Ljus ...

Och vid nästa dags början

– ljus till oss alla!

Hösten är inte bara

sorg och saknad,

också det, men inte bara.

Vi bär inom oss ett frö,

ett frö som söker ljuset för att växa,

som behöver jorden för att gro,

som vi gemensamt kan vårda

precis som vårens knoppar

förbereder sig i november

för att slå ut i april.

Mera ljus nu

när kvällarna mörknar,

mera värme mellan varandra

när kylan tilltar,

samtal i stället för tystnad

och kärlek i stället för hat.

         (23/10 2015)

Vid dagens slut, i Trollhättan, i Sverige

Vid dagens slut, 

vid den tunga dagens slut, 

vid den tyngsta dagens slut

har också orden tagit slut 

och ersatts av en mörk sorg,

döden tycks mycket närmre än själva livet,

plötsligt har det hänt, kniven har talat

– och det var det stora hatet som höll i skaftet,

hatet som är större än handen som höll om skaftet,

hatet som sås varje dag, varje natt, varje stund och sekund ...

Mot detta har vi bara tre ord: frid, fred och varsamhet.

På flykt

Stig Dagerman

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss bära den frihet som vi bär!

Denna fina bild är av den syriske konstnären Nizar Ali Badr

Kulturellt knytkalas

Vi hade bjudit in till en gränslös kväll på Torsby Bibliotek och det kom så många människor! Vi visste inte riktigt vad som skulle hända – bara att det måste hända något som kan ge plats för värme och gemenskap.

   Bibliotekschefen Annika Wredenberg och hennes medarbetare ordnade med det praktiska och såg till att det fanns drivor med kanelbullar runt kaffeautomaten. Det skulle bli en salig blandning med folkmusik, dans, visor, konst, slöjd, poesi och berättelser från några av de hemländer som representerades. Det var folk från Syrien, Irak, Kurdistan, Ukraina, Somalia, Eritrea, Afghanistan, Jemen, Sudan, Frankrike, Ukraina, Sverige och Värmland och språken blandades till en härlig röra.

Detta var en kväll i kulturveckan HÖSTGLÖD, som förhoppningsvis ska följas av nya kvällar, möten och oanade upplevelser av mänsklig gemenskap.

En morgon vid havet. Inandning, utandning

Jag saknar din mun, din hud och dina händer
Solen börjar gå ner och bli långsamt mindre
Nu faller flugor, fjärilar och fåglar till marken
Vi vandrar skrattande och dansande mot randen
Där står någon och väntar på min döda syster
Allt vänder till slut sitt ansikte mot gräset
Kom snart innan jag måste ta båten över
Jag känner hjärtats näve slå mot lungans iglar
Ingen vet vart våra glada skratt och lekar leder

Heidruns Förlag har den stora äran att ge ut en delupplaga av Claes Anderssons nya diktsamling En morgon vid havet. Inandning, utandning. När jag lyssnar på ett samtal mellan skalden och Katarina Gäddnäs på den finlandssvenska Arenan slås jag över den munterhet som sprider sig i publiken trots att samtalet kretsar runt åldrande och död. Jag känner till det finska talesättet "att man lever så kort tid, men är död så länge". Har det med det att göra? Eller beror det på en underliggande rädsla, som man vill skaka av sig med ett befriande skratt?

Jag håller själv ett samtal med Claes på ett seminarium som handlar om "det underfundiga åldrandet".
Tjugo minuter dunstar bort i timglaset och jag erinrar mig att Claes på frågan om livet mening svarat: Det är att försvinna. Men även då finns något kvar, i andra och i den värld vi lämnat – en berättelse, ett barn eller åtminstone ett par välanvända tofflor i garderobens dunkel. Eller en dikt, ja, många dikter ... Till exempel den här:

En morgon vid havet med sol, vind, fåglars rop och vingslag
   förstår jag hur vacker världen är
För ett ögonblick upplever jag en så häftig lycka att jag inte
   vet om jag vågar leva längre
I själva verket har jag redan lämnat allt och väntar bara
   på att jag själv skall komma efter
Det dröjer en stund och jag har all tid i världen

Boken kan beställas från www.heidruns.se