Livets broderi

Tyvärr tillhör jag den efterkrigsgeneration skolbarn som förmenades syslöjd i skolan, men detta kompenserades av att min far höll sig med en så för män ovanlig syssla som att stoppa strumpor, vackert och omsorgsfullt. Min mor var en mycket textil människa, hon vävde, stickade (på en elektrisk stickmaskin), sydde och förstås: broderade.
Min egen praktik inskränker sig till en ofärdig julduk i korsstsygn på oblekt lakansväv, men i vuxen ålder blev jag hösten 1990 innehavare av en vacker huvudbonad från Buchara i Uzbekistan. Mitt första, men inte sista mjällgarage – i petit point!

Ordboken pekar mot franskan, det kunde man ju lätt föreställa sig: broderi(e)… Gustav III lång väg, silke och väldoft. Men ordet brodera har även fornnordiska rottrådar och då far den etymologiska flipperkulan iväg till Bayeux-tapeten som skildrar den normandiska erövringen av England och slaget vid Hastings 1066 på en 70 meter lång och 50 cm hög bonad i linneväv.
Denna turistiskt välbesökta attraktion har inspirerat tecknaren och alltmöjligtmannen Gunnar Svensson till den 40 meter lång bonad, Pilgrimstapeten, där ullgarnstråden löper från Vänern i söder till Nidaros i norr. Denna textila roadmovie utfördes av tio nordvärmländska kvinnor under två års tid och stod färdig 1997, lagom till Trondheims 1000-årsfirande och till åminnelse av Olav den Helige som stupade i slaget vid Stiklestad år 1030.

Från vaggan till graven har broderiernas tysta röster fört sina lågmälda samtal på dopklänningar, som monogram på brudkistelakan, i restbitar och allt som kunde tas tillvara genom livet och ända fram till jordfästningens sakrala uttryck. Alla dessa stygn!
Den norske poeten Rolf Jacobsen skrev till sin döda hustru Petra i en dikt, hur örngottets bokstäver spegelvänt fanns återgivet på kinden och hon blir faktiskt själv till ett broderi i ord, där hon ligger på sal 301, som skulle bli hennes sista rum i livet:

/---/
(Din hand, din lilla hand).
Den andra har de lagt över ditt bröst,
Böjd runt en ros. Rött mot vitt. En brud
Men inte min.
/---/

Det finns otroligt mycket att diskutera när det gäller handens tysta kunskap och allt det kvinnliga skapande som har med nål och tråd att göra. Denna genom generationer nedärvda syssla har också, som så mycket annat, genomgått en klassresa: petit point låter onekligen mera raffinerat än korsstygn…
Denna kvinnliga gemenskap har självklart många olika inramningar, från kaffedoftande kyrkliga syjuntor i det inre av Dalsland, till hemliga och livsnödvändiga sammankomster för radikala feminister i Theheran. Och allt tack vare nål och tråd.


En egen genre inom broderikonsten är alla dessa köksbonader som förmedlar drömmar, budskap, moral och livsvisdom som

Älska mig mest
när jag förtjänar det minst
för då behöver jag det bäst

Vissa sentenser skulle kunna vara lämpliga som parollparodier i valtider: Egen härd är guld värd (m). Eller varför inte arbetslinjen: MÖDA GER GLÄDJE OCH FÖDA.
En rödgrön replik: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Kanske även ett mera anarkistiskt inlägg: Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete.


Det finns så många fina textila konstnärer som jag haft glädjen att lära känna i både liv och verk: Britta Marakatt Labba, som broderar sin samiska kultur och sitt lappländska landskap, Harald Edströms färgrika syn på tillvaron och förstås Elsa Agéliis bilder, tankar och arbete med att genom Täcklebo Broderiakademi lyfta fram denna försummade konstart.


Glad blir man av olikheterna i uttryck och tradition, som en Nils Holgersson kan man sväva över svensk nålkonst: Blekingesöm, Hallandssöm, Jämtlandssöm, Järvsösöm. Delsbosöm… you name it!
Än gladare blir man vid åsynen av den ungdomliga vildsintheten och den osignerade generositeten som ger liv åt järn och cement i våra stadsmiljöer, när huttrande lyktstolpar får regnbågsmuddar i alla dessa StreetART-projekt!


