Det omöjliga alfabetet: N / n

Det omöjliga alfabetet, nu framme vid:

N
Vårt nordiska vemod har med ljus och mörker
att göra. Vi är förstås präglade av årstiderna,
vilka på ett påtagligt sätt gör denna jordevandring
avläsbar mot en bakgrund av takdropp, maskrosängar,
virvlande lönnlöv och yrsnö – allt rakt in i folksjälen.
   Vi tillhör taiga-gemenskapen, som omfattar
barrskogs- och brännvinsbältet genom det väldiga
Sibirien, via Kolahalvön, över Finlands moar och
Skandinaviens susande skogar mot norska fjällkedjan,
tvärs över Atlanten, som knyter ihop denna vår
västsibiriska melankoli med Minnesotas svenskbygder,
Chicagos aftonrodnad och storspovens lockrop runt
De Stora Sjöarna och de höstliga dimstråken längs
den 60:e breddgraden.
   Vi inser att sommaren är en kort parentes av ljus
och grönska, ett slags lövad nåd, knappt möjlig att
hantera och därför uttryckt i ett manifest i mitten
av maj, då det skimrar i första björklövsdungen:
”Snart vänder det!”

n
Nu blir snart nyss; framtiden har alltid så bråttom.