Den här kvällen:

Går ut i duggregnet, behöver inte

anstränga mig för att ge brännässlorna ett handtag

Inte ett ljud, förutom dropparna som faller av egen tyngd

– och utan ansträngning; kejsarkronorna blommar

och guldriset är på väg, som vi alla är på väg

genom natt och morgon, ny dag med rasslande grusgång

och röster som verkar trivas med varann,

ett slags förtrolighet, nästan som en tröst

Det kanske är detta vi kallar sommar,

det är nu den finns runt om oss

och vi vet inte riktigt vart

vi skall ta vägen

Björn Östlund, till minne

Till Björn Östlunds minne

Björn,

idag sluter du cirkeln,

ditt livs cirkel

och vi är med dig

Vi hör din röst

rakt genom dödens tystnad

Vad är det du säger?

Sjunger du en sång?

Kanske du håller ett filosofiskt föredrag

Denna dag bär blå himmel,

över oss seglar molnen

som drömlika fartyg,

grönskan omringar oss,

fåglarna sjunger för oss

– allt med din röst

Vi vet alla

att du inte ville ha en statsbegravning

även om du nu var kung eller president

i landet Kreativien

Vi nöjer oss med det mindre,

vi gråter en skvätt

och daggkåporna fylls

tidigt i morgon

Björn,

du finns inte mer,

jo, det gör du visst!

Dina runda ögon

och din stora värme,

din humor

som in i det sista

bar över nattgammal is

Hurihelvete ska vi klara oss

utan dig, Björn!

Om du fått bestämma

hade den frågan aldrig behövt ställas,

men sjukdomen och döden

visste bättre – inte bättre,

NEJ, NEJ, NEJ –

men döden tog dig hem till sig

mitt i Fotbolls-VM,

mitt i en sommar,

mitt i allt

Men sov gott nu, käre Björn

Du finns i oss för alltid

En vacker dag ses vi igen,

men inte på Granstigen;

kanske i Nangijala

och vi hoppas alla på bra väder!

Sov gott, Björn!

(18 juni 2014, Sahlströmsgården i Utterbyn)

Björn Östlund var född 18 juni 1935 och han begravdes på sin födelsedag, sörjd och saknad av så många. Han var konstnär och artist, febrilt verksam med kultur i alla dess former runt om i Torsby-trakten. Björn var också med och startade sällskapet Heidruns Vänner, 1990, han var aktiv i Norra Värmlands Konstförening och andra föreningar. Björns humor hade han med sig in i de sista.

Tack Björn för alla glada och allvarsamma stunder, vila i frid!

Resa med lätt bagageI

Ut i världen

Så går vi ut, ut i världen 

den makalösa skapelsen av jord och vind 
som ligger där väntande 
som ett nybakat bröd 

Så går jag ut och möter alla dessa människor 
som håller 
samhället vid liv och gräset grönt, 
ut i den friska luften som förser oss 
med drömmar och ärr 

I väntan på det ljusare ...

Vad ska vi säga om ljuset?

Katten ser rakt in i mörkret

utan ficklampa, lysmasken

syns utan neon

Ur mörkret stiga vi mot ljuset

heter det visst

i den gamla vackra visan

Detta nordiska ljus

som vi stiger in i och ut ur,

detta dystermängda mjuka mörker

som mossan och granskogen

tillhandahåller, dessa skimrande gläntor i taigan

som björkdungarna har dukat upp

– allt har färgat våra sinnen

med sitt ljus och med sitt mörker

Vad mer kan vi säga om ljuset,

det inifrån växande, det skapade

det trodda?

Och djupt där nere

i förkastningsklyftans vattendunkel

nosar hornsimpan runt

sökande sin utopi

I regnets höga gran kurar koltrasthonan

laddad med juliljusets batterier

medan vi andra, vi

av skonötarsläktet komna

vandrar barrskogstrottoaren

fram och åter

medan vi grunnar på: 

Vad ska vi säga om ljuset?

