efter att i skymningen
på radion fått höra röster från gaza å världen
går jag å tänder lågan på urberget
å i det sena blå
medan lågan tar sig
finner jag mig sjunga den sorgligaste sång
jag någonsin sjungit ut över landskapet
å förmodligen ingen annan än en möjlig gud hör mig
" how oh who how "
tårarna flödar å fryser till is
månen stiger
allt för oss alla
lennon kommer i tanken
ge fred en chans
*
joa
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Läste precis i Anders blogg under rubriken "Samtidigt i Årsta" hur de har det i Gaza http://anderssparring.blogspot.com/
Den jamska "sorgedrapan" säger allt- och i andanom ser jag mig själv på toppen av Hoverberget i vinternatten för många många år sedan. Vi var mycket unga och ville rädda världen och vi skålade för Vietnam.
Även då frös tårar till is.
Allt går igen.
Skicka en kommentar