Låt boken lysa upp vintermörkret!
med en av Sveriges Författarförbund chartrad buss lämnade en rad biblioteksvänskapliga författare Stockholms central med destination Romanstorget och Forum Nacka, där en manifestation för ett folkbibliotek i allmänhetens tjänst gick av stapeln. Facklor och varma röster motade såväl februarikvällens och de vinststyrda moderatpolitikerna i grind. "INGEN BLIR GLAD AV ENTRPRENAD!" hojtades unisont med Siv Widerbergs som prima motora. Argument mot planerna att genomföra denna avkommunalisering av bibliotek och folkbildning anförs i nedanstående skrivelse som överlämnats till berörda politiker, undertecknat av SFF:s ordförande Mats Söderlund och biblioteksgruppens Jan Ristarp, båda medverkade för övrigt vid detta möte. Så även Solja Krapu och en taleskvinna för "Bibblans hjältar" som är en aktionsgrupp för folkbiblioteken och dess rum för demokrati och offentlighet. Även denna bloggs upprätthållare bidrog med ett st dikt och ett för kvällen specialsnidad devis:
VAD ÄR ETT BIBLIOTEK? JO, SJÄLENS APOTEK!
Här följer skrivelsen till:
Kommunstyrelsen och Kulturnämden i Nacka
Riv upp beslutet!
Sveriges Författarförbund har genom skrivelse till kommunen och genom många medlemmars direkta agerande starkt protesterat mot Nackas förslag att driva alla sina folkbibliotek genom entreprenad. Beslutet har också mött kraftiga protester i en livlig debatt i media. Kritikerna finns i alla politiska läger
I sitt policydokument från 2006 understryker Författarförbundet bibliotekens stora betydelse för den sociala och kulturella välfärden. ”De utgör en stark motvikt till den kommersiella dominansen inom media och skapar goda förebilder för unga människor; de fungerar som en öppen mötesplats, t.ex. för människor från olika kulturer och utgör en tillväxtfaktor både för det lokala samhället och nationellt. De skapar kort sagt tillit till samhället.”
Den ideologiska grunden för den svenska bibliotekslagen är Unescos folkbiblioteksmanifest. Av detta följer att folkbibliotekens samlingar och tjänster inte får vara föremål för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur. De ska heller inte utsättas för kommersiella påtryckningar.
Folkbiblioteken i Sverige är av hävd ett av de offentliga åtaganden som utgör grunden för en praktisk fungerande demokrati.
Denna grundval innebär att biblioteken verkar i ett sammanhang av yttrandefrihet, fri kunskapsförmedling och åsiktsbildning.
Den självklara konsekvensen av denna folkbibliotekens roll och värdegrund är att verksamheten bedrivs i kommunal och offentlig regi. Därigenom säkras medborgarnas inflytande över styrningen av biblioteken. Och därigenom kan biblioteken samverka i de starka nätverk som Sveriges offentliga bibliotek utgör och som ger användarna direkt tillgång till landets samtliga biblioteksresurser. Bibliotekens bestånd av böcker och annat material ska ha relevans över tid och ämnesområden och rikta sig till alla befolkningsgrupper. Detta är inte
förenligt med vinstmaximering.
Att avvika från denna hållning och låta, som i Nacka, biblioteken bli en del av en kommersiellt bedriven verksamhet får starkt negativa konsekvenser:
– kommunens möjlighet att styra och kontrollera verksamheten reduceras; – betoningen av konkurrens vid upphandlingen och i de sex bibliotekens inriktning motverkar själva tanken med en offentligt bedriven biblioteksverksamhet;
– samverkan biblioteken emellan, både lokalt och nationellt, riskerar försvagas och helt försvinna; – långsiktigheten och kontinuiteten i verksamheten undermineras genom tidsbegränsade avtal;
– offentlighetsprincipen och meddelarrätten är inte längre självklara; - kravet på korrekt och fortlöpande statistik kan åsidosättas; – det öppna medborgarrummet, utan krav på sina besökare, riskerar förvandlas till ännu ett kommersiellt centrum; – ett kommersiellt tänkande medför en uttalad satsning på den litteratur som dominerar försäljningslistorna och bokhandelns utbud; – den kvalitativa bredden i litteraturutbudet, som är ett av folkbibliotekens främsta kännetecken, riskerar att starkt försämras; – bibliotekens professionella kompetens kan komma att urholkas.
