söndag 31 maj 2009

Flickan som inte ville klippa sig






















Om den här flickan, Vilda, handlar Maria Elanders första barnbok. Hon svarar för både text och bild.
I Svensk Bokhandels vårboksnummer presenterar Maria sig själv och sin bok på detta sätt:

Allt är möjligt, vad som helst kan bli till på papperets yta. Så kan det kännas i alla fall ibland.
Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av bilder, av deras förmåga att berätta något eller förmedla en känsla. Bara några få enkla streck kan bära så mycket innehåll.
Det var aldrig något medvetet val att börja teckna, det var snarare så att jag inte kunde föreställa mig att inte göra det. Dragningskraften var så stark. Bilderna fångade mig. Som barn var jag fullständigt uppslukad av att rita, det hände att jag hellre stannade hemma med mitt ritblock och mina pennor än följde med på utflykter eller kalas. Så är jag nog fortfarande, helt uppslukad i vissa stunder. Men det blir svårare att hitta de där stunderna. Man börjar ställa krav på sig själv, vill styra och ställa över bildernas innehåll. Man vill alldeles för mycket ibland. När man sitter där med pennan vilande i ena handen och har det vita papperet framför sig, alldeles tomt och ändå fyllt av möjligheter, då upplever man en slags total frihet.
Det är bara jag som bestämmer, ingen annan. Pennans tunna linjer kan bilda precis vadsomhelst. Det är både underbart och fruktansvärt plågsamt på samma gång med alla val och möjligheter att utforska.
Men när man väl sätter ner pennans stift mot det vita och gör första strecket då förvandlas genast allt. Ibland tar någonting form utan att man själv är medveten om vad som händer, handen gör några lätta rörelser och en bild växer fram. De stunderna är likt magi. Andra gånger brottas man och tvingas kämpa mot både sig själv, sina krav, sin vilja och mot linjerna som inte går att styra utan tycks ha en annan alldeles egen vilja.
Det är oftast de lite udda eller skeva linjerna som är de mest levande, de mest uttrycksfulla. Jag tycker allra mest om just de teckningarna. När jag inte hade riktig kontroll, när det istället blev lite som det blev.
Det var så som Vilda kom till.
Det trassliga stora håret växte fram över papperet och tog liksom över.
Jag har länge drömt om att göra en barnbok med mina egna bilder, men det var först när jag hittat Vilda figuren som det kändes rätt. Hon är inte en del av det perfekta, hon är inte tillgjord eller kontrollerad. Hon är fri. Precis så som jag själv försöker förhålla mig till mitt eget skapande.
Jag vill berätta om en flicka som trots motgångar bestämmer sig för att våga tro på sig själv. Som inser att det blir roligare om varje människa inte försöker vara som alla andra utan istället är på sitt eget vis. Som inser att hon duger bra som hon är.

Mer om boken på www.heidruns.se

lördag 30 maj 2009

Första dagen...


i strålande sol, årets varmaste dag och de första gästerna såg ut att trivas i trädgårdens lummiga inramning. Rönnen blommar, i vägkanten de första tindrande smultronblommorna och man har lusta att bara sätta sig mitt i doftriket. Ja, just det, var så god!

Nu är trädgården snart möblerad...



Efter regnet sol, och grönskan grönare än grönt. Håller på med trädgårdsmöblerna, ut ur dunklet i Öster stôga och in med dem i trädgårdsgrönskan. Det tilltufsade päronträdets grenverk är starkt reducerat, men ännu skapar ett par kraftiga stammars lövverk vacker skugga. I början av ännu en sommar. Helgöppet nu till att börja med. Ett slags social uppvärmning. Från och med 13 juni har vi öppet varje dag, hela sommaren. Nu ställer jag ut stolarna som ni ska sitta i, ni som komemr till Heidruns Bok & Bildcafé för att ta del av "Öst möter väst", sommarens dubbelutställning, för att botanisera i bokhandeln och få goda råd av Gurli, för att njuta av våra söndagsprogram eller bara för att ta en kopp kaffe och läckert hembakat.

Vi ses!

onsdag 20 maj 2009

Långflon – tur & retur













En odyseé genom Nordvärmland, längs Klarälvdalens bergssidor, över karga tallhedar och upp över gränsen för äppelträd.
Vi lyssnade på Strängsforsens brus och funderade över både gångna och kommande tider. Samt konstaterade att Torsby kommun är vidsträckt, att det är långt mellan centrum och periferi, och ännu längre mellan Vänerdeltat och Bastuknappen.


