Det omöjliga alfabetet: Ä / ä

Ä

Undre halvan utav ägget

blir till moder Jord därnedan,

övre halvan utan ägget

blir till himmelen i höjden,

överdelen utav gulan blir till sol,

som steker ljuvligt,

överdelen utan vitan blir till

månens matta skiva,

allt vad brokigt är i ägget blir till

stjärnor högt på himlen,

allt svartaktigt i det ägget blir

till mörka hål i rymden.

I begynnelsen var ägget. Åtminstone enligt Kalevala,

det finska nationaleposet. Och därmed förlänas ägget

ytterligare en dimension som delaktig i skapelsemyten.

Mera vardagsnära användningsområden finns förstås

för ägget: stekt som bokmärke i någon roman av Umberto

Eco eller Margit Sandemo, rått som pricken över i på

biff á la Rydberg eller hårdkokt som Mickey Spillane,

ruttet som en projektil när konkurrensen blir outhärdlig

från andra gapiga rötägg. Eller allra helst: målade som

under Ukrainas blåa himmel.

ä

Ämnet för denna uppsats är äpplen som är så vackra att

se på, så sköna att känna och så lockande att luta tungan mot.

   Dock, ibland sura som satan, till och med surare än Arbogaöl

innan ännu sidensvansarna avslutat sitt rönnbärskalas.

   Det finns magiska äpplen, genomskinligt svävande i

septemberluften, som får oss att lyssna som till böhmisk kristall.

   Äpplenas enda förbindelse med omvärlden är den hårda

navelsträng som genom sin stora kärlek motstår Jordens

dragningskraft: stjälken, sällan prisad, men alltid på plats.

   På lantliga loft, utbredda i sin egen doft, håller de sinnligheten vid liv, på kanten till höst och mörker.

Det omöjliga alfabetet: Å / å

Å

Å ena sidan  …

å

och å den andra.

Det omöjliga alfabetet: Z / z

Z

Zonen kallades forna Sovjetunionens system av

fängelser, arbetsläger och straffkolonier. Fångarnas

tatueringar berättade något om identitet, rang eller

inställning till makten: Taggtråden i pannan betyder

Oskyldigt dömd. Katten på handleden duktig tjuv.

Tigerhuvudet över bröstet: Hatar de härskande.

En kvinna har en hel roman inetsad i sin kropp.

På magen: Hela livet har jag arbetat för dig din suput.

På vänster lår: Hör du? Att sluta älska dig är omöjligt

och Ryssland drunknar i blod. På höger lår: Jag kommer

att gå ensam genom livet och jag ska njuta av det.

Det berättas om en man som på 60-talet var internerad

och lät tatuera texten Jag är kommunistpartiets slav i pannan.

Tatueringen blev borttagen, men så snart såret läkt igen

lät han sig på nytt tatueras. Efter tredje operationen var

huden i pannan så spänd att han inte kunde

stänga ögonen. Hädanefter blev han kallad DEN SOM

ALLTID SER.

z

Enligt Arne J är harjakten det närmaste som

nordvärmlänningarna kommer en zenbuddhistisk

upplevelse, vintertid: Att befinna sig mitt uppe i det

vita, i nuets ögonblick – och evighet.

Det omöjliga alfabetet: Y / y

Y

Världsträdet Yggdrasil bjöd i den fornnordiska sagan

geten Heidruns på sin vitaminrika grönska, skänkte

världen dess mjuka skugga och Oden hans gren.

y

En yxa kan aldrig bli bättre än sin smed, men

besegrar alltid huggaren – på sikt.

Det omöjliga alfabetet, framme vid X / x

X

Xiang heter den dialekt som dagligen pratas i provinsen Hunan

i centrala Kina – av 35 miljoner invånare.

   I Hattarvik, på Fugloy, den nordligaste av Färöarna, sitter i ett

vitt skolhus Mariana och lär ut sitt språks yttersta mål till en

enda elev, strax innan stormen kommer.

   Medan Atlanten gnager på de 18 öarnas stränder växer

ordet oyggj …

x

I norskan finns inget x mer än på taket till taxibilarna som

utanför järnvägscafeet i Kongsvinger liknar en liten, lätt

vilsesprungen metallhjord där de står i skymning och tyst

väntan: ”Regnblank i ansiktet og våt på halsen, øynefrynserne

dine drypper. Vi våkner nesten uten å merke det, pulsen din

tikker mot låret mitt.”

   Det är andra bilars däck på gatan som får vår asfalt

att sjunga. Utan x.

