Från det ena till det andra, som det brukar heta. Till diskbaljan närmare bestämt. Den speciella känslan av oöverblickbarhet efter annandagskalaset med släkt, barnbarn och en generation som fanns redan före tv:n. Dessa, de uppvärmda läckerheternas förlovade tid. Och Jansson fortsätter fresta, men nu disksvampen. Till vilken denna hyllning riktas. Den gul-gröna, namnlösa medhjälparen när det gäller att gå lös på emaljkanterna på frestelsefatet, för att befria detta från de sista ansjovisinplantaten. Utan tvättsvamp skulle motivationen gå över i total uppgivenhet, feg kapitulation och ett ännu fegare undanställande av den eldfasta formen i grytskåpet.
Alltid lika pigg och beredd på nya prövningar är disksvampen. Jämför bara med den småsura disktrasan som motsträvigt torkar till där den hänger över diskbänkskranen. Utan disksvamp upphör i alla fall min glädje i diskbaljans skum. God fortsättning!
Bild: Disksvamp vilande på daldrällsduk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar