Världen kommer till Heidruns...

I hällande regn kom en buss med studenter från olika länder i Europa och USA för att göra ett stopp i en värmländsk kultursafari. Det är unga, alerta människor som läser sommarsvenska på Malungs folkhögskola, med litterär inriktning. Det känns som en frisk fläkt när man får läsa dikter för unga, lyssnande öron och dessutom få ens egna dikter upplästa på t.ex. lettiska och slovakiska!
Annars håller sommaren på att inte bara regna bort och sjunka undan, renfanan har tagit över stafettpinnen från rallarrosen, döttrar och barnbarn skall vinkas av vid järnvägsstationen i Torsby och i morgon bär det av till Håverud för Bokdagar i Dalsland, ett litteraturkalas av grandiosa mått.
På Heidruns fortsätter vi oförtrutet att hålla liv i såväl sommaren som böckerna. Gurli finns i bokavdelningen med lästips för både olästa och lästa böcker, konstutställningen kan beskådas ännu en hel månad och... ja, välkommen!

Fjärde sommarkvällen i Heidruns trädgård...

Den fjärde sommarkvällen i Heidruns trädgård blev rent magisk. Inne i den gröna oasen hade så många människor samlats och molnen höll tätt! Första halvlek drogs igång av Leif Hultin/Birger Sjöberg. West of Eden gav oss irländska visor, egna och andras. Poesi lästes av Gunilla Witt och Sven Smedberg. Men den stora anledningen till nytt publikrekord var förstås Theresa Andersson som bjöd på ett så vidunderligt program, med en enastående närvaro och publikkontakt.
Hänförda blev vi och tacksamma över detta möte mellan kulturen-naturen-människorna…

Heidrun hälsar på hos Heidruns...

Ibland får man finfrämmande. Någon som cyklat från Nya Zeeland eller en barnfamilj från Mellerud. Igår kom en vidunderlig farkost, husvagnen airbrushad med flygande hundar mot afrikansk solnedgång och ett muntert, skinnklätt par i övremedelåldern. Efter deras välförtjänta kaffepaus får vi en liten pratstund. Damen i fråga visar sig heta Heidrun, men om sin mytlogiska bakgrund och sin namne, geten på Valhalls tak, hade hon ingen aning. Glad blev hon och vinkade muntert när ekipaget styrde söderut länmgs den gamla landsvägen mot Utterbyn och övriga världen. God tur, önskar vi...

en molndikt

svensk sommar

de kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
när som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!

(21/7 2009)

HEIJASTUKSIA...

... betyder å t e r s e e n d e och är det samlande namnet på en spännande, omfångsrik, varierad och mycket vacker konstutställning som i sommar visas på Bryggeriet (fd) i Nora. Det handlar om konst från finnbygder i Sverige och svenskbygder i Finland, allt inom kulturprojektet NORDIC DELIGHTs ramar.
Våning för våning i den gamla och vackra fabriksbyggnaden är laddad med konstnärliga arbeten i olika tekniker. Själva miljön blir en självklar del av upplevelsen. Man stannar till, tanken bär iväg, man fylls av undran och förundran.
Lena Hellström och Sune Högberg har fungerat som inspirerade och inspirerande sammanhållare av arbetet, ända fram till Sunes plötsliga bortgång i påskhelgen. Hans sista keramikfat finns med i utställningen, märkligt fyllda av en sorts bristning av den tunna strängen mellan liv och död. Som besökare kännr man en stor tacksamhet över den kraft och enrergi som här lagts ned och som resulterat i detta fina heijastuksia/återseende.

Tillsammans med viskonstnären Benny Granberg hade jag förmånen att få ge en solbenådad publik ett dikt/visprogram "Fensbol–Finland ToR" samma dag (15/7) som jag besökte utställningen i Bryggeriet.

Andra söndagen i trädgården...

Det händer mycket på en och samma gång i Heidruns gröna oas. Molnen skingras när Cookies n´Beans kliver upp på scenen. Innan dess har den talrika publiken fått njuta av såväl Bellman som Bo Anderssons dikter. Och Kenneth Thorstensson från anrika Arvika Gammeldans Orkester sjöng så vackert tillsammans med sin Anna, att intet öra syntes torrt... Barn satt på trappan och läste böcker, kaffebryggaren på högtryck, ja, alla lycktes trivas.

Kulturhuset i Paris, det svenska

Stäng inte!

Paris är och har varit en självklar destination för alla kulturintresserade svenskar och väl där tar man sig en spatsertur genom de trivsamma Marais-kvarteren, kanske till Picassos eget museum där det längst inne i salarna står en vacker get, inte alldeles olik den Heidrun som stod på taket till Valhall och åt av världsträdet Yggdrasils frodiga grönska. Men i dessa kvarter ligger också det SVENSKA KULTURHUSET (Institut Suédois), som en gång i tiden införskaffades av Gunnar Sträng, salig i åminnelse. Nu hotas detta Sveriges enda kulturhus utomlands av skrotning! Vad tänker regeringen (i så fall) på? Kulturskymning i globaliseringens och den europeiska gemenskapens namn?

Genom detta svenska kulturhus mitt i den brusande franska huvudstaden möter varje år över 100.000 parisare svensk konst, musik, teater, design, film, foto, forskning mm. Svenskkurser ges på kvällarna. Svenska företag presenterar sig och arrangerar möten i de vackra salarna. Där finns ett tiotal gästbostäder för svenska forskare och konstnärer. Caféet på den vackra gården är ett av de populäraste för söndagsflanerande franska familjer.

