lördag 18 juli 2015

Vinden, gräset







Genomströvar en sommarkväll, till Hänsjön brukar stegen leda, årstid för årstid, nu juli och kvällen endast ljummen, tänker på naturens fenomenala formrikedom, alla linjer och vågspel, skimret i gräset när vinden stryker, solljuset mellan trädstammarna, allt så enkelt och mångfaldigt, allt hör på något vis till, så mycket som lever sitt eget minimala liv, krypen under och inne i allt och allt som hör hemma i den här världen –

1 kommentar:

Birgitta M. Storgårds sa...

Så vackert. Att se storheten i det lilla, skönheten i det som verkar obetydligt ...