Morgontrappan (21 juli 2012)

Första morgonen i sommar, med kaffe och tidning på trappan.
Solen har lagt skuggorna åt rätt håll, vinden håller fanstyget i svaj.
Snart är älggräset överblommat, rallarrosens violetta är nästan uppe.
Imorgon är det ett år sedan de fruktansvärda händelserna i Oslo
och på Utøya. Saknaden, sorgen och smärtan som de anhöriga,
ja hela Norge och även vi andra på avstånd kände, känner.
Och att gå vidare, se framåt, men även bakåt: Det måste finnas
en förklaring också på det till synes obegripliga!
Än en gång tar jag till den norske poeten Olav H. Hauges dikt:

Det är den drömmen som vi bär på
att något vidunderligt skall ske,
att det måste ske –
att tiden skall öppna sig
att hjärtat skall öppna sig
att dörrar skall öppna sig
att berget skall öppna sig 
att källor skall springa –
att drömmen skall öppna sig
att vi en morgonstund skall glida in
i en vik som vi inte vetat om.