Sammantaget framstår beslutet som ett allvarligt tecken på en missriktad uppfattning och en grovt förenklad värdering av kärnan i den allmänna biblioteksverksamheten. Det leder till att bibliotekens roll som motvikt till det kommersiella utbudet och till marknadens kortsiktiga agerande sätts på spel.
Mot bakgrund av ovanstående kräver Sveriges Författarförbund av Nacka kommun:
Upphäv beslutet att upphandla driften av kommunens folkbibliotek!
Stockholm den 17 februari 2011
För Sveriges Författarförbund (SFF)
Mats Söderlund& Jan Ristarp
ordförande ordförande i SFF:s biblioteksråd
www.forfattarforbundet.se
fredag 18 februari 2011
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Brasilienresan 1 ... Lissabon
Från den svenska mångminus-
vintern bär det iväg, rälsbussen mot Lissabon! I alla fall mot Karlstad > tåg mot Arlanda. Det är i slutet av 2010 och vårt resmål är Bahia i nordöstra Brasilien, Salvador närmare bestämt, en tremiljonersstad vid atlantkusten.
Men som en uppvärmning väntar Lissabon med vårvärme och fado, Tejofloden som breddats för att få plats med allt solglitter på nyårsaftonen. Vår taxichaffis, lystrande till det klämmiga namnet Américo H. Felix Galego, kör oss raskt genom en ännu julpyntad stad till ett hotell som visar sig vara både väl storslaget till våra reseambitioner och dessutom har en osedvanligt trist gubbe placerats bakom disken just denna kväll. Men det ordnar sig förstås och snart kan nyårsraketerna sprida sin meningslösa grannlåt över himlavalvet.
Årets första maskros skymtades redan igår, som årets sista i en park. Det känns som vår i luften, vi vandrar myllrande gator upp och ner, nuddar vid stadens atmosfär och på kvällen blir det en enklare middag på en restaurang nära gamla stan.
Dagen hade också ägnats åt inköp av portugisisk basker, i en butik med anor sedan 1886: Com os nossos cumprimentos...
söndag 23 januari 2011
Shakespeare i Prostgårdslagårn
Efter årsmötet för Heidruns vänner var det dags för en munter föreställning med 123 Schtunk/Lasse Beischer på Prostgårdslagårn i Torsby. Fullsatt salong och en dryg timmes artisteri byggd på blixtrande associationsförmåga och ett kroppsspråk som i sig är ett uttryck för den folkliga underhållningen med hårfina gränser mellan allmänmuntert och plumpt. Men Beischer håller både tempot och avvägningen väl uppe. Varken publiken eller hans medhjälpare går säker denna afton, som bjöd på såväl ironiska grimaser, respektlösa infall, naivistisk glädje som rappt tempo. Vi tackar och önskar 123 Schtunk lycka till med sina Shakespeare-turnéer.
Arrangör för kvällen var Heidruns vänner i samarbete med Torsby Teaterförening och kulturnämnden, samt ABF N Värmland.
söndag 16 januari 2011
Berättelsen måste få fortsätta!: Våra rötter finns i Savolax...
När nya Värmlands Museum invigdes för något decennium sedan tillkom en viktig gren på det träd som förvaltar och vidareför vårt kulturarv och hela Värmlands historia. Jag hade äranochglädjen att delta i detta och även med att ta fram en paroll som lyder: Berättelsen går vidare. För att inte bli nutidsblind, historieglömsk och framtidsförvirrad är det viktigt med stabila institutioner som tar ansvar för vårt gemensamma minne i form av kulturhistrien bland annat. Till de mindre men för den skull nödvändiga grenar på vårt värmländska stamträd hör givetvis finnkulturen som också utvecklats till ett kulturcenter i sig i Torsby. Forskare från Finland och övriga Norden har kommit, människor har sökt sina rötter, kulturarrangemangen och annat i den allt viktigare besöksnäringen har avlöst varandra.