En slinga, en repa, en glimt… Och så blir allt broderi: från rådjurssömmen som drar fram över det vindsläta snölakanet till kejsarsnittärret på min dotters mage. Både det som är livsnödvändigt och det som bara fanns där – det plötsliga regnet mot köksfönstret, repan i den azurblå bildörren, de nästan försvunna kantstrecken längs riksväg 41 en sen höstkväll när ögonen svider till Gipsy Kings i bilstereon. Allt finns där ute i verkligheten, i det som möter vår blick när vi passerar livet, liksom av en tillfällighet.
Bengt Berg i tidskriften Hemslöjden, 4/2010 (temanr om broderi)

Sommaren, samtalen

Sommaren är för mig en sorts samtalscentrifug. Människor tycks vara fria från de små ljudlösa kugghjul som annars utmäter gränserna för fritt strövande i tillvaron. Bland mycket annat är vårt café och inte minst trädgården en mötesplats för människor, tankar i enskildhet lika väl som just samtal, förtroliga stunder i päronträdets skugga. Dessa möten sker precis så planlöst och till synes slumpartat som tänkas kan. Och kasten blir därefter, mellan himmel och jord, på liv och död. Minnen som täcks av när en gammal klasskompis dyker upp. Gemensamma insikter som uppstår i ordbytet med en helt ny bekantskap. Skratten från jordgubbstårtebordet där en tysk familj firar dotterns födelsedag för tredje året i rad.

Regnet faller, fönstren immar. Under tak blir samtalen dovare, mindre förtroliga verkar det. Däremellan ringer telefonen, kulan i livets flipperspel tar en ny riktning och ett nästan inte avslutat samtal går över i ett nytt med en helt annan klangbotten.
Rallarrosen har snart blommat upp till toppen, älggräsets söta doft ska också den slockna och renfanan tar över i vägkanten. Också blommorna mäter vår tid genom sommaren.

Rösten som säger: ”… som en vandrande solfläck under träden”. En fin bild för våra liv, där vi bidrog med några ord i ett långt större samtal. Och tystnaden, den stora och förstående tystnaden. Varför är vi så rädda för den?

Bengt Berg | Glömskans manifest

I ett hörn av tystnaden
brummar humlorna

Ljuset bromsas upp, doften
av älggräs skaver mot flagnad knut

Varför är det så ont om fjärilar i år?
– som om deras fladder kunde hjälpa





Vinden nuddar vid gardinfållen
som vi vid våra liv

Golvet har nästan glömt hur fötterna lät
innan de gick ut på vägen och försvann

Det som finns kvar av glömskan
kan vi ta på, och: vi kan leka
att våra tankar blir segel
för humlornas drömmar

Och snart, snart
kommer en människa
in i det som en gång var ett kök,
fyllt av röster och kaffedoft

En människa som vet hur man
gör när man, som daggen
lägger sin närvaro
i ögonblickets famn

[10 juli 2010]

Planeringsmöte inför sommarsöndagarna

Bilderna, uppifrån:
Karin & Lasse, två säkra crew-kort!

Ständige sekreteraren Östlund, tillika ljusansvarig. (Vid inspektionen visade sig alla fem glödlamporna vara vid full lyskraft, trots den hårda vintern!

Ordföraren Vingren, tillika programansvarig.

Delar av styrelsen i rådslag, till mötet kom NWT:s lokalkorre Aron Eriksson för att fånga upp delar av det storstilade jubileumsprogrammet.

Nya, friskt trädoftande bänkar kommer att göra susen...

Nytt för året: kravallstaket, en nödvändighet med tanke på sommarens publiklockande program.

Söndagen 27 juni, på Heidruns

Nu är vi i gång, med sommaren kommer vänner och gäster från när och fjärran. En jagga från Hammarö, en konstnär från Västkusten och en gammal vän från Berlin... Ser fram emot alla möten, förväntade som överraskande.
Och önskar alla en fortsatt fin sommar!

Gonatt, sovgott Marquez!

Ja, det är inte ofta som man har tillfälle att säga gonatt till en Nobelpristagare, eller läsa en kortkort gonatt saga. Så välkommen att göra det nu, skriv och skicka en liten hälsning till herr Marquez!