Ljus ...

Och vid nästa dags början

– ljus till oss alla!

Hösten är inte bara

sorg och saknad,

också det, men inte bara.

Vi bär inom oss ett frö,

ett frö som söker ljuset för att växa,

som behöver jorden för att gro,

som vi gemensamt kan vårda

precis som vårens knoppar

förbereder sig i november

för att slå ut i april.

Mera ljus nu

när kvällarna mörknar,

mera värme mellan varandra

när kylan tilltar,

samtal i stället för tystnad

och kärlek i stället för hat.

         (23/10 2015)

Vid dagens slut, i Trollhättan, i Sverige

Vid dagens slut, 

vid den tunga dagens slut, 

vid den tyngsta dagens slut

har också orden tagit slut 

och ersatts av en mörk sorg,

döden tycks mycket närmre än själva livet,

plötsligt har det hänt, kniven har talat

– och det var det stora hatet som höll i skaftet,

hatet som är större än handen som höll om skaftet,

hatet som sås varje dag, varje natt, varje stund och sekund ...

Mot detta har vi bara tre ord: frid, fred och varsamhet.

På flykt

Stig Dagerman

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss bära den frihet som vi bär!

Denna fina bild är av den syriske konstnären Nizar Ali Badr

Kulturellt knytkalas

Vi hade bjudit in till en gränslös kväll på Torsby Bibliotek och det kom så många människor! Vi visste inte riktigt vad som skulle hända – bara att det måste hända något som kan ge plats för värme och gemenskap.

   Bibliotekschefen Annika Wredenberg och hennes medarbetare ordnade med det praktiska och såg till att det fanns drivor med kanelbullar runt kaffeautomaten. Det skulle bli en salig blandning med folkmusik, dans, visor, konst, slöjd, poesi och berättelser från några av de hemländer som representerades. Det var folk från Syrien, Irak, Kurdistan, Ukraina, Somalia, Eritrea, Afghanistan, Jemen, Sudan, Frankrike, Ukraina, Sverige och Värmland och språken blandades till en härlig röra.

Detta var en kväll i kulturveckan HÖSTGLÖD, som förhoppningsvis ska följas av nya kvällar, möten och oanade upplevelser av mänsklig gemenskap.

En morgon vid havet. Inandning, utandning

Jag saknar din mun, din hud och dina händer
Solen börjar gå ner och bli långsamt mindre
Nu faller flugor, fjärilar och fåglar till marken
Vi vandrar skrattande och dansande mot randen
Där står någon och väntar på min döda syster
Allt vänder till slut sitt ansikte mot gräset
Kom snart innan jag måste ta båten över
Jag känner hjärtats näve slå mot lungans iglar
Ingen vet vart våra glada skratt och lekar leder

Heidruns Förlag har den stora äran att ge ut en delupplaga av Claes Anderssons nya diktsamling En morgon vid havet. Inandning, utandning. När jag lyssnar på ett samtal mellan skalden och Katarina Gäddnäs på den finlandssvenska Arenan slås jag över den munterhet som sprider sig i publiken trots att samtalet kretsar runt åldrande och död. Jag känner till det finska talesättet "att man lever så kort tid, men är död så länge". Har det med det att göra? Eller beror det på en underliggande rädsla, som man vill skaka av sig med ett befriande skratt?

Jag håller själv ett samtal med Claes på ett seminarium som handlar om "det underfundiga åldrandet".
Tjugo minuter dunstar bort i timglaset och jag erinrar mig att Claes på frågan om livet mening svarat: Det är att försvinna. Men även då finns något kvar, i andra och i den värld vi lämnat – en berättelse, ett barn eller åtminstone ett par välanvända tofflor i garderobens dunkel. Eller en dikt, ja, många dikter ... Till exempel den här:

En morgon vid havet med sol, vind, fåglars rop och vingslag
   förstår jag hur vacker världen är
För ett ögonblick upplever jag en så häftig lycka att jag inte
   vet om jag vågar leva längre
I själva verket har jag redan lämnat allt och väntar bara
   på att jag själv skall komma efter
Det dröjer en stund och jag har all tid i världen

Boken kan beställas från www.heidruns.se

Bokmässan 2015 (2)

I år var det Ungern som var temaland på bokmässan och den ungerska litteraturen är värd all uppmärksamhet, men nog blev det problematiskt med tanke på de politiska förhållanden som råder i Ungern och den mur med taggtråd som rests för att förhindra flyktingströmmarna att ta sig in i landet.
Över den gyllene portalen till den ungerska montern stod ett par diktrader av Tomas Tranströmer

   Var människa en halvöppen dörr
   som leder till ett rum för alla.

Detta motto kändes som en märklig ironi just med tanke på det som just nu utspelar sig innanför och runt Ungerns gränser ...
   Men samtidigt blir det så att yttrandefriheten behövs som mest när den hotas och det fria ordet inte självklart kan finnas i samhället. Dock vore det värt en debatt om vår egen påstådda yttrandefrihet, som vi berömmer oss av men som onekligen i högsta grad står i relation till den ekonomiska kapaciteten. Den som saknar ekonomiska resurser, goda kontakter eller inte befinner sig högt upp på den hierarkiska kulturstegen får sannerligen kämpa för att göra sin röst hörd, sitt liv synligt.

Bokmässan bjuder både på återseenden av gamla bekanta och möten med människor som man inte visste fanns förrän man står öga mot öga och börjar prata med varandra. Av den senare kategorin är André Norman Castro, en poet från El Salvador på besök i det avlägsna Sverige. Vi har en hel del gemensamt och jag var ju i hans hemland för ett och ett halvt år sedan, som fredsövervakare vid presidentvalet. Andrés är poet, förläggare och journalist men arbetar också som lärare. "Border Line" heter hans tvåspråkiga diktbok – på spanska/svenska.

Hettan tröttnar inte i San Salvador

där regnet delar sig så många gånger

och i så många droppar

för att bada – minst en millimeter –

varje gathund

som driver runt och söker efter sin egen kropp

mellan människorna som färdas genom stan

(Övers. Roberto Mascaró och Björn Reisner)

Bokmässan 2015 (1)

Som ett säkert hösttecken kommer Bok & Biblioteksmässan i Göteborg dit mängder av förhoppningsfulla bokmänniskor far, några för att presentera sina nya böcker (förläggarna), några för att ge pärmarna ett ansikte (författarna) och så den litteraturintresserade allmänheten (folket). Plus media och allt som till ett sådant spektakel hör.

Om man bor på ett mindre men mycket trevligt hotell nära järnvägsstationen passerar man om morgonen en lugn och fin kanal, luften känns höstligt frisk och vid spårvagnshållplatsen står alla de som inom kort kommer att kiva in på Svenska Mässan vid Korsvägen. Det är förväntan i luften, lite av skolstart då man skall återse sina klasskamrater ...





Som sedan bjuder finns VÄRMLAND centralt inne i C-hallen, bland övriga nordiska grannar och årets tema-land, som i år råkar vara Ungern. Onsdagkvällen utgör hela mässan en veritabel slöjdsal då alla montrar skall iordningställas under en rimlig tidspress. Heidruns monter med nr C03:40 ligger vägg i vägg med Värmlandsmontern och Region Värmland, där Klässbols Linneväveri och Mimis Design visar upp sina läckra produkter. Till vår stora lättnad är hyllor på plats och väggar målade och dessutom har våra vänner Mia och Johannes redan börjat pryda väggarna med Vildhjärtas älskade träskulpturer. Det känns som att komma hem ...

Och se där, där finns också några oöppnade kartonger med "Rosa & Liksom – en kattbok"!
I övrigt handlar det om Claes Anderssons "En dag vid havet" (dikter), Per Teofilussons "Norrsken över Kloster Pub" (kortprosa), Boel Schenlaers "Inte ett barn som du" (kortroman), Christer Enanders "I motstånd växer tanken" (essäer om kvinnliga författare) och Michael Augustins "Till flaskpostens mottagare" (dikter och kortprosa översatta till svenska av Susanne Gerstenberg).

(Torsdag 24/9)
Efter det traditionsbjudna morgonkaffet med skrädmjölsdröm i Värmlandsmontern är det dags för Region Värmland att tillkännage årets litterära utmärkelser. Årets författare, Ninni Schulmann, är tyvärr tågförsenad, men litteraturstipendiaterna är på plats: Vildhjärta alias Maria Westerberg, som skapar konst av pinnar och böcker av strövtåg i skogen, och poeten Erik Bergqvist får dela på äran och 60 000 kr. Och Heidruns Förlag gratulerar varmt Vildhjärta som vi har äran att få ge ut böcker av och med. "Vildhjärta – en kär lek mellan människa och skog" heter hennes första och "Hjärtklappning" den andra – båda mycket efterfrågade under de kommande mässdagarna.