På väg ner mot isen skuttar en utter genom fjolårsgräset och nere på isen möts jag av ett par tranor och några änder, medan sångsvanarna drar över nejden på låg höjd. Vattnet har börjat bryta fram där Ljusnan rinner ut i Hänsjön. Annars går jag mycket på ljus och tänker att skidorna skapar en stor bäryta, att isen inte hinner brista när jag stakar mig fram. Scooterspåren utgör rena "stakbanan" och det känns som om man viner fram. Älgtrampet utgör relief och de tunna fågelspåren vacker dekoration, som får en att tänka på örngott.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar