Helsingfors V

Den finlandssvenska samtidslitteraturen håller en väldigt hög klass. På en befolkning av en dryg kvarts miljon utkommer så mycken spännande, egensinnig, olikartad bokflora att man kan bara bli lycklig. Trist nog tycks det fortfarande finnas både obegripliga och oöverstigliga hinder för dessa böcker att hitta fram till rikssvenska bokhandlar och läsare.

När jag är i Helsingfors publicerar Susanne Ringell, sin nya, prosalyriska bok med titeln Ryggens nymåne. Den får en strålande recension av Tuva Korsström i Hufvudstadsbladet och är väl värd den. I sommar kommer Susanne R att delta i Dalslands bokdagar och det är glädjande om flera rikssvenska litteraturälskare upptäcker denna unika författarröst, som också kan avlyssnas på förlagets Söderströms hemsida. Från denna är nedanstående hämtat:

Hon är ekonomisk med orden, Susanne Ringell. Väger dem noga med pennan i hand, låter dem sedan möta skrivmaskinstangenternas högljudda motstånd. Bara till sitt omfång är texten stram; innehållet famnar hela existensen. Så också i Ringells senaste verk, Ryggens nymåne (2009).

En liten, självlockig stig leder ner mot stranden. Under äppelträdet knyter sig en förhoppning om sin blom, tränger. Den är förlägen. Är den inympad, in ympad i stammen? Hon försöker att inte se åt den, det som är skirt är skört. Hon vet mycket om bräcklighet, men att den nu börjar dofta? Svaga men o misskännliga slingor av främmande förtröstans blå lavendel söker sig mot stigen och hennes påtagliga kropp på stigen.
Grästuvors bastanta buketter kantar gången.
Vardagliga, grova, trygga i sin avsaknad av löften.


Och gräsen, gräsen täcker jorden.
Elefantgräs.
Tåtel.


Kerstin. Hon heter Kerstin. Det är ett namn som öppnar munnen, ett namn att bita i, det är ett namn som är för saftigt för henne. Ett äppelnamn. Hon är inget äpple. Hon är inte frisk på det sättet.
Hon är inte frisk som Dublin, hon är frisk som Belfast och Berlin, friskare än dy.


Delad. Van vid att vara delad. Försiktig.
Grästuvors bastanta knippen kantar stigen. Vardagliga, grova, trygga i sin avsaknad av löften om blom och farlig fägring.