Ett brev, en dikt, en sorg...

Mens snøen faller. Bengt. Av stunder Åsmund Bjørnseth
og du var sammen, husker jeg best den sommernatta
i geitramsen på Sillegården i 1988. Begravelsen er
i Åsnes kirke fredag 6. feb. kl. 11.00. Jeg vil sende deg
dette minnediktet. Ha det riktig bra, Bengt!
Vi møtes før eller seinere.
Frank

DU SPILTE VÅR ENSOMHET
(Minnedikt om Åsmund Bjørnseth, Flisa,
født 20/4 1918 – død 24/1 2009)

Du spilte vår ensomhet
várt og så lint.

På solen jeg ser.

Det var langt mellom oss
siste gangen.
Vi var nesten uten navn, sted og tid.
Men minner lyste opp
langt innafra.
Da jeg skulle dra,
reiste du deg opp,
fulgte meg gjennom rom og dører
like ut på trappa
- vinket.

Jeg hører fiolinstykket ditt, Åsmund
spre seg under Sirius i vest,
vindmjuke strå
hvor de nå er hen
når vi går over til
stjerner.


– Frank, inte bara snön faller, också två stora björkar har idag fallit.
Som vi alla skall, en gång. Tack för dikt og melding om Åsmund, jag
hoppas kunna komma. Han var en särpräglad människa, en av de
alltför få. Svart i hår och blick, varm i smil och spel. En broder bland
bröder, en kamrat bland kamrater. Och en människa lika ensam som
vi alla. Frank, varma natt-tankar: B.

– Takk for ordene dine som varmet meg
på mårråskvisten! "Hva er det største?" spurte
konsulent Sigmund Hoftun i Gyldendal Rolf Jacobsen
i 1984 (fra tidsskriftet PoesiMagasinet). Dikteren
i Skappels gate 2 på Hamar svarte: "Hver dag!"
Kanskje ses vi alt imorgen da, Bengt -
Frank