Borde sätta mig ner, borde sätta mig ner och tänka ut en ny horisont
att lägga över den gamla och ingen skulle märka oföränderligheten.
Denna måndag i januari då radion nyss meddelat att det finns ett samband
mellan migrän och blixtnedslag och de två katterna far som ett par kulblixtar
över golvplankorna och en ny dag väntar med sina plikter och göromål,
innan jag kliver på rälsbussen som skall föra mig mot demokratin och
genom den ännu alltför tidiga vinterskymningen.
I en dikt av Lars Gustafsson* hittar jag det energitillskott som behövs
för att passera ännu en tröskel:
Händelser utan sammanhang är ingenting.
Historien går ut på att hitta ett sammanhang
till händelserna, inte tvärtom.
Kan också detta gälla för livet?
* ur "A:s monolog", Århundradeb och minuter. Dikter i urval av Michael Krüger (Atlantis, 2010)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar