Midsommar

Alla dessa regnskurar som vi inte väntat på,
och alla dessa regnskurar som vi lyssnat till
under doftande masurbjörk; all denna längtan
efter ljussmedens egen natt, som förmår sätta
7 och 70 vaggor igång.

I vår vilsenhet drar vi runt och letar väderstreck,
följer de ringlande barrmjuka stigarna, korsar
de källklara bäckarna, går allt djupare in i den nordiska
sommaren där det inte finns någon återvändo:
hit men inte längre!

Invigning av sommaren

Nu har sommaren kommit till Heidruns Bok & Bildcafé, den 19:e i ordningen. Vi invigde i lördags (13/6) den dubbelutställning som vi döpt till "ÖST MÖTER VÄST" med konstnärer från Finland: Elina Sorainen, karamik både bruks- och skulpturalt, och Kitty Tennberg, måleri. Från svenska västkusten kommer Nina Bondeson, Britt-Marie Jern och Jim Berggren – med måleri, broderi, bok- och annan konst. Nu har tangons lockande toner farit iväg mot öster, men kvar finns en myckenhet av spännande konst. Hela tillställningen invigdes av ambassadör Anja-Riitta Ketokoski-Rexed. På öppningnen höll även Nina Bondeson ett tal (bilden är också hennes), vilket vi gärna vill dela med oss av:

När Heidruns Bok- och bildcafé den 13 juni öppnade för sommaren:
Heidruns är en mötesplats, ett handlingsutrymme.

I de här rummen vissas ting som bär på berättelser. Som skapar mening genom en ordlös kommunikation. Föremålen, bilderna – men också böckernas skrivna gestaltningar ingår i den ordlösa kommunikationen. När jag säger ordlös så menar jag att den kan söka sig fram mellan raderna, vid sidan av det som redan är uttolkat och bestämt, formulerat i orden och sorterat i bestämda kategorier.

Genom att tillverka och bearbeta ting på olika sätt kan vi således förmå dem att visa fram mänskliga erfarenheter och insikter. Förmå dem att vara farkoster för det subjektiva och allmängiltiga samtidigt. I denna samtidighet pågår konsten. Den pågår inom räckhåll för våra mellanmänskliga kontakter. Den pågår i behovet av våra mellanmänskliga kontakter. På så sätt kan man säga att konsten är ett evigt värde.
Där människor finns och reflekterar över meningen med livet, där pågår konst.
”Alla människor är intellektuella och filosofer, fast man intalat dem att de inte är det.” Det står att läsa i boken ”Stad i ljus. Antonio Gramscis slutsatser.”
(Anders Ehnmark, Norstedts Förlag, 2005)

Alla deltar vi i sökandet efter mening.
”Vår kunskap är ett flätverk av gissningar och förslag”, sa Xenofanes för flera tusen år sedan. Vi ingår med honom i en kunskapstradition som alltjämt flätar och föreslår och konsten erbjuder sig själv som ett existentiellt verktyg i ett vidsträckt och mångskiftande kunskapsområde. Om vi ger den handlingsutrymme. Heidruns Bok- och bildcafé är ett sådant handlingsutrymme. En mötesplats. För kommunikationen mellan ting och människor. Mellan tanke och handling. Således en omistlig plats i ett samhälle som vill vara ett samhälle för människorna.

Jag är så glad över att få vara en mötesdeltagare i det här handlingsutrymmet sommaren 2009!

Nina Bondeson

Alma Löv mitt i grönskan

Det är och finns och överallt: konst konst konst och däremellan natur natur natur; efter en stunds vandring mellan paviljonger och installationer, över den vackra ladans vackra skuggspel på golvet, längs igenvuxna stigar och över grönklädda fält glider det ena över i det tredje, ens blick blir inställd på ett slags upplevelsenivå där man tolkar och tar in...det är alltså sommarutställninge på ALma Löv Museum i Östra Ämtervik jag talar om och som varmt och grönt kan rekommenderas!

