ”är vattnet inte vått om sommaren”. Många lyckönskningar på dikt och prosa, av vilka några finns att läsa i den tidning jag nyss fick, och en del också på nätet, åtminstone i Bengt Bergs blogg – kanske också på Facebook.

Själv är jag inte med i Facebook (ännu), och min diktarådra väntar på att himlen ska bli blå, men önskar spontant, nu ändå, få den äran att vara med och gratulera!
Bengt Berg, som tillsammans med Gun-Britt Karlsson håller i trådarna på Heidruns, var en gång min lärare under en tredagars skrivkurs i Pargas, Finland. Det var en oförglömlig kurs, som jag tror alla deltagare ännu minns och som gav dem/oss både mod och inspiration, samtidigt med en hel lärdom och exempel, kursen igenom med det bästa lynne och under många skratt, även om naturligtvis allvar pratades, inte minst mellan några av oss som höll vår lärare vaken under ett samtal till långt in på natten. Riktiga samtal, mellan ”tänkande själar”, är ingenting man är bortskämd med här. Eller var. Numera tycker jag mig ha märkt en ändring – kanske för att tiderna är vad de är?

På den tiden, då också den här kursen pågick, fanns det på Heidruns sidor på webben ett foto av en skrotbil full med växande blommor, och någonstans förknippad med en vers: ”Uti lyckans röda
bil ...” (som jag tror var en medvetet gjord variant på en gammal minnesvers, av det slag barnen förr i världen samlade på).

Vi som gick på kursen fick ett vykort av fotot – och jag som prytt min kylskåpsdörr med små ”installationer” – har där en minikopia av det:
Bara en gång har jag varit på ort och ställe, på Heidruns bok- och bildcafé, i dess trädgård (där jag faktiskt uppträdde några minuter (vi var en finlandssvensk grupp på besök), när visst en avlägsen åska fick det att ordentligt spraka till i mikrofonen, just på ett minst sagt lämpligt ställe i min text, vilket förvandlade detta smått dramatiska ögonblick till ett av rena rama skrattsalvorna.
Jag önskar att jag bodde lite närmare och kunde åka dit, till Torsby i Värmland, också nu – för att få uppleva något av programmen och för att se den sommarutställning som pågår och som enligt ”tidenderna” är såväl en fotodokumentation som en samlingsutställning, med konstnärer som ställt ut på Heidruns.

Jag vet inte alls hur många finlandssvenskar som redan upptäckt i Heidruns Vänner och är med. Ni som inte är det - bli det! Det är många värdefulla böcker jag läst och konstverk jag sett, liksom kloka tankar jag tagit del av, i bokform eller live, och som jag hade gått miste om ifall jag inte följt med verksamheten där.

Birgitta M(aria) Storgårds, medlem sedan 13 år