Nu övervägs alltså stängning - trots att CCS (Centre Culturel Suédois), med en struntbudget, har en omätbar betydelse för svensk-franskt kulturellt och vetenskapligt utbyte och för en långsiktig förståelse och sympati mellan länderna.

UD, vakna! Det duger inte bara med svenska krusbär!

Österbomdagen 11 juli 2009

Under regntunga skyar strömmade folk till och inte kunde vi ana att Helmer Österbom, det cyklande originalet från Utterbyn, skulle ha så många oinskrivna medlemmar i sin fanclub. Han lämnade trots allt det jordiska för drygt 20 år sedan, men de flesta från trakten har minnen och anekdoter att berätta om Helmer. Inte minst hans närmaste vän, Håkan Larsson, som genomförde en "Österbom-show" tillsammans med en säck välgrodda sättpotäter.
Anledningen till dagen var att barnboken ÖSTERBOMS ÖDEN OCH ÄVENTYR just kommit från trycket. Annelie Finne, Torsbybördig bildpedagog och konstnär (numera bosatt i Falun) och Bengt Berg som svarar för bokens text berättade om bakgrunden och det åttaåriga arbetet med denna bok som fick en rykande åtgång denna släppfestdag.
(Fotograf: Gurli Grönqvist)

Österboms öden och äventyr

Detta är ett slags äreminne om ett original som många människor i Torsby-trakten ännu minns och kan berätta märkliga historier om. Den där märklige mannen som åker omkring på sin svarta cykel längs slingrande vägar i norra Värmland. Och som samlar på saker, på stort och på smått… Han hette Helmer Österbom och kom från Utterbyn i norra Värmland.
Detta är första boken om denna lite ovanliga människa, som lever sitt eget liv på sitt eget sätt.

Annelie Finne, som gjort bokens bilder, är ursprungligen från denna trakt, men lever och arbetar som bildpedagog och konstnär i Falun.
Bengt Berg bor i Fensbol, har gett ut ett flertal diktsamlingar och andra böcker. Han brukar dessutom cykla genom samma byar och förbi samma sjöar som Österbom. Kanske lyssnar de på samma fågelsång?

Bilder från Honduras

Från en poetkollega i Honduras kom ett knippe bilder, tagna i söndags, då Tegucigalpas gator och torg fylldes av människor som ville visa sitt stöd för demokratin och landets folkvalde president Manuel Zelaya. Som så vanligt i Latinamerika är det på gatan som maktmätningen pågår. Läget verkar vara ovisst och risken för polarisering mellan olika läger är överhängande. Men som vanligt utbryter också en krativitet i all villrådighet och gränserna mellan manifestation, gatuteater och karneval suddas ut.
Låt oss hoppas att det lilla landet på navelsträngen mellan de amerikanska kontinenterna inte drabbas av inbördeskrig.

Första sommarkvällen i Heidruns trädgård...

... under regntunga skyar och några rejäla skurar redan tömda över grönskan.

"Alltid på en söndag kl 17", lyder vår maning och folk kommer från när och fjärran: Från Paris ett par, från Västergötland två andra, från Norge förstås, ja, dessa sommarkvällar i Heidruns trädgård har blivit ett måste för många av våra vänner, nya som gamla.
Gurli Grönqvist, som vanligtvis förestår Heidruns bokhandel, är även utrustad med händig kamera och t.v. kan ni ana stämningen i trädgården. Runt hundra i publiken och ett 15-tal medverkande på scenen, plus Heidruns praktiskt arbetande vänner i för dagen splitter nya gröna kepsar.
Publiken bjöds på allt från Ernst Rolf-presentation av Leif Hultin, via visor, krönikor av Håkan Jäder till en konsert med môra-Per från Arvika, ett kärkommet återbesök i vår hage. Dessutom berättade Maria Elander om den egensinniga flickan Vilda, huvudpersonen i hennes första barnbok: Flickan som inte ville klippa sig. Ja, det blev trots vädret en riktigt fin afton – och intet öra syntes torrt...

Geta Poesi och Visa

ägde rum på norra Åland i stekande sol och god stämning 26-28 juni 2009.
Bilden här intill visar en stämning från Emil Jensens enmansshow "Mellansnack! Allt! Rubbet!" i den vackert installerade scenen i Norsträsk, Östergeta. Sedan följda soldränkta sagar och på en arena döpt till Trollens fotbollsplan (på Getabergens heta miljardgamla klippor läste jag själv några vinterdikter (i ca + 35°) tillsammans med festivalens prima motora poeten Katarina Gäddnäs och Helsingforspoeten Birgitta Boucht, musikaliskt understödd av Kjell Frisk.
Lucas Stark & Bruksorkestern gav ett fullödigt program med skillingstryck och sjömansvisor vid Sjöbodarna på Isaksö.
På söndagen avslutade Sanna Tahvanainen/dikt och Johanna Grüssner/sång på Eneby kafé, Långö.
Åland är ju svenskare än vilken annan svensk kommun som helst och fyllt av både sjöfartshistoria och skepparhistorier. En av öns traditionsbärande är Karl-Erik Bergman som vi också hade glädjen att träffa.
Och mycket därtill...