på Rackstadmuseet i Arvika. Hela sommaren och detta i lummig grönska nedbäddade vackra hus inbjuder till många återbesök. De deltagande poeterna är alfabetiskt Sven Alfons, Folke Dahlberg, Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Eric Grate, Kerstin Högstrand, Lars Lerin, Sven Ljungberg, Leif Nelson, Margareta Renberg, Lennart Sjögren, Gunnar Svensson och Joar Tiberg. Det är den idoge konstentusiasten Per-Inge Fridlund som samlat in till denna mångskiftande utställning, vars portalfigur är Sven Alfons, den mångsidige och skarpe. Hans bilder har en nästan surrealistisk exakthet. I en dikt, vars slutstrof jag vill citera, talar ett rakare och enklare språk än på duken:
annars lever jag gott och näst intill / vid fönstret äter jag solens hårda bröd / och dricker en klunk vind / jag har mest allt jag behöver / livet, döden / men, kära, sänd mig / sänd mig / ultramarin
Som sagt, det spänner över vida ark och fält. Från Joar Tibergs barnteckningar till Margareta Renbergs målningar som tycks laddade med en sprickfärdig intensitet. Lennart Sjögrens vattenskimrande ytor tycks bjuda in Gunnar Svenssons båtar till en böljedans.
Kerstin Högstrand och Lars Lerin har genom åren fört många brevsamtal, nu talar de intill varandra: Snorvipas saga berättar om en liten människas närhet till naturen i dessa vackra siluettklipp, Leif Nelsons poetiska cykel lyfter mot oanade höjder och mål, tyvärr lite inklämda bakom en hiss.
Sven Smedberg, nyss hemkommen från sitt grekiska Peleponessos, skriver i en introduktion: "Att hitta bilder i poesin är lätt, att beskriva det poetiska i en målning är inte lika självklart enkelt." Så är det förvisso, men just mötet mellan dessa olika uttryck på Rackstadmuseet är i sig mycket värt, eftersom det laddar åskadarens blick med en skärpa som följer med en ut i sommarhagen, den så vackert doftande efter det regn som nyss föll rakt in i grönskan.
på Rackstadmuseet i Arvika. Hela sommaren och detta i lummig grönska nedbäddade vackra hus inbjuder till många återbesök. De deltagande poeterna är alfabetiskt Sven Alfons, Folke Dahlberg, Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Eric Grate, Kerstin Högstrand, Lars Lerin, Sven Ljungberg, Leif Nelson, Margareta Renberg, Lennart Sjögren, Gunnar Svensson och Joar Tiberg. Det är den idoge konstentusiasten Per-Inge Fridlund som samlat in till denna mångskiftande utställning, vars portalfigur är Sven Alfons, den mångsidige och skarpe. Hans bilder har en nästan surrealistisk exakthet. I en dikt, vars slutstrof jag vill citera, talar ett rakare och enklare språk än på duken:
annars lever jag gott och näst intill / vid fönstret äter jag solens hårda bröd / och dricker en klunk vind / jag har mest allt jag behöver / livet, döden / men, kära, sänd mig / sänd mig / ultramarin
Som sagt, det spänner över vida ark och fält. Från Joar Tibergs barnteckningar till Margareta Renbergs målningar som tycks laddade med en sprickfärdig intensitet. Lennart Sjögrens vattenskimrande ytor tycks bjuda in Gunnar Svenssons båtar till en böljedans.
Kerstin Högstrand och Lars Lerin har genom åren fört många brevsamtal, nu talar de intill varandra: Snorvipas saga berättar om en liten människas närhet till naturen i dessa vackra siluettklipp, Leif Nelsons poetiska cykel lyfter mot oanade höjder och mål, tyvärr lite inklämda bakom en hiss.
Sven Smedberg, nyss hemkommen från sitt grekiska Peleponessos, skriver i en introduktion: "Att hitta bilder i poesin är lätt, att beskriva det poetiska i en målning är inte lika självklart enkelt." Så är det förvisso, men just mötet mellan dessa olika uttryck på Rackstadmuseet är i sig mycket värt, eftersom det laddar åskadarens blick med en skärpa som följer med en ut i sommarhagen, den så vackert doftande efter det regn som nyss föll rakt in i grönskan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar