Nu när bara...

återstår några dagar av detta år, 2010. Vinter är verkligen och i grunden installerad sedan i november – med tjäle in i märgen, snö att pulsa i inte bara för rådjuren i skymning, kylan som förser kraftbolagen med miljardvinster och ger oss tvåbenta återbäring i form av röda rosor på kinderna.
Vad ska vi säga om detta, kära klimatkamrater?

Jo, jag vet, det är skillnad mellan väder och klimat och att Jordens uppvärmning fortsätter, att öknarna breder ut sig i samma takt som glaciärerna smälter, men just nu och här i detta vintriga barnperspektiv... Knarret under sulorna, tungan som fastnar i järnräcket, nog liknar det 50-talet? Före Gagarin och allt som skickades ut i rymden. Då skylldes det dåliga vädret på sputnikarna, nej, det kan aldrig vara nyttigt med så mycket skrot i rymden!

Hursomheslt, imorgon kliver jag på rälsbussen klockan sju i arla morgonstund. Mot Lissabon! Mot fadon och de vackra vokalerna.

Jag vill tillönska Ett Gott 2011, det är de oräknade dagarna som återstår att räkna... Och göra nånting av!

Jungfrutalet, 3 nov. 2010

Kära vänner, så har jag då hållit mitt jungfrutal i Sveriges Riksdag och det kom inte helt oväntat att kretsa kring kulturen i allmänhet, genom ett slags barnperspektiv. Sex minuter har man på sig och jag märkte efter en stund att jag inte riktigt skulle hinna i mål, utan fick nödlanda lite tidigare.

KULTUREN SOM DRIVKRAFT I LIV OCH SAMHÄLLE

Herr talman,
en av den värmländska berättelsens mest älskade röster tillhörde Göran Tunström, som i sin roman Tjuven skriver: ”Det högsta är att skåda Gud, det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över världen.”
Så kan det också kännas när man för första gången står i denna talarstol…

Eftersom jag hela mitt vuxna liv varit sysselsatt med ordbruk och bokstavsskötsel, tänkte jag ta mig friheten att säga något om kulturen som drivkraft i vårt samhälle och i våra liv.
Själv kommer jag från en provins i konungariket Sverige där kulturen sedan urminnes tider faktiskt tillhör de viktiga näringarna.
Värmland, liksom stora delar av det som brukar kallas Det Inre Stödområdet, har genom historien bidragit till landets välstånd och utveckling – genom malmen från gruvorna, vattenkraften från forsarna, virket från skogarna och arbetskraften från folket.
Men inte bara genom dessa s.k. produktiva näringar utan också genom kulturen – och den på senare tid allt viktigare besöksnäringen.

Kulturens själva väsen är i någon mening icke-mätbar. Författaren Agneta Pleijel har uttryckt det så här:
”Vetenskapen ger oss ny kunskap, informationsflödet är närmast enormt. Sämre ligger det till när det gäller kunskapen om vårt inre, våra hemliga fantasier, våra drömmar.
Konsten är en av de unika vägarna, ibland den enda vägen, till denna kunskap. Den är en del av ett folks medvetande om sig självt…”

Identitet… ja, kulturen som en spegel inte bara av dig själv som en unik individ utan också av oss alla – tillsammans – som delaktiga i den stora humanistiska gemenskapen. Vi behöver kulturen både för att ta reda på vilka vi är, men också för att både förstå och förändra det samhälle som vi lever och verkar i.

Herr talman,
Vänsterpartiet har sammanställt ett högst konkret och konstruktivt program i skriften Kulturkompassen där vi bland annat skriver: Kulturen är en avgörande del av demokratin när den värnar varje människas unika värde, rätten att vara olika, skilda gruppers, religioners och länders särpräglade traditioner. Alla medborgare skall ha tillgång till kultur i olika former, liksom var och en skall erbjudas möjlighet till eget kulturellt skapande på ett professionellt eller amatörmässigt plan.
Vi menar att det måste finnas ett övergripande nationellt ansvar för kulturen i hela landet, även när kulturens verkställighet decentraliseras till regionala nivåer. Det gäller att hävda både konstnärlig kvalitet och regional likvärdighet.

