Den här kvällen:

Går ut i duggregnet, behöver inte

anstränga mig för att ge brännässlorna ett handtag

Inte ett ljud, förutom dropparna som faller av egen tyngd

– och utan ansträngning; kejsarkronorna blommar

och guldriset är på väg, som vi alla är på väg

genom natt och morgon, ny dag med rasslande grusgång

och röster som verkar trivas med varann,

ett slags förtrolighet, nästan som en tröst

Det kanske är detta vi kallar sommar,

det är nu den finns runt om oss

och vi vet inte riktigt vart

vi skall ta vägen