"Nu är Klarälven är bred och stark. Forsarna brusar och dalgången grönskar. Det gäller att passa på här i livet! Våren är kort men älven är lång.
Onsdagen den 20 maj kör jag från Hagfors mot Långflon med ordinarie buss 300. Efter att ha lastat det gods som ska med norrut kör jag från Hagfors till Sjögränd och vidare på väg 62 till Värnäs via Ekshärad. Där möter vi bussar från Torsby och Malung, byter resenärer och gods, skyltar om till linje 211 och åker vidare norrut.
Så dessa underbara namn: Amnerud, Transtrand, Ambjörby, Likenäs, Ransby och Sysslebäck. Logistik, blommor,
maskindelar, bildörrar och däck, bröd till butikerna och enstaka resenärer. Klarabro, Brattmon, Kärrbackstrand, Båtsta och Höljes. Varor till Petter i boa, bråttom, bråttom, tidtabellen är orimlig men människorna är tåliga. Några mil kvar, vi anar Höljessjön, kraftverksdammen till höger. Sjumilaskogar till vänster, Uggleheden, Aspberget, Bastuknappen. Förbi Klaråsen och över Höljan.
Mycket vatten, häggfloden bör kulminera den tiden. Så kommer vi fram till Långflon. Jag lastar varor till butiken. Ni kan hjälpa till eller strosa runt. Butiken ligger alldeles vid vattnet. Parkering vid gränsskylten, precis bakom störtar Trysilelva ner i Höljessjön. Nu har vi paus i en och en halv timma enligt tidtabell. Vi kan räkna med ca 1 timma.
Inne på Långflons handel kan man äta lunch och botanisera i gränshandelsutbudet, Bord och bänkar vid sjön för lunchpakke.
I bussen hoppas jag att det kan finnas fungerande högtalare och mikrofon. Svante Karlsson, kulturgeograf på KAU berättar hur allt ligger till och hänger ihop.Bengt Berg läser en dikt om margarinresor. Gunnar Svensson om ryska floder och stor ömhet..."

Ja, ungefär så löd busschaufför Staffans inbjudan och det belv en glad dag. Kalops i Långflon, bruset från Strängsfrosen – en annorlunda utflyft i det vackra försommarlandskapet. Tack Staffan och alla som var med!

tisdag 19 maj 2009

En tur i bygden XIV

Inte så mycket folk i bygden idag, knappt hundskall, liten vind, lövsprickning, jo, men inga människor. Man får nöja sig med en bil, han svarar i alla fall...

måndag 18 maj 2009

En tur i bygden XIII














Så kommer jag in på den sista lilla vägstumpen, blir vederbörligen utskälld av grannens hund och finner glädje i ett par björkklykeskuggor på vägen, innan jag korsar 45:an och befinner mig åter på Heidruns mark.

torsdag 14 maj 2009

En tur i bygden XII

Vatten utan brus: Sanningens silverflod, är det inte en låt med Träd Gräs & Stenar som heter så, 70-talet, samma vårflod då som nu, men sanningen – vart tog den vägen?

tisdag 12 maj 2009

En dikt i maj...













På vår- och vägkanten

Det kräver sin tid.
Bör kräva sin tid.
Men det går så fort.

Nu blommar kabbelekan,
björklöven slår ut,
eken vägrar.

Och spoven, punktlig
som på känn, lockar
och varnar.

Intill sopsäckarna vid kanten av E18
står maskrosorna som tidsinställda
bomber, väntande på lift.

Allt är redan förbi, också nästa
års vitsippsbacke är snart skiftande i lila,
men rotstockarna är ekgamla.

Så låt oss dröja en stund,
titta på molnen som drar fram
däruppe, fyllda av nystuvad förmiddag.

Sedan är det dags för refrängen,
den muntra refrängen som lär oss
att börja om på nytt och på nytt!

Bengt Berg

måndag 11 maj 2009

En tur genom bygden XI

video
Ville bjuda på liten vårflodsbrus, efter fotbollsplanen kommer jag fram till älvbrinken och där brusar Kollerudsforsen för fulla muggar håll till godo!

lördag 9 maj 2009

En tur genom bygden IX

KNIRK, KNIRK säger hängbron, hon säger det hon tänker, hängbron – för att travestera hardangerskalden Olav H. Hauge.
Så är man snart på östra stranden, bortom backen väntar en tom fotbollsplan och en massa mer eller mindre oavverkade träningspass. Forsvalla heter arenan för kommande div VI eller nåt sånt-bataljer. Också här skall hela bollen ligga still vid straffspark, som han så riktigt påpekade Cidden Andersson.

fredag 8 maj 2009

En tur i bygden VIII

vattenglittersglittervatten och Diktonius hämtar årorna –

En tur genom bygden VII

Här brukar om sommarkvällarna boskap beta, kor ruvande på outgrundliga hemligheter. Har respekt för deras utforskande blickar och krökta horn. De står ofta vända åt samma håll, men när jag kommer smygande vrider de sina vackra huvuden mot mig och någon kan till och med utbrista i ett råmande. Man känner sig då sedd och bekräftad. "Du duger som du är!". Eller kanske snarare: "Du gör så gott du kan, du går och går men kommer sällan fram..."
Men nu är det kotomt. Runt bönhuset har man buskat ur. Det används inte ofta, men en mörk kväll för kanske två år sedan var det möte och jag gick dit. Mest för känslan av att i mörkret gå på bönemöte. Det var mest sång, en kör sjöng i ett kör. När jag gick hem tänkte jag: Nu har jag i alla fall varit på bönemöte.
Just nu varken kor eller böner. Men går gör jag och fram kommer jag inte...

torsdag 7 maj 2009

En tur genom bygden VI

Vem kan segla för utan vind, vem kan ro utan vatten...

En tur genom bygden V

Över floden, in bland träden. Den gamla bågbron över LJusnan och så den knastrande grusvägen utmed vattnet. Vårfloden tycks behärskad i år. Ser inte just några människor, men en och annan empatisk kråka, En hund gör mig den äran med en kort utskällning. Man går i sina tankar, steg för steg, och plötsligt är man framme...

onsdag 6 maj 2009

En tur genom bygden IV













Ja, ibland måste man stanna upp och ta sig en funderare. Vart är jag på väg? Går jag åt fel håll? Hur är det med tiden... Kommer den emot mig eller går vi längs med tidens flod? Om det är tiden som går kan man lugnt invänta evigheten.
Fortsätter efter ett tag, kommer fram till asfaltkanten på Europas längsta landsväg, E45:an som också gör Fensbol den äran med norska långtradare uppifrån Bodø och bussen från Sysslebäck. Jag tittar mot söder, följer jag min egen blick över rakan och backkrönet hamnar jag så småningom på Sicilien. Men inte idag, jag korsar och kommer snart fram till älven...

tisdag 5 maj 2009

En tur genom bygden III

Framme vid bastranden, om en månad och morgonsol. Men en månad tillbaka låg isen på Hänsjön, först täckt av skarsnö, sedan allt blankare. Tog mina turer från norra änden till söder, på skidor. Vandrar vidare och märker att Roger tagit hand om bäverns björkfällningar. Såg häromkvällen en bävernos plöja genom vattenytan. Bävern har väl funnits häruppe sedan lövskogen kom efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. Föreställer mig att en bäver så här års har en hel del att stå i.

måndag 4 maj 2009

En tur genom bygden II


Idag fick jag extra glöd i gången genom att ha lystrat till spoven för första gången i år. Annars är det marken som mest drar till sig blicken, medan öronen är riktade mot inre rymden... Men för varje dag följer man förstås den direktsända lövsprickningen.

söndag 3 maj 2009

En tur genom bygden I





















Välkommen att göra mig sällskap på min försommarpromenad genom grannskapet. Turen tar ungefär en timme om man använder sig av fötter och geografi, men om vi gör sällskap på skärmen tar det drygt en vecka. Det kommer att bli en cat walk utan katt, men i lugn takt kommer du att få möta det som mina ögon möter... Det bästa med denna bygderunda är att man kan gå åt vilket håll man vill, med- eller motsols. Man återvänder alltid till utgångspunkten.


Det är alltid björk så här års. Björk, björkar, björksitig genom björkdungen utmed sjön. Grannen har gallrat och släppt in ännu mera ljus. Det är en gammal kärrväg som leder ner mot sjön, över en bäck och uppför en backe, förbi en nymålad sommarstuga och förbi en sedan många år övergiven. På avstånd hör jag hackspettens trummande i en ekande stam, ett par sångsvanar sträcker på vingarna mot norr, det är söndag i början av maj.

Givetvis faller några rader av Diktonius mig i sinnet, ur hans lättsamma, lekfulla dikt "Den lustiga våren":

Får jag kyssa dig på handen, lilla enbuske,
och lägga armen kring dig, stora sten?
Får jag kittla dig i skägget, mossetuva du,
och bita i din silvernäver, björk?
Får jag riktigt vara ljus igen
och riktigt mörk igen?
Och fråglöst växa
svarslöst dö –
som gräs som gror?


[forts. följer]