Och nu – som en blixt från klarblå och svinkall vinterhimmel kommer beskedet om uppsägningar och bortom vägkröken nedläggning när Värmlands Museum plötsligt frånsäger sig ansvaret. Så får det bara inte gå till! Kulturcentraliseringen i Sverige debatteras ofta med rätta, det måste även den värmländska göras. Att såga av denna för värmländsk och nordisk kulturhistoria så nödvändiga gren är verkligen att punktera en berättelse som vi alla, särskilt vi som lever och verkar i norra Värmland, är en del av. Vi känner oss in i själen stympade om så blir fallet!
Den gode berättaren och legendaren Linus Brodin sammanfattade det värmländska kynnet i en fiol, vars strängar var hämtade från olika håll: från norska sidan naturligtvis, från de vallonska smederna som lärde oss järnhanteringens svåra konst, resandefolket bidrog, värmlänningarna själva förstås och sist men inte minst – savolaxarna som kom vandrande genom granskogen för att skapa sig en framtid bland norra Värmlands blånande berg. Ur denna fiol kunde sedan strömma vidunderlig musik och skall så fortsättningsvis göra. Om savolaxsträngen kapas kommer det att skorra falskt och det är det väl ingen som önskar?
Nej, låt Torsby Finnkulturcentrum finnas kvar, utvecklas och bidra till att berättelsen går vidare!
Bengt Berg
nordvärmlänning och svensk riksdagsman (v).
Och nu – som en blixt från klarblå och svinkall vinterhimmel kommer beskedet om uppsägningar och bortom vägkröken nedläggning när Värmlands Museum plötsligt frånsäger sig ansvaret. Så får det bara inte gå till! Kulturcentraliseringen i Sverige debatteras ofta med rätta, det måste även den värmländska göras. Att såga av denna för värmländsk och nordisk kulturhistoria så nödvändiga gren är verkligen att punktera en berättelse som vi alla, särskilt vi som lever och verkar i norra Värmland, är en del av. Vi känner oss in i själen stympade om så blir fallet!
Den gode berättaren och legendaren Linus Brodin sammanfattade det värmländska kynnet i en fiol, vars strängar var hämtade från olika håll: från norska sidan naturligtvis, från de vallonska smederna som lärde oss järnhanteringens svåra konst, resandefolket bidrog, värmlänningarna själva förstås och sist men inte minst – savolaxarna som kom vandrande genom granskogen för att skapa sig en framtid bland norra Värmlands blånande berg. Ur denna fiol kunde sedan strömma vidunderlig musik och skall så fortsättningsvis göra. Om savolaxsträngen kapas kommer det att skorra falskt och det är det väl ingen som önskar?
Nej, låt Torsby Finnkulturcentrum finnas kvar, utvecklas och bidra till att berättelsen går vidare!
Bengt Berg
nordvärmlänning och svensk riksdagsman (v).
onsdag 29 december 2010
Nu när bara...
återstår några dagar av detta år, 2010. Vinter är verkligen och i grunden installerad sedan i november – med tjäle in i märgen, snö att pulsa i inte bara för rådjuren i skymning, kylan som förser kraftbolagen med miljardvinster och ger oss tvåbenta återbäring i form av röda rosor på kinderna.
Vad ska vi säga om detta, kära klimatkamrater?
Jo, jag vet, det är skillnad mellan väder och klimat och att Jordens uppvärmning fortsätter, att öknarna breder ut sig i samma takt som glaciärerna smälter, men just nu och här i detta vintriga barnperspektiv... Knarret under sulorna, tungan som fastnar i järnräcket, nog liknar det 50-talet? Före Gagarin och allt som skickades ut i rymden. Då skylldes det dåliga vädret på sputnikarna, nej, det kan aldrig vara nyttigt med så mycket skrot i rymden!
Hursomheslt, imorgon kliver jag på rälsbussen klockan sju i arla morgonstund. Mot Lissabon! Mot fadon och de vackra vokalerna.
Jag vill tillönska Ett Gott 2011, det är de oräknade dagarna som återstår att räkna... Och göra nånting av!
Vad ska vi säga om detta, kära klimatkamrater?
Jo, jag vet, det är skillnad mellan väder och klimat och att Jordens uppvärmning fortsätter, att öknarna breder ut sig i samma takt som glaciärerna smälter, men just nu och här i detta vintriga barnperspektiv... Knarret under sulorna, tungan som fastnar i järnräcket, nog liknar det 50-talet? Före Gagarin och allt som skickades ut i rymden. Då skylldes det dåliga vädret på sputnikarna, nej, det kan aldrig vara nyttigt med så mycket skrot i rymden!
