Värmland – Världen, tur & retur, vernissage 24 maj 2015

Annan konst

Särlingar i konsten har vi hört talas om. Och kommentarer som: vart tog alla original vägen? Dessa sällsynta människor som ofta sågs över axeln medan de levde, men sedan upphöjs till kufiska ikoner när de är lagda i jord. Man kan också tala om konstens nödvändighet, för dem som har det där mystiska, märkliga, magiska i nävarna, och huvet, förstås.

På Värmlands Museum i Karlstad visas under mars och april en utställning som heter "Annan konst" och den är så underbart fri och öppen för blick och tanke. En större utställning har visats tidigare på Göteborgs Konstmuseum, Liljewalchs i Stockgolm och runt om i Norden. Bakom detta både hals- och banbrytande projekt står Borghild Håkansson och Staffan Backlund, båda stiftare även av det Postfuturistiska sällskapet. Det är varken mer eller mindre en kulturgärning de gör, när de letar fram dessa konstskatter ur ofta skuggbelagda trakter. Man blir riktigt upplivad av att gå runt i denna ohämmade färgglädje, men även en oerhört begrundande formkänsla och ett berättande som finns inympade i bilder, skulpturer, myller och enskilda uttryck.

Redan med sina utställningar med björktavlor lyckades Borghild och Staffan skapa ett gränsöverskridandemellan konst och "annan konst", mellan det som anses fint och det som är det, helt enkelt och rakt ur hjärtat. Denna nyuppsatta utställning på VM har också en hel del värmländska inslag och jag kan bara önska att alla som unnar sig en omtumlande och glädjerik upplevelser går till Sandgrundsudden och glor, njuter, kommenterar och förundras.

Läs gärna Nina Bondesons text som kan aktiveras nedan, under bildcollaget

ANNAN KONST på Värmlands Museum i Karlstad

Konsten är ett mystrium 2 mars-30 april

Från älghuvuden i trä till cementfigurer i skogen, från färgsprakande målningar till magiska dockor, till hemsnickrade moskéer och vindlande murar av sten. Dessutom fotografier av den internationellt välkände konstnären Lars Tunbjörk.

Det finns en kreativitet utanför den etablerade konstvärlden, en Annan Konst som vanligtvis inte ställs ut på konsthallar eller gallerier. Detta skapande är mångfasetterat och oförutsägbart och låter sig inte så lätt beskrivas. För att kunna se och uppskatta denna konst behöver man betrakta världen tämligen fördomsfritt och tillåta sig att häpna över sånt man inte tidigare sett eller reflekterat över.

Utställningen Annan Konst presenterar en förbisedd och parallell konstvärld som skapats av självlärda konstnärer från stad och landsbygd. Poetiska och egensinniga verk av sjuksköterskor, skogsarbetare, städerskor, tjänstemän, tandläkare, pensionärer och arbetslösa. Ett vardagligt skapande som hela tiden pågår runt omkring oss – men sällan uppmärksammas.

Utställningen är en hyllning till dessa olikartade, komplexa, sofistikerade, humoristiska, folkliga, lustfyllda och förföriska konstnärer med sin märkliga förmåga att tänka utanför givna ramar. Det är en utställning som vill inbjuda till samtal mellan olika estetiska uppfattningar och ställa frågor kring kreativitetens roll i samhället. Vad krävs för att något skall vara intressant som konst och anses ha hög kvalitet som konstverk? Vem blir godkänd? Vem avgör och varför? Utställningen lyfter fram exempel på en kreativitet som ställer frågor om konst, kulturpolitik, klass och estetiska regler, god och dålig smak.

Vi vill dela med oss av vår häpnad och förtjusning över vad människor utan konstnärlig utbildning kan åstadkomma. Kanske kan den inspirera till eget skapande och egna ställningstaganden och få fler att välkomna en vidgad kultursyn där allas rätt till kreativitet är en självklarhet.

Curators för utställningen är Borghild Håkansson och Staffan Backlund från Postfuturistiska Sällskapet. Utställningen Annan Konst har med varierande verk tidigare visats bland annat på Göteborgs Konstmuseum, Liljevalchs konsthall i Stockholm samt i Norge och Finland.

Du kan läsa mer i den rikt illustrerade antologin Annan Konst där 29 nordiska författare, poeter, samlare och konstnärer diskuterar frågor om konst och kulturpolitik, klass och estetiska regler, god och dålig smak. 

Boken är utgiven 2009 av Postfuturistiska Förlaget, ISBN: 978-91-633-3768-0.

Läs när Nina Bondeson skriver om "Den illojala konsten oändliga möjligheter"här

Vart tar tiden vägen...

Något om tid och speglingar, skuggor, ödehus, minnen

[Vid Marie Hettwers vernissage, Värmlands Museum, 25 aug. 2012]

Vart tar tiden vägen när den gått? Det har jag frågat mig många gånger. Årstiderna återkommer år för år, ljuset avlöser mörkret när snön smälter och det droppar från taket, sommaren framkallar färgerna och vinden sprider doften av nyutslagen syren och när sångsvanens ungar är flygfärdiga, är det dags att stiga in i hösten. Årstiderna rullar genom våra liv, återkommer, för att på nytt lämna oss.

Den store engelskamerikanske diktaren TS Eliot har sagt att närvarande tid och förfluten tid båda är närvarande i kommande tid, och kommande tid är inrymd i förfluten tid…

Och vad gör vi med tiden? Slår följe med den, möter den, uppgår i den eller försöker vi bekämpa den? Går tiden, eller kommer den, Är det tiden som står still och vi som går? Vem behöver tidsfördriv, vem jagas av tiden?

När man stiger in i ett ödehus är det som att stiga in i gången tid. Timmar, dagar, månader och år finns liksom kvar i väggarna, även när doften av granskog efter regn når oss genom de sönderslagna fönsterrutorna, och påminner oss om vårt eget nu, detta nu som snart blir nyss.

Ett fotografi kan sägas vara ett fruset ögonblick. Det finns på själva bilden inget före eller efter; bara denna 100-dels sekund som behövdes för att fånga den där skuggan, den blicken, den stämningen.

Nästan som spegelbilderna i Marie Hettwers tavlor, hur dessa fotografier, där några dessutom är ett slags dubbelexponeringar, återger inte bara de lätta gardinernas mjuka tystnad utan också oss, våra liv och kroppar, när vi står framför eller går förbi. Vi blir alla delaktiga i en labyrint av tid och speglingar.

Det finns, som Tranströmer påpekar: en korsväg i varje ögonblick.

Så står vi där i tystnaden, i det hus som dröjt sig kvar sedan alla röster tystnat och de som en gång levde här sedan länge vilar under jord. Vi står där på tröskeln mellan det förflutna och det kommande, vi andas, vi ser, vi hör hur det

I ett hörn av tystnaden

brummar en humla

Ljuset bromsas upp, doften

av älggräs skaver mot flagnad knut

Vinden nuddar vid gardinfållem,

Som de vid våra liv

Det som finns kvar av glömskan

Kan vi ta på, och snart, snart

kommer en människa in i det

som en gång var ett kök, fyllt

av röster och kaffedoft

Golvet har nästan glömt hur fötterna lät

innan de gick ut på vägen och försvann

En människa som vet

hur man gör, när man som daggen

lägger sin närvaro

i ett ögonblicks famn

Vi lever en sekund i taget

och den sekunden är nu!

                                Bengt Berg