måndag 14 juli 2014

Den här kvällen:



Går ut i duggregnet, behöver inte
anstränga mig för att ge brännässlorna ett handtag
Inte ett ljud, förutom dropparna som faller av egen tyngd
– och utan ansträngning; kejsarkronorna blommar
och guldriset är på väg, som vi alla är på väg
genom natt och morgon, ny dag med rasslande grusgång
och röster som verkar trivas med varann,
ett slags förtrolighet, nästan som en tröst
Det kanske är detta vi kallar sommar,
det är nu den finns runt om oss
och vi vet inte riktigt vart

vi skall ta vägen

1 kommentar:

Inkan© sa...

Tänk att få läsa så fina rader en sen sommarnatt. Du satte ord på mina känslor här.
Tack!
Fortsatt skön sommar.