Under de kommande dagarna tänker jag publicera ett urval av dessa, företrädesvis sådana som har någon anknytning till det OS som nu drar i gång på andra sidan av Engelska kanalen.
Vi börjar med en klassisk gren, diskus, och en i dikten invävd återblick på den antika traditionen...
DISKUSDISKURS
Meningen med diskusen är
att bli så bortslängd som möjligt
Ju längre, desto bättre
Av vem som helst
– iväg bara,
rätt åt fanders!
Nej! Inte så långt,
det måste vara inom måttbandets räckvidd
och säkerhetsföreskrifterna
En diskus får finna sig i allt,
den har antika anor, den ingår
i det olympiska programmet
Det är inte bara kastskivorna som kopierats
utan också kastarna: den grekiske Diskobolos
i brons fick sin romerska kopia 600 år senare;
amerikanen Al Oerter kopierade sig själv
olympiad efter olympiad, staplade guldmedaljerna
på varann lika försynt som när eken samlar samman
sina årsringar inför ännu en vinter
Alltför få tänker på diskusens eleganta linjespel
när den vilar i vaggande koncentration,
och sedan dess oemotståndlig charm
när den får lift med motvinden
När diskusen lämnar handen följer tanken med,
kastarens tanke och påhejarnas hela vilja
– ett uttänjt sus genom luften
innan tanken tar slut och skivan mark;
sen sucken tyngre
än stenen
som ändå inte var riktigt platt
där den låg i solvärmen intill hallonsnåret
och huggormen
i det antika 1950-talet
Not. Diskobolos, diskuskastaren, är en staty i brons av den grekiske skulptören Myron från ca. 450 f.Kr. En romersk kopia i marmor från andra århundradet e.Kr återfanns vid kejsar Hadrianus villa i Tivoli 1791.
Den amerikanske diskuskastaren Al Oerter erövrade guld vid OS fyra gånger i rad: 1956 i Melbourne, 1960 i Rom, 1964 i Tokyo och 1968 i Mexico City.
Inlägg
2 kommentarer:
Så trevligt. Som både litteratur och idrottsintresserad kommer jag att följa din blogg varje dag.
Tack för det, det kommer mera...
Skicka en kommentar