Kulturen gäller för alla i samhället, inte minst för barnen, barnen som äger allt, utom det man tar ifrån dem.
Barnen som föds lika runt hela jorden men som snart skall märka hur olika deras liv blir beroende på vem som är deras föräldrar och i vilken del av världen och i vilken samhällsklass de växer upp.

Den franske författaren JMG Le Clézio sade vid sin nobelföreläsning 2008 bland annat följande:
”Det är omöjligt att tala om jämställdhet och respekt för andra om man inte ser till att varje barn får tillgång till skriftspråket och till böckernas värld.”

+

En bild ur verkligheten... Vi befinner oss på en flygplats där ett barn står tillsammans med sin mamma och ser hur passagerarna stiger in i det väntande planet, som efter en stund lyfter och så småningom bara blir till en liten prick på himlen. Och plötsligt frågar barnet: Hur får dom plats nu?

Barnet har en förmåga att vända verkligheten ut och in och frimodigheten att ställa de frågor som vi vuxna lärt oss att inte ställa för vi tror att vi vet.
Och barnet är det också viktigt att alla får plats...

Så därför, herr talman, låt oss lära av barnen och låt oss investera för framtiden, låt oss satsa på kulturen, den färgsprakande och öppna kultur som gör vårt samhälle mer levande! Tack för ordet!

Stockholmsmorgon

och ännu har ljuset inte sipprat ner över den lilla bakgården som är min fönsterutsikt från sjätte våningen i kanslihuset vid Mynttorget i Stockholm, där jag har min övernattningslägenhet. Den lilla frukosten är avklarad och nu gäller det att fortsätta plöja regeringspropositionen/kultur som serverades igår.
Det bhar verkligen blivit en rivstart, för mig som ny i riksdagen och förstås alla nya, denna oktober med nytt uppdrag. Och speciellt nu när det är allmän motionstid, vilket betyder intensiv 14 dagarsperiod med att få fram motionerna. Så en liten tur till COOP vid Järntorget i Gamla Stan är allt jag hunnit med av "utflykter".
Som stimulanslitteratur ligger dock Bengt Göranssons Tankar om politik på nattygsbordet, plus en samling Basho haikus och den trösterike poeten Stafford.
Och där ute väntar ny dag!

STOPP! Nu räcker det…

Det har pågått ett sifferkrig de senaste veckorna ifrån de politiska skyttegravarna inför valet den 19 september. Inte minst Alliansen tycks vara helt införstådd med att ersätta hjärnan med en miniräknare och hjärtat med en plånbok.

Plötsligt har undersköterskorna stått som spön i moderatbacken, när det gäller att locka röster med skattesänkningar. Att inte borgarfronten tidigare stött undersköterskorna och andra som utför ett hederligt arbete inför nya löneavtal är märkligt. Att man heller inte vill se fler anställda i vården, i den offentliga sektorn, är också konstigt. I stället för skattesänkningar för alla både välbärgade och höginkomsttagare borde man rimligen stödja fler händer och mindre utbrändhet i just vården, omsorgen och skolan!
Jag har på outgrundliga vägar kommit över några hemligstämplade dokument, som pekar mot nya besparingar inom den privatiserade hälsosektorn:

– SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK! Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta dig till doktorn så kan du också ta dig till arbetet.
– TJÄNSTLEDIGHET PGA. OPERATION. Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens början ska vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen ska reduceras i motsvarande omfattning. Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.
Och så vidare. Besparingarna kommer att medföra ytterligare skattesänkningar…

