Jungfrutalet, 3 nov. 2010

Kära vänner, så har jag då hållit mitt jungfrutal i Sveriges Riksdag och det kom inte helt oväntat att kretsa kring kulturen i allmänhet, genom ett slags barnperspektiv. Sex minuter har man på sig och jag märkte efter en stund att jag inte riktigt skulle hinna i mål, utan fick nödlanda lite tidigare.

KULTUREN SOM DRIVKRAFT I LIV OCH SAMHÄLLE

Herr talman,
en av den värmländska berättelsens mest älskade röster tillhörde Göran Tunström, som i sin roman Tjuven skriver: ”Det högsta är att skåda Gud, det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över världen.”
Så kan det också kännas när man för första gången står i denna talarstol…

Eftersom jag hela mitt vuxna liv varit sysselsatt med ordbruk och bokstavsskötsel, tänkte jag ta mig friheten att säga något om kulturen som drivkraft i vårt samhälle och i våra liv.
Själv kommer jag från en provins i konungariket Sverige där kulturen sedan urminnes tider faktiskt tillhör de viktiga näringarna.
Värmland, liksom stora delar av det som brukar kallas Det Inre Stödområdet, har genom historien bidragit till landets välstånd och utveckling – genom malmen från gruvorna, vattenkraften från forsarna, virket från skogarna och arbetskraften från folket.
Men inte bara genom dessa s.k. produktiva näringar utan också genom kulturen – och den på senare tid allt viktigare besöksnäringen.

Kulturens själva väsen är i någon mening icke-mätbar. Författaren Agneta Pleijel har uttryckt det så här:
”Vetenskapen ger oss ny kunskap, informationsflödet är närmast enormt. Sämre ligger det till när det gäller kunskapen om vårt inre, våra hemliga fantasier, våra drömmar.
Konsten är en av de unika vägarna, ibland den enda vägen, till denna kunskap. Den är en del av ett folks medvetande om sig självt…”

Identitet… ja, kulturen som en spegel inte bara av dig själv som en unik individ utan också av oss alla – tillsammans – som delaktiga i den stora humanistiska gemenskapen. Vi behöver kulturen både för att ta reda på vilka vi är, men också för att både förstå och förändra det samhälle som vi lever och verkar i.

Herr talman,
Vänsterpartiet har sammanställt ett högst konkret och konstruktivt program i skriften Kulturkompassen där vi bland annat skriver: Kulturen är en avgörande del av demokratin när den värnar varje människas unika värde, rätten att vara olika, skilda gruppers, religioners och länders särpräglade traditioner. Alla medborgare skall ha tillgång till kultur i olika former, liksom var och en skall erbjudas möjlighet till eget kulturellt skapande på ett professionellt eller amatörmässigt plan.
Vi menar att det måste finnas ett övergripande nationellt ansvar för kulturen i hela landet, även när kulturens verkställighet decentraliseras till regionala nivåer. Det gäller att hävda både konstnärlig kvalitet och regional likvärdighet.

Kulturen gäller för alla i samhället, inte minst för barnen, barnen som äger allt, utom det man tar ifrån dem.
Barnen som föds lika runt hela jorden men som snart skall märka hur olika deras liv blir beroende på vem som är deras föräldrar och i vilken del av världen och i vilken samhällsklass de växer upp.

Den franske författaren JMG Le Clézio sade vid sin nobelföreläsning 2008 bland annat följande:
”Det är omöjligt att tala om jämställdhet och respekt för andra om man inte ser till att varje barn får tillgång till skriftspråket och till böckernas värld.”

+

En bild ur verkligheten... Vi befinner oss på en flygplats där ett barn står tillsammans med sin mamma och ser hur passagerarna stiger in i det väntande planet, som efter en stund lyfter och så småningom bara blir till en liten prick på himlen. Och plötsligt frågar barnet: Hur får dom plats nu?

Barnet har en förmåga att vända verkligheten ut och in och frimodigheten att ställa de frågor som vi vuxna lärt oss att inte ställa för vi tror att vi vet.
Och barnet är det också viktigt att alla får plats...

Så därför, herr talman, låt oss lära av barnen och låt oss investera för framtiden, låt oss satsa på kulturen, den färgsprakande och öppna kultur som gör vårt samhälle mer levande! Tack för ordet!