Bengt Bergs Blogg

Får man fresta med lite regional rättvisa?

Debatt

Så var det snart dags att packa ner ännu en sommar, vrida om nyckeln och dra iväg. Hem tillbaka och den andra, den verkligare verkligheten.

Den verklighet som växer till sig år för år, medan sommarlandet tunnas ut dag för dag. Utom om sommaren förstås, då vi behövs, vi som envisas med att befolka landet året runt.

Det finns redan i språket – ja var, om inte där – sådana begrepp och konstateranden som vi, tyvärr, tar till oss, utan kritisk granskning. Och det används olika ord för samma sak, beroende på var i landet som saker och ting sker. Det som i storstadsregionen heter investering kallas hos oss glesbygdsstöd. Vi som sedan generationer befolkat de produktiva delarna av fosterlandet, de som levererat malm, skog, vatten- och arbetskraft till exportindustrin och nationen, vi bor i Det Inre Stödområdet. Och om vi är riktigt snälla får vi ta del av, just det: glesbygdsstödet.

Klyftorna vidgas och djupnar, mellan olika grupper i samhället: mellan de utförsäkrade, arbetslösa, gamla och sjuka och de som har sitt på det torra många gånger om. Klyftorna ökar mellan innerstaden och förorterna, mellan storstäderna och det övriga Sverige. Glesbygdsproblematiken är inte längre något norrlandsfenomen, den har invaderat också landsbygderna i hela Sverige. Affären, posten, banken, skolan läggs ner och fritidsboendet eller i bästa fall pendlandet ökar.

Dragkampen mellan centrum–periferi ynglar av sig, uppträder i måttligare och mindre sammanhang. Kontrahenterna högst upp är möjligen och än så länge EU – de olika länderna i Europa som är anslutna eller står utanför. Nästa etapp är Stockholm/Göteborg/Malmö med tillhörande tillväxtregioner – övriga Sverige. I Värmland är det Karlstad som utgör majestätet och drömmer om befolkningstillväxt – i så fall på bekostnad av småkommuner och utmarksbygder. Och i Torsby kommun ligger tätorten och kommunens centrum, i södra delen men alla betalar vi samma skatt och har faktiskt rätt att kräva vår del av kakan.

Därför måste byskolorna räddas för det är viktigt både för kommande dagar och dagens barn – inte minst alla de som flyttar till landet och vill ha en god miljö. Och av samma skäl måste rälsbussen stanna så att de som vill åka med också kan kliva på! Och så vidare, i stort som i smått.

Den stora folkvandringen från landsbygden in till städerna äger rum i hela världen och i ofantligt större skala. Men löser den de livsavgörande problem och utmaningar som väntar med tanke på långsiktig överlevnad, global rättvisa och en nödvändig klimatpolitik?

En av våra verkligt viktiga politiska uppdrag är att inse vilka stora och goda möjligheter som den svenska landsbygden tillhandahåller. I Vänsterpartiet pågår sedan länge ett idésmide och en diskussion om hur vi kan utforma alternativ till den omöjliga utveckling som nu pågår. Att få tågen att gå och komma fram i tid, att skapa förutsättningar för småskalighet i produktionen av livsmedel och vidareförädling av råvaran, att ta till vara själva den livsmiljö som är så stärkande inte minst för stressade barnfamiljer, att låta hela Det Övriga Sverige åter mötas med annat än nedlåtenhet och betraktas som en tärande del av den hela tillväxten.

Det är dags att gå från ord till handling i svensk inrikespolitik också när det gäller lands-, kust och skogsbygderna!

Bengt Berg,

riksdagsman för Vänsterpartiet