Det omöjliga alfabetet: W / w

W

Want waarheid, dat’ al oud …

Ty sanningen är nog så gammal

Men finner medhåll ingenstans

Därför kallas den för klok

Som sätter tand för tunga

Ack, om även jag den konsten kunde

Men det som vilar där i hjärtedjupet

Det upp genom min hals vill tränga

Och likt det unga, friska vinet

Flaskans kork vill spränga

(ur Roskam, 1630, av Joost van den Vondel)

w

”This world is a fine place, worth fighting for!"

skrev Hemingway.

”Peta in tarmarna, så erövrar vi nästa kulle”,

sade John Wayne.

Förmodligen menade de samma sak, var och en på sitt sätt.

Vi är ju så olika, vi människor.

Det omöjliga alfabetet: V / v

V

Vi går mot solen, sa Ingemar och försvann in i snöyran.

   Vi klädde fjället med svordomar och apelsinskal. Vi

pyntade oss själva med flagnande näsor och självhäftande

plåser. Vi betraktade ’kulturmelk’ som en gudagåva, innan

vi radade upp anorakarna på ett utdraget streck över fjällisen

medan våra barn solidariskt undviker att bryta benen i backen

intill hotellet, där isvattnet skulle flöda över vita linnedukar

och kvällens reindyrsfilé inmundigas. Vi läste böcker och skrev

vykort, vi dansade med egna och andras fruar, medan

T-shirtpojkarna spelade poker under ledning av en

stövelskaftshaj från Alingsås.

   Vi går mot solen, säger Ingemar och kliver rakt igenom ännu

en 300-årig gärdsgård, ett kulturminnesmärke som endast tiden

förmått hålla samman. Och ur ett hål i blötsnön lyssnar vi på

svordomar på sju språk – polyfont, rent och vackert som

snösparvens vingslag i kvällningen.

   När så snön dalar den nästsista dagens morgon håller redan

skavsåren på att ingå allians med de självhäftande plåstren

och våra liftkort är, i motsats till oss själva, så gott som oförbrukade.

Vi står där med geitostskivan i ena handen och kneipbrödet i den andra.

Vi sätter på våra plåster, letar fram Swix blå och knatar iväg uppför backen.

Vid min sida går L, lycklig ägare till ett par ovallbara tjeckiska träplank.

Det är tack vare L och hans skidor av märket Sprint som jag förunnas

känslan av glid utför backarna i Beitostølen dessa välsignade aprildagar 1996.

Tysta går vi, furet, værbitt men över snön.

   Vi går mot solen!

v

När fader Fröding skakar

sin ejderdunskudde

så faller det vita

rakt ner i höstens sjörök

Varje stuga utmed byvägen

är fylld av sin egen, på björkved

framkallade kaffedoft

Snart ligger provinsen åter

som ännu en oskriven bok

Men om Värmland inte fanns

– vem skulle då ha tagit

Wassbergs alla medaljer?

Och vilken Domusfasad gett lite lä

åt Carl IX:s stelfrusna skugga?

Den sista jäntan hade aldrig

fått chansen och fröken Lagerlöf

hade missat Jerusalem

Ack, det hade varken varit

vidare värst livat i finnskogarna,

knappt någon dans borti vögen

– bara snö till knäna,

så långt ögat når,

ligger den kvar till midsommar

blir det en sen vår

Det omöjliga alfabetet: U / u

U

Undrens tid är icke förbi, förhoppningsvis.

Finskan är ett ofta pålitligt och obegripligt språk,

där även bokstäverna bjuder upp till dans.

Idag ska vi lära oss vad Fågelsångsvägen heter:

Linnunlauluntie.

   Men hur hittar man dit? Jo, genom att fråga,

förmodligen kommer det en vänlig själ som vet,

toivottavasti!

u

Utan väder stode vi oss slätt. Man kan ju inte

diskutera livets mening hela tiden.

   När solen skiner och det regnar,

   då dansar alla Guds små änglar.

   När solen skiner och det haglar,

   då klipper Satan sina naglar

(Ur ett brev från Margit Aronsson, Björneborg. Versen ingår i En liten väderbok,

sammanställd av Bengt af Klintberg.)

Det omöjliga alfabetet: T / t

T

TV.n står på

och runt om

pågår världen

Hela tiden,

överallt –

Vi fastnar med blicken i flimret

medan kattungarna får ögon

och tussilagon tar kamp

med fjolårsgräset i vägdammet

I verkligheten

dyker plötsligt

ansikten upp,

liv och människor

som vi inte visste fanns

förrän strömmen gått

och vi vände ögonen

mot varandra

t

”Ty det ena efter det andra kommer att klarna

och den blinda natten kommer inte att hindra

din färd utan du kommer att se naturens

djupaste hemligheter; så ska tingen kasta ljus

över tingen.”

(Ur De rerum natura, en ofullbordad läroskrift i sex böcker,

där Lucretius (f. ca 95 f.Kr, d. ca 55 f.Kr).