Flickan som inte ville klippa sig

Om den här flickan, Vilda, handlar Maria Elanders första barnbok. Hon svarar för både text och bild.
I Svensk Bokhandels vårboksnummer presenterar Maria sig själv och sin bok på detta sätt:

Allt är möjligt, vad som helst kan bli till på papperets yta. Så kan det kännas i alla fall ibland.
Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av bilder, av deras förmåga att berätta något eller förmedla en känsla. Bara några få enkla streck kan bära så mycket innehåll.
Det var aldrig något medvetet val att börja teckna, det var snarare så att jag inte kunde föreställa mig att inte göra det. Dragningskraften var så stark. Bilderna fångade mig. Som barn var jag fullständigt uppslukad av att rita, det hände att jag hellre stannade hemma med mitt ritblock och mina pennor än följde med på utflykter eller kalas. Så är jag nog fortfarande, helt uppslukad i vissa stunder. Men det blir svårare att hitta de där stunderna. Man börjar ställa krav på sig själv, vill styra och ställa över bildernas innehåll. Man vill alldeles för mycket ibland. När man sitter där med pennan vilande i ena handen och har det vita papperet framför sig, alldeles tomt och ändå fyllt av möjligheter, då upplever man en slags total frihet.
Det är bara jag som bestämmer, ingen annan. Pennans tunna linjer kan bilda precis vadsomhelst. Det är både underbart och fruktansvärt plågsamt på samma gång med alla val och möjligheter att utforska.
Men när man väl sätter ner pennans stift mot det vita och gör första strecket då förvandlas genast allt. Ibland tar någonting form utan att man själv är medveten om vad som händer, handen gör några lätta rörelser och en bild växer fram. De stunderna är likt magi. Andra gånger brottas man och tvingas kämpa mot både sig själv, sina krav, sin vilja och mot linjerna som inte går att styra utan tycks ha en annan alldeles egen vilja.
Det är oftast de lite udda eller skeva linjerna som är de mest levande, de mest uttrycksfulla. Jag tycker allra mest om just de teckningarna. När jag inte hade riktig kontroll, när det istället blev lite som det blev.
Det var så som Vilda kom till.
Det trassliga stora håret växte fram över papperet och tog liksom över.
Jag har länge drömt om att göra en barnbok med mina egna bilder, men det var först när jag hittat Vilda figuren som det kändes rätt. Hon är inte en del av det perfekta, hon är inte tillgjord eller kontrollerad. Hon är fri. Precis så som jag själv försöker förhålla mig till mitt eget skapande.
Jag vill berätta om en flicka som trots motgångar bestämmer sig för att våga tro på sig själv. Som inser att det blir roligare om varje människa inte försöker vara som alla andra utan istället är på sitt eget vis. Som inser att hon duger bra som hon är.

Mer om boken på www.heidruns.se