en molndikt

svensk sommar

de kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
när som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!

(21/7 2009)