Tillsammans kan vi lyckas!

Septembers sista dag med frost på rutan, dimmor över myren, vattnen och kylig luft i postlådan där morgonens nyheter ruvar. Huttrande trycksvärta med rubriker som svider. Det är mycket som gör ont, som smärtar, som trängs i ens sinne.

Riksdagens högtidliga öppnande. Eller Riksmötets, som det formellt heter. Allt traditionsenligt och det är som vanligt kungafamiljen som anländer sist. Drygt 100 av riksdagsledamöterna är nyvalda, fyllda av förväntan och inre jubel. Minns själv hur det var för fyra år sedan, hur stoltheten pyste i bröstkorgen.

Minns också den stora värme som samlades på Sergels torg när vi manifesterade för människovärme och mot främlingsfientlighet, en brokig samling människor, som tågade förbi slottet och till Mynttorget för en manifestation. Detta med anledning av att sverigedemokraterna kommit in i parlamentet. Nu är de dubbelt så många …

Vad gör vi? Jag menar att det räcker inte med att enbart peka finger och slå sig för självtillräcklighetens bröst. Det räcker inte med att ”ha rätt”. Vi måste tänka och agera konstruktivt. Vi måste återupptäcka Sveriges landsbygd – jag bor visserligen där, men också jag har mycket att begripa och utforska. Vi måste kritisera den bedrövliga politik som lett till Migrationsverkets förlamning och kommunernas tota off side-läge. Vi måste koppla in den medmänskliga värmen och den klarsynta analysen: hur har det kunnat bli så här. Och: hur förändrar vi denna utveckling? Tillsamman har vi styrka att agera som medmänniskor, samhällsmedborgare och skapare av det nya, solidariska samhället!