I backspegeln och framtidskikaren

 – några tankar vid Vänsterpartiets årskonferens i Munkfors/Ransberg 29 mars 2014

Den svenska arbetarrörelsen kunde under merparten av 1900-talet flytta fram sina positioner och erövra allt mer av det som vi kallar ekonomisk demokrati, medborgerliga rättigheter och social välfärd.
Denna kamp fördes på tre plan – den ideologiska kampen som enligt den enkla (men svåruppnåeliga) doktrinen lyder: Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Det handlar helt enkelt om en rättvis fördelning av resurserna och om att det arbetande folket inte bara skall skapa mervärde och vinster åt de som äger produktionsmedlen utan själva få del av arbetets frukter.
Den andra fronten fördes och föres på det fackliga planet, där arbetsfolkets organisering och sammanhållning är en absolut nödvändighet. Kanske mer än någonsin nu, när bemanningsföretag, utnyttjande av papperslös arbetskraft och allmän söndring av reglerade förhållanden på arbetsplatserna gör sig alltmer gällande.
Det tredje frontavsnittet som ägde självklar närvaro i den tidiga arbetarrörelsens kamp för ett nytt och mera rättvist samhälle stavas kultur. Det kulturella inslaget i möten och vid manifestationer var en självklarhet. Den svenska traditionen med perspektivvidgande berättelser av arbetarförfattare som Moa Martinsson och Ivar Lo Johansson är unik i hela världen. Men här har de förbättrade materiella villkoren kommit att dominera på de ”andliga” värdenas bekostnad.

"Vi är inte bara där våra skor står, utan också där våra drömmar finns ..." som han sa, den gode Ivar Lo.

Fukushima – 3 år ...

VI GER VARANDRA SOLEN!

Tiden läker alla sår, heter det. Men vissa sår förmår inte ens tiden göra något åt, om man delar upp tiden i livslängder. Den katastrof som drabbade Fukushima i Japan för tre år sedan, den är fortfarande verksam och drabbande.

Det är alltså tre år sedan kärnkraftshaveriet som ägde rum till följd av sunamin och som spred och fortfarande sprider radioaktivitet över stora områden.

I DN den 10 mars skriver Torbjörn Peterson i sitt reportage:.

”I regeringskvarteren i Tokyo pågår kampen om kärnkraften. För tillfället är landets samtliga 50 reaktorer stängda. Men premiärministern Shinzo Abe arbetar hårt för att senast till sommaren få i gång så många av dem som möjligt. I stället för kärnkraft har Japan tvingats importera gas, olja och kol, som lett till en serie handelsunderskott sedan 2011. I höstas fick Tepco klartecken av guvernören i prefekturen Niigata att ansöka om en säkerhetskontroll för att åter starta världens största kärnkraftsanläggning. Startar en följer sannolikt snart ­ fler.”

Och medan demonstrationerna mot kärnkraft pågår i Tokyo och runt om i världen hävdar påreminärminister Abe att kärnkraften är säker!

Heidruns Förlag ger i vår ut boken:

Kärnkraftsdebatten har sopats under mattan. Den här boken vill bidra till en nödvändig diskussion om våra framtida ödesfrågor.

Följderna efter katastrofen i Tjernobyl är långt ifrån över. Boken beskriver nödslakten i sameland, förgiftade betesmarker och bärskogar, den symboliska begravningen i Gävle, traumat för folket i Norrsundet, urandrömmen ...

Vad hände med den svenska forskningen? Beredskapsplan vid kärnkraftsolycka – finns den, fungerar den? Hur ser atomansvarighetslagen ut? Vad ska hända med Sveriges åldrande kärnreaktorer?

Tjernobyl och Fukushima och personliga reportage om katastroferna fram till idag. Intervjuer med drabbade. Bilder från bland annat saneringen.

Alternativen – kostnaderna för solceller och vindkraft minskar dramatiskt samtidigt som kärnkraftsproducerad el blir allt dyrare. Boken rapporterar om utvecklingen i Sverige, Tyskland och övriga världen.

Boken kan beställas från Heidruns Förlag

info@heidruns.se

tel 0560 421 26

200 kr inkl. porto