Packmopedsfinalen, Sillegården, V:a Ämtervik

Ett litet augustital,  tillägnat packmopedsgeneralen Göran Samuelsson:

Den musikaliska packmopeden fyller   20!

Det sägs, gärna av en värmlänning i exil, att  Värmland är något  speciellt. Sånger som ”En värmlandspöjk han kan,  ta supen som en man…” sjunges  på alla dessa wermländska sellskap som  finns landet runt (utom i Mellerud och  Kvikkjokk). Det lär vara fint  att komma från Värmland, förutsatt att det är  från Lagerlöfland,  Alsterdalen eller Jösse härad: hagförsinger,  kristinehamnere,  finnskoginger eller lesjöförsinger göre sig icke  besvär!

När  salig Selma i sin fantastiska kärleksdrapa blickar ut i  tomma intet,  det vill säga Frykens norra ände, är det bara öde- och vildmark  som  möter hennes blick. Plus en snedseglare till präst förstås: Forna Tiders   Göran Samuelsson!
För en sak vet vi: hade det funnits mopeder på  Gösta  Berlings tid så inte fan hade han väl behövt ta sig per fot  och hästskjuts ner  till Fryksdalen! Och Ebba Dohna och de andra  donnorna hade – i stället för en  slädtur på Fryken, framjagad av  ylande vargar – säkert suttit nedbäddade på  flaken till Samuelssons  packpmopeder jagade av blåljusbilar ända nerifrån  Karlstads  polisdistrikt!

Men nu är det som det är, O tempora, o   mores!, som romarna framsuckade. Vi skriver 2012, och det är 20  år sedan  den första samuelssonska musikmopeden rullade ut på de  värmländska vägarna.  Tänk vad fort tiden går, om man jämför med en  packmoped!

Hursomhelst:  20 år, vad är väl det i ett  evighetsperspektiv? Jo, det ska jag tala om för  er: det är jävligt  mycket! För utan 20 år + 20 år + 20 år + 20 år + 20 år osv.  så  skulle vi överhuvudtaget inte ha någon evighet! Och det hade väl i alla   fall varit lite synd!

Så därför vänner och kamrater, låt oss  höja våra  förgasare mot Vintergatan och utbringa ett 4-faldigt: Leve  för Göran och hans  musikaliska karavan, den leve: HIPP, HIPP, HIPP, HURRA!

Sillegården, V:a Ämtervik 4 augusti 2012