66 delat med 11...

Ibland fyller man år och de går, åren. Att fylla jämnt kan man ju inte göra jämt, men 66 är i alla fall delbart med många tal. Elva till exempel, då hamnar vi på sex. Vad gjorde jag då, när jag var sex år gammal. Kanske var jag med och hämtade hem morbror Axels kor för kvällen, som gick uppe i ett hag på dagarna och sedan föstes hem för kvällsmjölkningen. Det var före den stora avhästningens tid (som Sune Jonsson, den mästerlige fotografen från Västerbotten, kallade epoken som föregick miljonprogrammet och landsbygdens första avfolkning), vi körde till vänster och i Korea var det krig. Korea fanns väldigt långt bort, men också nära för radioapparaten stod där i köttbullsdoften på köksbänken. Vi hade ännu inte skaffat oss det underverk som hette Volvo PV 444, jag hade inte ens börjat folkskolan och mött dessa fantastiska planscher som förmedlade gammaltestamentlig dramatik i form av mot himmelens resta stegar, om lejongropen, brinnande buskar och flykten från Egypten. Allt låg inom två kilometers radie: Torsby samhälle där världen både började och slutade - vid järnvägstationen dit kom också cirkusen i september, som rullade i kortege utmed Järnvägsgatan ner till marknadsplatsen. I Torsby fanns för övrigt folk som pratade svenska även när det ine var cirkus. Och till Vasseruds folkskola, Skalleby lanthandel, Vassjön där jag skulle erövra mina simmärken, Valberget med utsiktstorn mot Övre Fryken och beredskapsminnen från 40-talet, Bergsäng dit man senare skulle dra för att få ihop till ett fotbollslag. Och allt, det som utgjorde tillvarons gränser, allt låg inom denna magiska tvåkilometersradie. Men det var - som sagt - innan farsan köpte PV. (Foto: Roine Magnusson)