Heidruns 25 (8)

Vi firar 25-åtsjubileum på Heidruns Bok & Bildcafé och en rad bilder visar alla de författare som gästat det gröna huset i norra Värmland. På dagens bild symtar vi Britta Marakatt Labba, Astrid Lindgren, Theresa Andersson, Åsa Moberg, Monica Zak, Cletus Nelson Nwadike och dagens jäsningar är från såväl Finland,  som Stockholm och Oslo ...

Till Heidrun

En hängande trädgård på heden.

Ett hus där du röner ljus och glädje.

En soppa med doft och smak av hälsa.

Och från de norra skogarna

heliga ord, aldrig döende toner

från firade björngravöl.

                      Lars Huldén, finlandssvensk skald

Söndagen den 10 augusti 2008 läste jag några dikter ur min debutsamling Som en skugga på jakt efter sol i programserien

     Sommarsöndagar i Heidruns trädgård. Jag kom med tåg från Stockholm tillsammans med mina barn Martina och Adam, då 11 och 8 år gamla. Mina coola storstadsungar var upprymda över att äntligen få komma till en kulturell oas efter att ha tillbringat hela sina liv i den stekheta stenöken som kallas Stockholms innerstad.

   De satt på första raden framför scenen och följde koncentrerat uppläsningarna och musikinslagen.

När den sista programpunkten, trubaduren Jan-Olof Andersson, äntrade scenen började det regna. Vi tog skydd inne hos Gun-Britt i köket och fick varm soppa. Jan-Olof Andersson spelade så strängarna glödde i mörkret och regnet öste ner över publiken, som i en sång av Burt Bacharach – men alla satt kvar. När vi hade ätit soppan, rotat runt lite i bokhandeln och gått några varv i galleriet, så tittade vi ut genom fönstret igen. Jan-Olof Andersson spelade nu så det brann om strängarna och publiken i bänkarna guppade omkring i den lilla insjö som hade bildats framför scenen.

Efter ett par extra extranummer rodde publiken hem och Jan-Olof Andersson klev ner från scenen och gick på vattnet som nu täckte hela trädgården tills han torrskodd stegade in i Heidruns gröna hus.

Vi förstod att vi hade varit med om ett mirakel men i toalettkön vittnade en dam i kofta om att det var så här det brukade vara när man kom till Heidruns.

        Klaus Fischer, dramatiker och författare

SPA FOR SJELA

I begynnelsen av juni kommer denne lengselen etter et spa.  Da gjelder det å gjøre som tidligere:

  1.  Komme meg til Heidruns i det grønne huset

  2.  Gå rett inn i godtebutikken, dvs. bokhandelen

  3. Møte Gurli som byr på en skikkelig gjensynsklem

  4. Så er det bare å fråtse i bøker, fylle en plastpose eller to, kanskje tre

  5. Deretter ut på kjøkkenet, bestille nytraktet kaffe og Gun-Britts kake med krem

  6. I hagen skal det denne dagen være glitrende solgrønt og et ledig bord

  7. Det er bare å slå seg ned, lirke ei bok ut av posen, kaste seg over teksten, spise kake, kjenne    
  smaksløkene krølle seg i velbehag, høre fugler i løvverket og en bil forbi på hovedveien, se i  
  øyekroken statuene, utescenen, blomstene, og merke denne fine balansen mellom ro og sitrende sug   
  etter mer.

Dette er spa for sjela, for tanken og smaksansene.  Helst tidlig i juni, for da er det tida før.  Før alle sommerens ennå uopplevde sosiale begivenheter, f.eks. før søndagsarrangementene i hagen.  Alltid i hagen.  Selv i striregn.  Folk kommer likevel.  Sitter delvis under trær, delvis under parasoller, paraplyer.  Våte blir vi, i blant helt opp til livet bak, mens stolbeina synker gjennom plenen i retning Kina. 

Sommer. For oss som kommer og drar med trekkfuglene er det først og fremst sommeren som gjelder.  I år er det enda en gang jubileum for Heidrun, geita med de fire helt spesielle beina.  Håper sommerfeiringen blir lang og god, slik at Bengt kan sitere seg selv:  «Vi är här nu, här stannar vi ett tag till.»

                                            Grete Randsborg Jenseg, författare