Tidens vatten

Stilla havet ligger öppet för kvällen

Inuti havet finns det stora språk

som skrives av tiden

och tolkas av evigheten

De myllrande tecknen längs vattenlinjen

är vindarnas oavslutade dikter

Här finns människor mellan himmel och jord

– och grönskans väldiga, växande kraft

Barnens röster som på långt, långt håll

liknar all världens barns röster

Kvinnor, vars klänningar inbjuder vinden

till färgernas lekfulla glädje

Männen, med blickar lugnare

än den rullande Pacifikens vågor

Vad är det som gör världen

till annat än detta: Vi är alla lika

och ingen liknar den andra

   (Wanuru, South Pentecost, Vanuatu 3-4 maj 1998)

Denna dikt skrev jag på en paradisisk ö i Söderhavet, som det hette i barnböckerna. Jag besökte ön Pentecost tillsammans med Sebra Film som skulle dokumentera land diving-trditionen, föregångaren till bungee jump. Den lilla byn saknade elektricitet och alla moderniteter. Men ett överskott på mänsklig värme fanns ... 

Nu undrar jag hur dessa människor som jag mötte för sexton år sedan, har drabbats av den senaste naturkatastrofen!