En tur genom bygden I

Välkommen att göra mig sällskap på min försommarpromenad genom grannskapet. Turen tar ungefär en timme om man använder sig av fötter och geografi, men om vi gör sällskap på skärmen tar det drygt en vecka. Det kommer att bli en cat walk utan katt, men i lugn takt kommer du att få möta det som mina ögon möter... Det bästa med denna bygderunda är att man kan gå åt vilket håll man vill, med- eller motsols. Man återvänder alltid till utgångspunkten.

Det är alltid björk så här års. Björk, björkar, björksitig genom björkdungen utmed sjön. Grannen har gallrat och släppt in ännu mera ljus. Det är en gammal kärrväg som leder ner mot sjön, över en bäck och uppför en backe, förbi en nymålad sommarstuga och förbi en sedan många år övergiven. På avstånd hör jag hackspettens trummande i en ekande stam, ett par sångsvanar sträcker på vingarna mot norr, det är söndag i början av maj.

Givetvis faller några rader av Diktonius mig i sinnet, ur hans lättsamma, lekfulla dikt "Den lustiga våren":

Får jag kyssa dig på handen, lilla enbuske,
och lägga armen kring dig, stora sten?
Får jag kittla dig i skägget, mossetuva du,
och bita i din silvernäver, björk?
Får jag riktigt vara ljus igen
och riktigt mörk igen?
Och fråglöst växa
svarslöst dö –
som gräs som gror?

[forts. följer]