Vinden, gräset

Genomströvar en sommarkväll, till Hänsjön brukar stegen leda, årstid för årstid, nu juli och kvällen endast ljummen, tänker på naturens fenomenala formrikedom, alla linjer och vågspel, skimret i gräset när vinden stryker, solljuset mellan trädstammarna, allt så enkelt och mångfaldigt, allt hör på något vis till, så mycket som lever sitt eget minimala liv, krypen under och inne i allt och allt som hör hemma i den här världen –