Öppettider: 6 juni - 22 aug dagl. 12.00 - 18.00
VÄRMLAND WOOD FESTIVAL
Stockholm med sitt vatten - Stockholm Vattenfestival. Värmland har skogen som största tillgång. Värmland Wood Festival är första ansatsen till planerad länsomfattande Värmland Wood Festival längre fram.
DEDIKATION SELMA
Med anledning av att det ar 100 år sen Selma Lagerlöf som första kvinna fick Nobelpriset i litteratur.
"Jag har ju en stor begåvning, det är inte värt att krusa med, men min själ är just därför i en ständig hunger och den behöver allt det stränga arbetets spänning för att vara i ro. Om jag inte har arbete så behöver jag kärlek eller stor framgång." * Under Kulturveckan 9-16 aug planeras en alternativ NOBELMIDDAG i Paleis Oranjestraat.

Böckernas väg på hälleberget

Ibland blir man glad. Inte nog med att Robin Söderling är i final nere i Paris, i Båstad finns en härlig bokhandel vars medarbetare tycks ha en inspirerande syn på bokhantering och sin verksamhet. Bjäre Bokhandel heter den och i branschtidningen Svensk Bokhandel skriver Kajsa Kallio, Lena Göranson och Lina Andréasson bland annat följande:
"Det är bokhandeln som har kunskapen, servicen, intresset, stämningen, miljön och ett historiskt perspektiv som är ovärdeligt. /.../ Vi vill dessutom sälja alla förlagensw böcker, inte bara de på topp 20-listan /.../Vi drivs av en stor och sann kärlekmtill litteratur i synnerhet, kultur i allmänhet och inte minst folklbildning, precis samma sak somm ett bokförlag borde tycka viktigast."

Visst är det härligt när någon skriver det man själv tänker!
Boken håller på att bli en stapelvara, där den aggressiva marknadsföringen är legio. Där kändisfixeringen blir norm och Dostojevskij hamnar i slagskuggan av någon popstjärnas spökskrivna snyfthistoria. Men vi ger inte tappt, vare sig på Bjärehalvön eller norra Värmland.
Heidruns stretar på med sina böcker och nu stundar en intensiv sommarsäsong, där kaffedoften och bokbläddrandet kommer att ingå i en oslagbar förening.




Anledningen idag är det inpass som kommer

Från Gultbergets topp...

... syns inte Bryssel

Tog mig en tur på den sista så vackra av majs dagar. Först cykel på krokig, grusig byväg av 50-talsmodell och sedan till fots in bland träden, uppför berget. Ensam med mig själv, en vattenflaska och fågelsången som strömmade ut ur lövverket.
Gultberget består av hyperit som tillsammans med det naturliga källflödet främjar det som till skapelsen hörer vad gäller markens blomster och svampbestånd. En rik miljö är det, något att både värna och besöka.
Väl uppkommen på bergets topp belönas man med en bedårande utsikt mot söder, det blågröna försommarlandskapet och Hänsjön inbäddad i det hela. Ett par fjärilar gör mig sällskap. Kanske en gulryggig fältmätare. Eller en skiktdynemott. Det lär finnas snudd på 300 arter i detta naturvårdsområde, så för amatören är det inte lätt att gissa rätt.

Sitter där och glor, och tänker: Vad är motsatsen till detta? Till detta tillstånd av delaktighet i naturen, motsatsen till det okommenterade lugn som råder, motsatsen till, ja, till att bara finnas till den sista söndagskvällen i maj 2009. Vad skulle det tänkas vara?
Jo, det förestående EU-valet förstås. Alla dessa lockrop och mananden: Det är din medborgerliga plikt… Runt om i Europa finns samma folkliga tröghet, samma obegripliga ointresse, som resulterar i skrämmande låg röstprocent. Kan detta bero på så enkla orsaker som att maktlösheten håller på att ersätta det demokratiska medbestämmandet? Att EU:s byråkrati och ekonomiska slöseri underminerar det folkliga förtroendet för den nya ekonomiska överklassen. Att de fina parollerna om fredlig samexistens skyms av dem som talar om samordnade militära styrkor och en gemensam utrikespolitik för alla medlemsländerna inom den europeiska gemenskapen?

