Till Björn Östlunds
minne
Björn,
idag sluter du cirkeln,
ditt livs cirkel
och vi är med dig
Vi hör din röst
rakt genom dödens tystnad
Vad är det du säger?
Sjunger du en sång?
Kanske du håller ett filosofiskt föredrag
Denna dag bär blå himmel,
över oss seglar molnen
som drömlika fartyg,
grönskan omringar oss,
fåglarna sjunger för oss
– allt
med din röst
Vi vet alla
att du inte ville ha en statsbegravning
även om du nu var kung eller president
i landet Kreativien
Vi nöjer oss med det mindre,
vi gråter en skvätt
och daggkåporna fylls
tidigt i morgon
Björn,
du finns inte mer,
jo, det gör du visst!
Dina runda ögon
och din stora värme,
din humor
som in i det sista
bar över nattgammal is
Hurihelvete ska vi klara oss
utan dig, Björn!
Om du fått bestämma
hade den frågan aldrig behövt ställas,
men sjukdomen och döden
visste bättre – inte bättre,
NEJ, NEJ, NEJ –
men döden tog dig hem till sig
mitt i Fotbolls-VM,
mitt i en sommar,
mitt i allt
Men sov gott nu, käre Björn
Du finns i oss för alltid
En vacker dag ses vi igen,
men inte på Granstigen;
kanske i Nangijala
och vi hoppas alla på bra väder!
Sov gott, Björn!
(18 juni 2014, Sahlströmsgården i Utterbyn)
Sov gott, Björn!
Björn Östlund var född 18 juni 1935 och han begravdes på sin födelsedag, sörjd och saknad av så många. Han var konstnär och artist, febrilt verksam med kultur i alla dess former runt om i Torsby-trakten. Björn var också med och startade sällskapet Heidruns Vänner, 1990, han var aktiv i Norra Värmlands Konstförening och andra föreningar. Björns humor hade han med sig in i de sista.
Tack Björn för alla glada och allvarsamma stunder, vila i frid!
1 kommentar:
Björn! Nu har Torsby förlorat en personlighet som va så stor. Minns när vi satt och rökte i rökrummet (!) på Frykenskolan. Han saknade sin älskade dotter Bella som befann sig på andra sidan planeten. Han hjälpte mig att bränna keramiksaker på mina dito kurser och vi fnissade åt saker och ting.
Umgicks aldrig privat, men jag tror att Björn gillade mig på samma sätt som jag gillade honom.
Senaste åren sågs vi mest "på gatan" i Torsby. Sa alltid nånting till varann. Fnissade...
Bella fick en kattunge av oss nån gång i tidernas begynnelse.....
Va många minnen som dyker upp nu. Björn är död, men inte borta.
Ami Bjerkman
Skicka en kommentar