Nordiskt ljus

Vad ska vi säga om ljuset? Katten ser rakt in i mörkret utan ficklampa, lysmasken syns utan neon Ur mörkret stiga vi mot ljuset heter det visst i den gamla vackra visan Detta nordiska ljus som vi stiger in i och ut ur, detta dystermängda mjuka mörker som mossan och granskogen tillhandahåller, dessa skimrande gläntor i taigan som björkdungarna har dukat upp – allt har färgat våra sinnen med sitt ljus och med sitt mörker Vad mer kan vi säga om ljuset, det inifrån växande, det skapade det trodda? Och djupt där nere i förkastningsklyftans vattendunkel nosar hornsimpan runt sökande sin utopi I regnets höga gran kurar koltrasthonan laddad med juliljusets batterier medan vi andra, vi av skonötarsläktet komna vandrar barrskogstrottoaren fram och åter medan vi grunnar på: Vad ska vi säga om ljuset? Frågan är öppen, ljuset står fritt, som en skimrande Regnvåt hässjestör ute på den igår nyslagna havreåkern +