Ja, så där håller jag på. Sitter och kastar sten i glashus, nej bollar mina tankar i vacker utsikt. Det som jag just där och då ser av Europa är vajande granskog och glittrande vatten, jag hör lövsångaren sjunga sin hymn och jag inser, dettas motsats är inte EU-valet. Faunans växtnamn skulle visserligen kunna ersätta dagens partibeteckningar om Carl von Linné fått bestämma: rödblära, springkorn, stinksyska, lundarv, kransrams, dvärghäxört och förstås myskmåra …
Nej, stundens motsats är verkligheten runtom och längre bort, som de oresonliga striderna på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan. Och andra konflikter i världen, där folks lidande är ofattbart. Där gapen mellan rik och fattig är omänskliga.

Jag inser att valet knappast gäller de stora, avgörande frågorna i världen, de som handlar om rättvisa, människovärde och framtid. Och ändå handlar det om att välja sida. Jag är själv delaktig i både den underbara stund som mig förunnats där på Gultbergets topp och samtidigt har också jag ett ansvar för den sargade värld vi lever i.
Till och med i EU-valet är jag delaktig, vare sig jag röstar (och det tänker jag göra) eller hedrar sofflocket (en icke avgiven röst lär inte gynna mina idéer och ideal). Så därför tänker jag alltså rösta på ett parti som vill banta EU:s budget och skapa större regional rättvisa i Sverige och andra länder. Gissa vilket?
Men helst skulle jag nog velat lägga min röst på fladderpartiet, med kryss för kovallnätfjärilen.

Bengt Berg

Den blomstertid nu kommit

Känner mig som en nektarstinn humla, på dagens promenad, all denna blomning på en sträcka av 200 meter. Som att vada genom en tunnel av dofter, efter regnet, upp ur jorden, sötman.

Flickan som inte ville klippa sig

Om den här flickan, Vilda, handlar Maria Elanders första barnbok. Hon svarar för både text och bild.
I Svensk Bokhandels vårboksnummer presenterar Maria sig själv och sin bok på detta sätt:

Allt är möjligt, vad som helst kan bli till på papperets yta. Så kan det kännas i alla fall ibland.
Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av bilder, av deras förmåga att berätta något eller förmedla en känsla. Bara några få enkla streck kan bära så mycket innehåll.
Det var aldrig något medvetet val att börja teckna, det var snarare så att jag inte kunde föreställa mig att inte göra det. Dragningskraften var så stark. Bilderna fångade mig. Som barn var jag fullständigt uppslukad av att rita, det hände att jag hellre stannade hemma med mitt ritblock och mina pennor än följde med på utflykter eller kalas. Så är jag nog fortfarande, helt uppslukad i vissa stunder. Men det blir svårare att hitta de där stunderna. Man börjar ställa krav på sig själv, vill styra och ställa över bildernas innehåll. Man vill alldeles för mycket ibland. När man sitter där med pennan vilande i ena handen och har det vita papperet framför sig, alldeles tomt och ändå fyllt av möjligheter, då upplever man en slags total frihet.
Det är bara jag som bestämmer, ingen annan. Pennans tunna linjer kan bilda precis vadsomhelst. Det är både underbart och fruktansvärt plågsamt på samma gång med alla val och möjligheter att utforska.
Men när man väl sätter ner pennans stift mot det vita och gör första strecket då förvandlas genast allt. Ibland tar någonting form utan att man själv är medveten om vad som händer, handen gör några lätta rörelser och en bild växer fram. De stunderna är likt magi. Andra gånger brottas man och tvingas kämpa mot både sig själv, sina krav, sin vilja och mot linjerna som inte går att styra utan tycks ha en annan alldeles egen vilja.
Det är oftast de lite udda eller skeva linjerna som är de mest levande, de mest uttrycksfulla. Jag tycker allra mest om just de teckningarna. När jag inte hade riktig kontroll, när det istället blev lite som det blev.
Det var så som Vilda kom till.
Det trassliga stora håret växte fram över papperet och tog liksom över.
Jag har länge drömt om att göra en barnbok med mina egna bilder, men det var först när jag hittat Vilda figuren som det kändes rätt. Hon är inte en del av det perfekta, hon är inte tillgjord eller kontrollerad. Hon är fri. Precis så som jag själv försöker förhålla mig till mitt eget skapande.
Jag vill berätta om en flicka som trots motgångar bestämmer sig för att våga tro på sig själv. Som inser att det blir roligare om varje människa inte försöker vara som alla andra utan istället är på sitt eget vis. Som inser att hon duger bra som hon är.

Mer om boken på www.heidruns.se