Hursomheslt, imorgon kliver jag på rälsbussen klockan sju i arla morgonstund. Mot Lissabon! Mot fadon och de vackra vokalerna.
Jag vill tillönska Ett Gott 2011, det är de oräknade dagarna som återstår att räkna... Och göra nånting av!
söndag 14 november 2010
Jungfrutalet, 3 nov. 2010
Kära vänner, så har jag då hållit mitt jungfrutal i Sveriges Riksdag och det kom inte helt oväntat att kretsa kring kulturen i allmänhet, genom ett slags barnperspektiv. Sex minuter har man på sig och jag märkte efter en stund att jag inte riktigt skulle hinna i mål, utan fick nödlanda lite tidigare.
KULTUREN SOM DRIVKRAFT I LIV OCH SAMHÄLLE
Herr talman,
en av den värmländska berättelsens mest älskade röster tillhörde Göran Tunström, som i sin roman Tjuven skriver: ”Det högsta är att skåda Gud, det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över världen.”
Så kan det också kännas när man för första gången står i denna talarstol…
Eftersom jag hela mitt vuxna liv varit sysselsatt med ordbruk och bokstavsskötsel, tänkte jag ta mig friheten att säga något om kulturen som drivkraft i vårt samhälle och i våra liv.
Själv kommer jag från en provins i konungariket Sverige där kulturen sedan urminnes tider faktiskt tillhör de viktiga näringarna.
Värmland, liksom stora delar av det som brukar kallas Det Inre Stödområdet, har genom historien bidragit till landets välstånd och utveckling – genom malmen från gruvorna, vattenkraften från forsarna, virket från skogarna och arbetskraften från folket.
Men inte bara genom dessa s.k. produktiva näringar utan också genom kulturen – och den på senare tid allt viktigare besöksnäringen.
Kulturens själva väsen är i någon mening icke-mätbar. Författaren Agneta Pleijel har uttryckt det så här:
”Vetenskapen ger oss ny kunskap, informationsflödet är närmast enormt. Sämre ligger det till när det gäller kunskapen om vårt inre, våra hemliga fantasier, våra drömmar.
Konsten är en av de unika vägarna, ibland den enda vägen, till denna kunskap. Den är en del av ett folks medvetande om sig självt…”
Identitet… ja, kulturen som en spegel inte bara av dig själv som en unik individ utan också av oss alla – tillsammans – som delaktiga i den stora humanistiska gemenskapen. Vi behöver kulturen både för att ta reda på vilka vi är, men också för att både förstå och förändra det samhälle som vi lever och verkar i.
Herr talman,
Vänsterpartiet har sammanställt ett högst konkret och konstruktivt program i skriften Kulturkompassen där vi bland annat skriver: Kulturen är en avgörande del av demokratin när den värnar varje människas unika värde, rätten att vara olika, skilda gruppers, religioners och länders särpräglade traditioner. Alla medborgare skall ha tillgång till kultur i olika former, liksom var och en skall erbjudas möjlighet till eget kulturellt skapande på ett professionellt eller amatörmässigt plan.
Vi menar att det måste finnas ett övergripande nationellt ansvar för kulturen i hela landet, även när kulturens verkställighet decentraliseras till regionala nivåer. Det gäller att hävda både konstnärlig kvalitet och regional likvärdighet.
Kulturen gäller för alla i samhället, inte minst för barnen, barnen som äger allt, utom det man tar ifrån dem.
Barnen som föds lika runt hela jorden men som snart skall märka hur olika deras liv blir beroende på vem som är deras föräldrar och i vilken del av världen och i vilken samhällsklass de växer upp.
Den franske författaren JMG Le Clézio sade vid sin nobelföreläsning 2008 bland annat följande:
”Det är omöjligt att tala om jämställdhet och respekt för andra om man inte ser till att varje barn får tillgång till skriftspråket och till böckernas värld.”
+
En bild ur verkligheten... Vi befinner oss på en flygplats där ett barn står tillsammans med sin mamma och ser hur passagerarna stiger in i det väntande planet, som efter en stund lyfter och så småningom bara blir till en liten prick på himlen. Och plötsligt frågar barnet: Hur får dom plats nu?
Barnet har en förmåga att vända verkligheten ut och in och frimodigheten att ställa de frågor som vi vuxna lärt oss att inte ställa för vi tror att vi vet.
Och barnet är det också viktigt att alla får plats...
Så därför, herr talman, låt oss lära av barnen och låt oss investera för framtiden, låt oss satsa på kulturen, den färgsprakande och öppna kultur som gör vårt samhälle mer levande! Tack för ordet!
KULTUREN SOM DRIVKRAFT I LIV OCH SAMHÄLLE
Herr talman,
en av den värmländska berättelsens mest älskade röster tillhörde Göran Tunström, som i sin roman Tjuven skriver: ”Det högsta är att skåda Gud, det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över världen.”
Så kan det också kännas när man för första gången står i denna talarstol…
Eftersom jag hela mitt vuxna liv varit sysselsatt med ordbruk och bokstavsskötsel, tänkte jag ta mig friheten att säga något om kulturen som drivkraft i vårt samhälle och i våra liv.
Själv kommer jag från en provins i konungariket Sverige där kulturen sedan urminnes tider faktiskt tillhör de viktiga näringarna.
Värmland, liksom stora delar av det som brukar kallas Det Inre Stödområdet, har genom historien bidragit till landets välstånd och utveckling – genom malmen från gruvorna, vattenkraften från forsarna, virket från skogarna och arbetskraften från folket.
Men inte bara genom dessa s.k. produktiva näringar utan också genom kulturen – och den på senare tid allt viktigare besöksnäringen.
Kulturens själva väsen är i någon mening icke-mätbar. Författaren Agneta Pleijel har uttryckt det så här:
”Vetenskapen ger oss ny kunskap, informationsflödet är närmast enormt. Sämre ligger det till när det gäller kunskapen om vårt inre, våra hemliga fantasier, våra drömmar.
Konsten är en av de unika vägarna, ibland den enda vägen, till denna kunskap. Den är en del av ett folks medvetande om sig självt…”
Identitet… ja, kulturen som en spegel inte bara av dig själv som en unik individ utan också av oss alla – tillsammans – som delaktiga i den stora humanistiska gemenskapen. Vi behöver kulturen både för att ta reda på vilka vi är, men också för att både förstå och förändra det samhälle som vi lever och verkar i.
Herr talman,
Vänsterpartiet har sammanställt ett högst konkret och konstruktivt program i skriften Kulturkompassen där vi bland annat skriver: Kulturen är en avgörande del av demokratin när den värnar varje människas unika värde, rätten att vara olika, skilda gruppers, religioners och länders särpräglade traditioner. Alla medborgare skall ha tillgång till kultur i olika former, liksom var och en skall erbjudas möjlighet till eget kulturellt skapande på ett professionellt eller amatörmässigt plan.
Vi menar att det måste finnas ett övergripande nationellt ansvar för kulturen i hela landet, även när kulturens verkställighet decentraliseras till regionala nivåer. Det gäller att hävda både konstnärlig kvalitet och regional likvärdighet.
Kulturen gäller för alla i samhället, inte minst för barnen, barnen som äger allt, utom det man tar ifrån dem.
Barnen som föds lika runt hela jorden men som snart skall märka hur olika deras liv blir beroende på vem som är deras föräldrar och i vilken del av världen och i vilken samhällsklass de växer upp.
Den franske författaren JMG Le Clézio sade vid sin nobelföreläsning 2008 bland annat följande:
”Det är omöjligt att tala om jämställdhet och respekt för andra om man inte ser till att varje barn får tillgång till skriftspråket och till böckernas värld.”
+
En bild ur verkligheten... Vi befinner oss på en flygplats där ett barn står tillsammans med sin mamma och ser hur passagerarna stiger in i det väntande planet, som efter en stund lyfter och så småningom bara blir till en liten prick på himlen. Och plötsligt frågar barnet: Hur får dom plats nu?
Barnet har en förmåga att vända verkligheten ut och in och frimodigheten att ställa de frågor som vi vuxna lärt oss att inte ställa för vi tror att vi vet.
Och barnet är det också viktigt att alla får plats...
Så därför, herr talman, låt oss lära av barnen och låt oss investera för framtiden, låt oss satsa på kulturen, den färgsprakande och öppna kultur som gör vårt samhälle mer levande! Tack för ordet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