+

Det pågår ett systemskifte i vårt samhälle, steg för steg och nog är det hög tid att säga STOPP! Det räcker, hit men inte längre. Privatiseringarna av vården, skolan, omsorgen genomförs av koncerner vars vinster betalas av ”det allmänna” via våra skattsedlar, men tas om hand av ansiktslösa riskkapitalister med bankfack inne i dimhöljda brittiska skatteparadis. Det som byggts upp i den en gång så beundrade ”Svenska modellen” rivs nu undan för undan ner och ersätts med mantrat ”valfrihet”. Men när de vinstsugna får härja fritt, påhejade av den borgerliga Alliansen; så slutar det snart med frihet från att välja, för sådan är Kapitalismen: mycket vill ha mer. Det offentligt ägda är en nagel i ögat och måste sprängas i bitar. Apoteket, Systembolaget, Bilprovningen… för att inte tala om Domänverket, järnvägen, posten, allt det som borde vara en statlig angelägenhet i folkflertalets intresse. Men när det krisar och bankerna säckar ihop, då ropar man på inte pappa men mamma Staten. Och så vidare. Lönsamma företag säljs ut, krisindustrierna behöver stöd från ”det allmänna”.
Det är inte bara i maktens och storfinansens korridorer som det händer saker, utan också i själva språket. Orden stjäls hejvilt och laddas med nya innebörder. Valaffischer plankas. Men makten lyser i ljusblått…

+

Den som vill åka buss i norra Värmland kan tvingas kliva ner i Jan-Evert Rådhströms innanmäte eftersom hela bussen är nerkladdad med Moderatreklam och Rådhströms nylle: FRAMÅT TILLSAMMANS, står det diagonalt över bussens sidor. Det handlar om makt, att visa sina ekonomiska muskler, samtidigt som man talar om att vara ”det enda arbetarpartiet”. Är det bara jag som tycker att det luktar illa? Det påminner om någonting annat…

+

Valet den 19 september står mellan de mångas behov av det nödvändiga för medborgarna: arbete, bostad, trygghet, vård, skola omsorg – och de fåtaligas omättliga hunger på vinst, ägande och makt.
Min farmor visste kanske inte så mycket om politik, men där det fanns orättvisor stod hon alltid på de fattigas sida. Jag vet en hel del om politik, jag har varit med under några decennier och upplevt både vänstervind och stiltje, men aldrig en sådan massiv högervåg som nu. STOPP, NU RÄCKER DET.
Det krävs en ny våg av folkbildning för att mota folkinbillningen i grind! Låt oss tillsammans dra igång, några dagar kvar till valet, många nya dagar efter den 19 september. Tillsammans har vi makt att upphäva makten. En röd-grön valseger innebär andrum och möjlighet till att rädda det som räddas kan!

Bengt Berg, 1:a namn på Vänsterpartiets riksdagslista.






Välfärdssituation – Nysvenska ord 3

Romerna i Rumänien "kommer från en utsatt välfärdsituation" sa Reinfeldt. Fattigdom kopplas till välfärd. Det finns en fascinerande beröringsskräck för de tydliga sanna orden, klarspråket. Reinfeldt törs inte tala om fattigdom, utan får det att bli en form av välfärd, visserligen utsatt men ändå en "välfärdssituation".

(Inpass från Zoran Alagic)

Folkbildning – Nysvenska ordlistan 2

Folkinbillning ersätter det föråldrade begreppet folkbildning. Detta för att de som inte känner igen sig i "verkligheten" ändå ska uppleva att de hör hemma bland verklighetens folk. Som t.ex. undersköterskorna (med mera i plånboken som det står nm på), pensionärerna, de nya arbetarna, de arbetslösa arbetarna, de meningslösa meningsmotståndarna, de friska som arbetar tack vare och motiverade av sänkt skatt, alla rutor och rotar, de sjuka som jagas för att de bidrar negativt till statistiken på ett för nationen osolidariskt sätt, de ensamstående mammorna somställt till det för sig och sina barn genom att inte hålla ihop kärnhusfamiljen och som i så fall hade kunna få vårdnadsbidrag och tid för virkning och andra hobbies. Och så vidare.

Förtroendekapital – Nysvenska ordlistan 1

‎"Förtroendekapital" har den som äger de medier där ordet upprepas så ofta att det förlorar sin betydelse...