lördag 31 januari 2015

31 januari




Den här dagen har rymt ur almanackan

knatar iväg bortöver byvägen som om den hade ett mål

januari har gjort sitt, lika bra att inse det!

torsdag 29 januari 2015

De svävande



Som svärmande insekter svävar de fram över den blanka ytan,
de följer varann i varje sirlig sväng, varje hopp, varenda snurr.

De är oskiljaktiga som Tristan och Isolde – det är endast ett
felskär som kan skilja dem åt; de glider i en lättsam fröjd
för att plötsligt, likt ett par mongoliska hingstar,
böja på nacken och knycka iväg med trummande,
snabba steg bort mot horisonten – hela tiden
    med det behagfulla leendet,
det oberörda
uttrycket i anletsdragen,
  som om ansträngningen inte fanns,
som om trötta muskler också de var en del av musiken,
som om mjölksyra
      enbart var en sällsynt blomma
i barndomens skogsgläntor

Först efter åkningen, när de står nervöst väntande
(fast det får heller inte märkas)
kan de inte längre stå emot bröstkorgarnas
häftiga andhämtning

Visserligen har de gjort sitt, men ännu återstår
att vinka, hastigt som om tiden snart tog slut.

Dräkternas färger
och eventuella proffskontrakt
lämnar vi därhän, det är slutsvävat för ikväll
– och nu kommer siffrorna:


.........


Denna dikt ingår i boken Gå på, stå pall
som i sin tur ingår i samlingsvolymen Dikter genom 40 år



ur Drev



Edith Södergran bor inte här längre

En ensam katt hukar iväg mellan vintern
och soptunnan. Klockan är fem i halv, någon
snubblar på sin egen skugga


Singlande: Guds flingor


onsdag 21 januari 2015

tisdag 20 januari 2015

Tillbaka



Tåget stannar. Vintern är grafisk,
kråkorna större mot snön.

Tåget drar igång och landskapet fortsätter
genom en ny tid.

Precis som regeringen, den nya
fast det är väl den gamla.

Människorna går omkring med sina liv
och läser mellan raderna
i tidningen vad som håller på att ske.

Men tåget är punktligt, vintern grafisk

och kråkorna större mot snön.

(ur Drev)


lördag 17 januari 2015

En människa har lämnat skogen ...

Igår hade jag hedersuppdraget att vara officiant vid en begravning, när det skulle tas farväl av en skogens man. Alla lade en liten grankvist på kistan som en sista hälsning, det var stort och vackert i sin enkelhet.

Jag läste bland annat följande dikt:

Det är samma regn, samma
regn igår, nytt regn
faller, lika gammalt
som allt regn; ljus mörker
mörker ljus, ner
mot oss på mossan,
till tröst, sakta når det oss
där vi står intill varann
under det höga träd
vi kallar livets

I det trädet finns allt lagrat
mellan årsringarna
som är skogens sätt
att mäta tid
Och där inne, i den vackra doften
av trä finns du, det som var du
och är du hos oss
i skydd av regnet,
det ofrånkomliga
regnet

tisdag 13 januari 2015

Lägesrapport



Också en kråka, oberoende vädret
Grådiset fyller himlens tomrum

Vi upphör inte att förundra oss
över norrskenet och älgarnas frusna drömmar

Något hade hänt, stövelskaften manade på

Bygden var hans, framtiden en annans
– som om skogar och sånger
och ett visst

drag runt munnen

måndag 12 januari 2015













Över tröskeln

Stiger ut i vinterns vita mörker
med en gammal tanke i ränseln

Mörkret viker undan med halvsanningens
smidighet, horisonten i sydöst
speglar en söndagsgles slalombacke

Bygden kryper ihop under stjärnetäcket
På andra sidan skogen håller någon på
att stämma en cello i ett vedskjul

Mycket långt borta väntar en ny dag,
den anländer hit framåt kvällningen

– med världen i släptåg

(ur Drev, 1986)

lördag 10 januari 2015



Om alfabetet

Jag ser hur pennans spets
letar sig fram genom alfabetet,
hur den följer papperets linjer
rad för rad, lika lydig
som en snabbköpskö
De svarta orden följer
pennspetsen som tunna skuggor

Vilket fantastiskt verktyg
är inte denna penna,
hur mycket ryms inte i den lilla träbiten
mellan ett par fingrar!

Världen blir knappast bättre
men du själv mindre fattig
Det kan bli så tomt
i Tystnadens tempel
om ingen går omkring och sjunger
eller viskar varma ord i någons öra
… men pennspetsen fortsätter
och alfabetet börjar om från början:
A som i apa, avgasrör och Alexandria
Sist kommer Ö. ö som i dö
eller öde ö



Ur Om världen inte fanns (1991), ingår i Dikter genom 40 år (2014) 
Bild: Atti Johansson