en Jazzdiskdikt som dök upp...

Kvällsdisk med Kirk

JA VI ELSKER, ja vi elsker i ett kök, tomt på folk
och fyllt av Kirk. Jag diskar, jag diskar i ett hett skum,
jag smeker tallrikarnas yttervarv, jag kliar gafflarna
mellan tårna och jag ser mörkret därutanför, mörkret
och jag vet att kastanjen har släckt för kvällen, att
taltrasten tystnat men också: tisteln på trappan
fortsätter sin blomning och jag vet att S.
finns, att Y. finns, att vi alla finns
och minns… medan Roland
Kirk tutar i luren och
vaxduken den röda
har som nyckel-
pigan svarta
prickar
och
jag
som ingenting visste, jag vet att jag ingenting visste,
vet att ett kök kan fyllas av kärlek och minnen men också av ensamhet
denna kväll i maj tjugohundrasju: nu är disken överstånden, stjärnorna
nerbäddade och göken nockad.