Han är still going strong, den gode Lars Huldén. Österbottnisk dialektdiktare, professor i nor disk fililogi, Bellman- och Runebergkännare, en fantastisk berättare och en klok man. I stället för att sitta där i sin ålders höst och sucka ikapp med fallande löv och tilltagande skymning vandrar han vidare i tillvaron, ägnar tanken inte bara åt tidens och livets gång, utan även åt själva livet, kärleken och framtiden. Det är inspirerande med denna kombination av livserfarenhet och driften att utforska ännu några vrår av tillvaron! Och detta utan att förneka eller skämmas över sin tilltagande ålder, vilket i sig känns så befriande. Varje dag tycks vara ny. även om e gångna åren finns med i bagaget ...
Den nya samlingen heter
Inga stjärnor i natt, sir (Schildts & Söderströms) och betsår av nästa hundra dikter i behändigt format, men med stor livshalt.
Som vanligt finns hos Huldén en varm humor, som i följande dikt:
Jag skulle nog kunna tänka mig
att i en ny tillvaro
leva i en ung granskog.
Jag skulle vara skogens gud
och heta Tapio.
Där skulle jag bo bland granarna,
och ingen människa skulle kunna
berömma sig av att ha sett mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar