Så kommer jag in på den sista lilla vägstumpen, blir vederbörligen utskälld av grannens hund och finner glädje i ett par björkklykeskuggor på vägen, innan jag korsar 45:an och befinner mig åter på Heidruns mark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar