Välfärdssituation – Nysvenska ord 3

Romerna i Rumänien "kommer från en utsatt välfärdsituation" sa Reinfeldt. Fattigdom kopplas till välfärd. Det finns en fascinerande beröringsskräck för de tydliga sanna orden, klarspråket. Reinfeldt törs inte tala om fattigdom, utan får det att bli en form av välfärd, visserligen utsatt men ändå en "välfärdssituation".

(Inpass från Zoran Alagic)

Folkbildning – Nysvenska ordlistan 2

Folkinbillning ersätter det föråldrade begreppet folkbildning. Detta för att de som inte känner igen sig i "verkligheten" ändå ska uppleva att de hör hemma bland verklighetens folk. Som t.ex. undersköterskorna (med mera i plånboken som det står nm på), pensionärerna, de nya arbetarna, de arbetslösa arbetarna, de meningslösa meningsmotståndarna, de friska som arbetar tack vare och motiverade av sänkt skatt, alla rutor och rotar, de sjuka som jagas för att de bidrar negativt till statistiken på ett för nationen osolidariskt sätt, de ensamstående mammorna somställt till det för sig och sina barn genom att inte hålla ihop kärnhusfamiljen och som i så fall hade kunna få vårdnadsbidrag och tid för virkning och andra hobbies. Och så vidare.

Förtroendekapital – Nysvenska ordlistan 1

‎"Förtroendekapital" har den som äger de medier där ordet upprepas så ofta att det förlorar sin betydelse...

Sent en kväll…

Det är strax före midnatt och vi är på väg hemöver. Eftersom det är tio mil kvar och det kurrar i magen svänger vi in på Nyängs-Rasta i Grums. Restaurangdelen stängd med servicebutiken öppen. Ett mindre snabbköp med korvochmosdisk och gott om folk under ljusrören. Unga och gamla som vill betala bensin, småhandla eller få sig en cabanoss. Och en busslast hungriga norrmän. Bakom disken en ung kvinna, som får kasta sig mellan kassan, kontokorten och mosbrickorna. Hon gör det utan uns av tidsspillan, hon orkar till och med vara vänlig, hennes fingrar dansar över tangenterna, hon frågar om man vill ha kvitto. Men ensam med allt detta; hur är det möjligt? Ensam runt midnatt med alla kunder, all stress, allt ansvar!
Hon är beundrans- men inte avundsvärd. Hon befinner sig ännu på banan i arbetslinjens Sverige. Hon gör tre personers jobb för en enda lön, som också den är för låg. Hon befinner sig hitom förslitningsskadorna och kanske att livets öppnar andra vägar för henne innan dess, får vi hoppas. Men hur kan man få hålla på så här?
+
Jag läser fina dikter av Jenny Wrangborg i nya numret av Folket i Bild. Det handlar om just detta, dessa människor som gör jobbet för låg lön, till ett högt pris för sig själva. Jenny är ovanlig som poet, eftersom hon samtidigt som hon skriver är förvärvsarbetande, jobbar som kallskänka. Tidigare hemtjänsten och säsongsanställd på Liseberg.
Som så många. Alla som delar på nådens korttidsvikariat och osäkra anställningsförhållanden. Dessa, de till hälften osynliga i samhället.
Jenny Wrangborg kommer snart ut med en diktsamling som heter Kallskänken, en av dikterna heter ”Vi som bär städerna”. Raderna blir som projektiler mot Alliansens av blå dunster uppblåsta ballonger, här ett citat:

Du som har tempot tatuerat i trasiga handleder och
tacksamheten från samhället i löftet om snabb utförsäkring
Vi, vi som lyfter, vaktar, städar, lagar, tjänar, steker,
väntar, borrar, vårdar, säljer, ringer, serverar,
monterar, svarvar, gräver, värmer, bakar, blandar,
vi som bevakar, sorterar, styckar, klipper, målar,
plockar, reparerar och bär
de här städerna

Vi som på jakt efter en seger som
skrämmer bort alla försämringar
reser oss upp,
hittar våra röster, sträcker våra ryggar
och kräver tillbaka oss själva

Det är vackert för det är sant. Och nödvändigt att skriva om. Dessutom glädjande att det finns någon som vågar skriva poesi om en verklighet som så många delar och som tyvärr är så orättvist fördelad. Som hon där i kassan på Nyängs-Rasta och alla andra överbelastade och underbetalda här i det svenska samhället, som bär inte bara städer utan också nätter på sina axlar.

