Mitt i mars och frasande skarsnö, solblå himmel, nattfrost och dagsmeja. Det är en härlig tid, föränderligheten pågår, de bara fläckarna på byvägen påminner om kulspel för längesedan och hur allt pågår parallelllt: minnen och synintryck, då och nu.
Det blev en veritabel konstrunda för mig i lördags och Karlstadsvernissagerna stod s0m spön i backen (för att nu ta till en rejäl klyscha). Så fint att se att Jörgen Zetterquist är igång efter sin sjukdom, allt finns kvar i hans måleri kunde man se på de tre nya målningarna, även om tekniken också var avläsbar. Det är så med livets olika trösklar, man ska över dem för att komma vidare. Roligt också att se nya galleriet mittemot gamla saluhallen, trivsamt och centralt.
Sedan blev det Barbro Hemers drömska tuschlaveringar på Konstfrämjandet, som förmedlar drömlika tillstånd, liksom klippta ur en film. Tänkte att dessa bilder skulle kunna utgöra förunderliga fonder för en scen, en föreställning, där de skapar rum och samtidigt öppnar dessa rum.
På Värmlands Museum, Cyrillusrummen, finns Vildhjärtas figurer, skulpturer, mojänger, pinnar, tankar, dikter, mobiler, berättelser att beskåda fram till 18 april. I lördags var det inte lätt att se skogen för alla människor. Men så roligt med detta ”skogssug” som Maria Westerbergs arbeten och livshållning framkallar!
ALL MAKT ÅT SKOGEN, VÅREN och MYRORNA!
Inlägg