En våg av värme...

Vill du vara med i denna lilla, personliga
och ”som ringar på vattnet-rörelse”, för
att ge röst åt kulturen, solidariteten och
tron på andra värden än ökad tillväxt?

Jag kandiderar till riksdagen för
VÄNSTERPARTIET därför att jag tror
på rättvisa och solidaritet, på varje
människas lika värde och att vi har
allt att vinna, inget annat att förlora
än vår likgiltighet.

Mejla till bengt@heidruns.se
– så kommer mer information.
På X med Bengan

Framtiden kanske inte kommer från centrum...

Nyskoga hembygdsgård minns jag från i somras, i början av juni och fullt med folk på tunet. Det fantastiska med skogs-/lands-/gles-/framtidsbygden är att alla som lever där verkligen behövs. Att det finns en samhörighet över milsvida skogar och stora avstånd. Igår kväll (30/8) var vi som kommunpolitiker inbjudna av Nyskoga byalag att lyssna och lära, att presentera våra partiers syn på våra trakters framtid. Visioner och realiteter. Ropen skalla: Bredband åt alla! Lösenordet är fiber. Och det är en demokratisk rättighet är det förstås, det där med infrastruktur också utanför tätorterna.

Nyskoga är mycket tätt på småföretag och längs vägen som löper genom Vitsand och norröver bor faktiskt 1/10-del av kommunens befolkning. Här spirar många idéer och kunnigt folk finns det gott om. Det gäller att ta till vara på kreativiteten, det var vi nog alla överens om.

De yttre, läs norra delarna av kommunen, är mycket viktiga för Torsby tätort. Utan dessa förbleknar till och med fartguppen i centrum. Vägarna i kommunens yttre geografi behöver inga dyra gatstensinfattningar. Där finns de helt naturliga, ofrånkomliga hålen i vägen.

Jag vill hoppas att dialogen mellan centrum-periferi skall fortsätta även i Torsby kommun. Det är nödvändigt och berikande. Häromkvällen hade Aktuellt ett landsbygdsreportage från Hällefors, som inte var alltför uppmuntrande. Avfolkning, nedläggning och missnöjda ungdomar.

Vänsterpartiet har ett fint och konkret program för landsbygdsutveckling. Det är mycket som kan göras bättre och framför allt mera rättvist. Vi lever alla i Sverige och enligt demokratins doktriner är vi lika mycket värde och har rätt till en rimlig del av det allmänna välståndet!

Men jag envisas med att påstå: Vi har en framtid på landsbygden, om vi blickar lite längre än en mandatperiod: Vi har friskt vatten, en otroligt viktig naturtillgång sett i ett globalt perspektiv. Vi har skogen som både råvara och rekreationsmiljö. Vi har livsmiljö, envetna människor, väldigt mycket! Låt oss slå vakt och förvalta detta, inte sälja ut och släppa ifrån oss som vi gjort med vattenkraften, som förvandlas till miljardvinster i kraftbolagens bokslut.

Vi har – liksom barnen – allt, utom det man tar ifrån oss.

Bengt Berg
1:a namn på Vänsterpartiets riksdags- och kommunlista

Dagen är slut...

Dagen är slut,
en ny väntar.
Vad gör vi med det
som blev över,
som inte hanns med,
som glömdes bort,
som vi hade tänkt
men inte hann med?
Och i morgon väntar
nya stunder,
kanske en och annan insikt,
tistlarna blommar så vackert
på sensommaren,
gräset är svalt,
någonting annat tar vid
och mörkret låter oss förstå
vad som också finns
i det vi inte ser.